Det fanns en tid när jag nagelfor Falukorven och gjorde det från två håll, från båda ändar. Resultatet blev en liten fin bok som gavs ut hos Björn Kronwall, "Femton kockar och Falukorv" och med bilder av Karl Melander.
Jag steker fortfarande, 15 år senare, gärna falukorv till middag och faktiskt till allas nöjdhet, men bara om det är kvalitetskorv från djur som hålles väl och med den där lilla extra smaken av rökighet. Den där korven som små tillverkare hantverksmässigt gör med heder. En av de bästa som marknadfördes som både världens fulaste och världens smalaste falukorv var följdaktligen världens godaste och tillverkades av Franzéns Charkuterier (föga överraskande!! MEN det är inte den på bilden ovan.)
Gick för några veckor sedan på en riktig djävla nit. Köpte en extra alspånsrökt falukorv till överpris i livsmedelsbutiken och från ett stort industricharkbolag.
Det visade sig att man trätt ett mörkt, läckert, lockande, tjärliknande korvskinn över en vanlig blekrosa köttemulsion. Så trött man blir på att dessa fix och trix med maten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar