Laxsallad med första ringblommorna

Sommaren är en skitodlingssommar. Ibland har jag märkt att ljuset, värmen, vätan kunnat vara mig behjälplig när jag kommit sent ut med grejer i trädgårdslandet, när potatisen blir satt en månad efter alla andra, bönorna sätts en bit in i juni och rödbetorna likaså.

I år ligger allt allt för långt bort från sommarräddningen. Potatisen okey, har skattat något (vilket betyder att man liksom går in under och tar bort de största bästa och första och sedan låter plantan stå), men märkt att nematoderna i det här nya landet inte är potatisen nådig. Ärtorna, allt för sent satta. Bönorna spränger först nu kraft, gurkorna gulnar av att det är för kallt. Allt stillnar ju när jorden blir kylslagen och annat har den ju inte varit.

Tröstade oss med en laxsallad på Kristinadagen. Filéade en liten lax, smörstekte helt urbenad och skinnfri och bara med salt. Lät ligga. Dagarna innan gravade jag en annan liten lax. Nu kombinerade jag gravat och stekt (38 graders innertemperatur), monterade med kinakål som körts i ettersalt kokande vatten någon minut och sedan lagts i isvatten. Lök på laxen? Självklart, springonions, ringblommornas kronblad och mitt forna hatobjekt, paprika (men rött passar till rött) allt med en enkel hemslagen majjo.
Så blev det och så fick det vara!