Odlingens magi, om mitt arv från morfar och en ny bok.

Bönorna tar sig fint, Sådda i början av juni. Favorit att pickla eller bara frysa in för vintern.
Serverar annars nykokta med små krasseblad, krasseblommor (pepprigheten),
ringblomma, gurkört. Blir vackert.

 Det ligger så djupt det här med trädgård. I min kommande bok (skickas till tryck från förlaget idag) ”Utanför Normen” berättar jag i ett kapitel om min morfar Gustaf Hallendorff. Han var bruksträdgårdsmästare och jag älskade att vara i landet med honom, i växthusen, i rabatterna. Förstått långt senare att han delade särligheter med mig, det är det jag skriver om. Dessutom, och det står inte i boken, menar jag att lust, handens rörelser, gester och till en viss del kunskap finns nedärvd. Jag trivs fortfarande bäst med nävarna i jorden.

Grönkålen nyper jag av lite då och då, strimlar och kokar lätt eller masserar med olivolja och citron
och lite himalayasalt för att rosta hårt i ugnen till krönkålschips

Allt har en ände, även så, nedärvt eller ej, brukandet av jorden.

Nästa sommar styr vi kosan till vårt torp i Hälsingland, odlingszon 5-6. Det stället kommer vi bara att använda som vårt otium. (möjligtvis några stånd potatis, kanske någon kål.)

Odling är förbundet med så mycket närvaro, så mycket fokus, så stora stycken av tid. Jag har inte den tiden längre.

Prydnadspumpor som är det mest tacksamma att odla, men det ger förstås inget att äta.

Svartkålen är min absoluta favorit. helst lätt stekt i smör, några sekunder på
varje sida och avslut med citron och salt

Gjorde ett försök förra året att ”slippa”, eller snarare att bryta odlingsberoendet. Sommaren då förflöt med lite balkongodling. Det var smärtfritt och bekymmerslöst. Sedan kom det där erbjudandet att odla på en liten plätt och jag fångades. Fortfarande ganska bekymmerslöst, speciellt nu när jag fått börja skörda.

Det är precis i den här storleken, 10-12 centimeter, inte större som courgettes ska skördas.
Klyvas, doppas i olivolja och grillas, lite salt på. En mat för gudar.

Fröodlar rosenskäror. Tänker strö på torpet, helt vilt och se om det funkar, det är det enda. Gråärtor mot södervägg också (fan nu är jag där igen) har ett kuvert med fina utsädesärtor.

Nej, nu är det nog, nu njuter vi av skörden.

En lite blandning (gryta) på nyskördat. Hackad gul lök, hackad vitlök, mangold, svartkål, grönkål. Alla bladgrönsaker skärs i strimlor och steks i olivolja ganska hastigt. Kikkomansoja, en skvätt före omrörning och servering. Det räcker, men några valnötter på är gott.

Vill du ha en biljett till boksläppet i augusti så mejla mig på lager(alfakrull)tabberaset(punkt)se

Daisy's Sätra i neon

På den tiden jag körde taxi kom jag titt som ofta ut mot Sätra och bort mot Skärholmen. Där på vänster hand efter Skärholmsvägen från trafikplats Bredäng räknat (avfart 142 om jag minns rätt?) lystes nätterna upp av neon.

Det såg inbjudande amerikanskt ut. ”Daisys’s” med tillägget ”Fastfood”.

Åkte förbi där många gånger, alltid med folk i bilen eller på väg för att hämta. Det blev aldrig en lucka i körningarna just där, så lång tid närde jag fantasin med hur det skulle smaka, hur menyerna kunde se ut, vilket klientel som befolkade stället, om det överhuvud var något att inhämta.

I går körde vi lillgrabben för en sommarvecka med mamma i Skärholmen. Skärholmsvägen ut mot Sätra. Och där, javisstja, Daisy’s.

På hemvägen tog vi det där beslutet som förmodligen skulle kullkasta fantasierna och önskan att stanna till och ta någon slags ”fastfood”. Har man närt en tanke tillräckligt länge brukar det räcka med den, man behöver inte bevisa någonting, man behöver inte gå vidare, men det gjorde vi alltså, hungriga, ganska trötta. Jag med mitt surr i huvudet och vingliga gång. K ganska så trött av att vara markservice sedan jag insjuknade.

Alla förväntningar infriades, en uppstoppad Elvis med gitarr i entrén, bilder på amerikanska 50-talister på väggarna, väggfasta bord och stolar som var nitade i golvet, neon, neon, neon överallt.

