Märkligt att det ska vara så trögt att lever är avskydd av somliga. Jag tror inte dessa stackare har ett sånt utvecklat sinne att det omfattar kombon av texturen och den lite järniga, djupa, varma, nötiga smaken.
Stod framför en kalvlever i affären, men föll för kycklinglevern istället. Så här med fasit borde jag valt kalvlevern.
Nästan alla levrarna i de 800 gram jag köpte (två paket) var söndertrasade och inte alls inbjudande att servera helstekta med några stänk balsamvinäger i pannan. Fick bli att välja ut de finaste och de som trots allt höll samman något och köra det övriga till en kycklinglevermousse.
Stekta rosa och sedan på med rejäla mängder kapris och till det lagom stekta baconskivor.
 |
| Stekt pärlhöna |
Moussen då?
300 gram rosastekt kycklinglever i bitar,
200 gram rumsvarmt smör,
några grönpepparkorn,
fyra ansjovisfiléer för sältan,
salt efter behag!
svartpeppar,
två matskedar äppelkonjak,
två matskedar ansjovisspad,
en medelstor hackad gul lök.
(Oj det blev ett huller om bullerrecept!)
Stek självklart också löken. Den ska vara helt genomstekt och måttligt brynt.
Släng ner allt i en matberedare och kör till en grov massa. Lägg upp i skål och ställ i kylen. Klart!
Dan efter?
Jo då firade vi måltid ihop och då blev det ett kantarellfyllt pärlhönsbröst med tryffelmos och glaserade kastanjer samt en rödvinsskysås.
1 kommentar:
Jag har samma problem som du: jag gillar lever men hustru L avstår helst. Vi kanske ska äta lever ihop vid tillfälle?
Skicka en kommentar