-Vad ska vi beställa?

”Tunnbrödsrulle med hemlagat mos”.

Så var det och så fick det bli. En choritzo och en ’köttkorv’ extra allt. K tog en likasamma men falafels istället för korv.

Alltså – bästa rullen dittills har varit Lidingö. Nu är den slagen. Jäkligt gott mos, förvisso ordinära korvar, men sammantaget och rikligheten gör att Daisy’s blev en hit. Kanske vår hunger och vår förväntan spelat in, men så är det ju alltid.

Nu har jag gjort Daisy’s och gör det gärna igen. Kul som attan.

Nu blir det skördat var och varannan dag

Det är en medtagande känsla att duka upp grönsakerna från egenodlingen. Så snabbt det gick i år från frö till planta!

Odlar en mycket begränsad yta. Det var ju alls inte meningen egentligen. Som av en händelse ringde en kompis i höstas och erbjöd halva sin kolonilott. Det blev höstgrävning i höstas och förodling i våras. 

Tidigt bestämde jag exakt vad jag skulle ha i landet:

Mandel

Svartkål

Grönkål

Vaxbönor

Gurka (västeråstyp)

Mangold

Squash (grön)

Dill

Rädisor

Pak choi

Prydnadspumpa

Rosenskära

Pimpenella

Gråärt som prydnad

Rosenstörböna som prydnad

Ringblommor

Krasse, kryp och klätter

Börjat skörda nu. Känns bra. Blad för blad och stånd av pakchoi. Gör grytor, röror, grönkålschip och ätliga blommor i salladen. Sojastuvad pakchoi är oefterhärmligt!

Men det här var nog min sista odlingssäsong. 

...och så här ser prlocktallriken ut tillagad.

Närmast i livet har vi sommarhus i Hälsingland och i odlingszon 5-6. Får bli sånt som sköter sig själv. Potatis, något kål, tåligt äppelträd, krusbär. Redan finns där stora körsbärsträd och vinbär. Det här blir vårt asylum och vi ska aldrig känna ett uns av tvång. Där ska vi bara låta kreativiteten kanaliseras genom att skriva, måla, teckna, sy, sticka och läsa. Alltså allt annat än att odla. Tills dess njuter jag av vad jag får för handen på den lilla odlingsplätten idag.

Vingligt på lotten, men det tar sig i värmen

Trädgården idag

Som sagt var. Förvisso har jag trädgårdsmästarblod, men efter djupdykning i rabatter i snart tio år så kändes det skönt med en förändring. Den bestod i att jag gav bort eller sålde av alla trädgårdsredskap under mottot att "Nu får det vara nog".

Så efter en odlingstom sommar ringde min vän sedan 25 år PG och sa att han gärna delade sin kolonilott med mig. Det var över telefonen. Jag sa ja tack överväldigad, bara för att när jag lagt på konstatera "Vad faen sa jag nu?"

Grävningen tog någon eller ett par timmar på senhösten. Att rita in hur jag skulle så på den begränsade ytan upptog också någon eller några timmar. Att vårbruka och så tog också det några timmar.

Nu skördar vi redan, blad för blad, grönkål, svartkål, Pak choi, mangold och gurka.
Ångrar inte det bittersta.
Snart morötter och bönor av olika slag.
Låg på alla fyra idag och rensade. Metodiskt och angeläget, meditativt och idérikt. Alltså idéer som flyger in i skallen, förvaltas och sedan får fara ut igen. Kanske kommer de tillbaka om de var värdefulla.

Så som trädgårdstäppan var i maj

Tänkte att ligger jag redan på alla fyra kommer min vestibularisneurit inte att besvära mig, men det gjorde den. Bara att ändra blicken gör att det snurrar till en smula och att sedan resa sig för att göra annat är rena cirkusen. Börjar vänja mig, börjar gå bra, men är ansträngande för alla muskler i kroppen blir liksom på helspänn för att kompensera. Kortisonet trappas ner, sockernivåerna stabiliseras, första dagen idag utan att behöva spruta insulin. Känns bra, men funtad så att jag helst ville vara friskt sedan igår. Jag gör ju grejer i alla fall, men blir fruktansvärt trött.

Gryta på pak choi, mangold, vitlök och soja. Köpta skockor. Egen krispig gurka, färsk potatis (min mandel kom i jorden sent och blir nog inte klar förrän om några veckor). Rostad svart och grönkål med olivolja från Kreta och citron. Svenskt rimmat fläsk som stöd.