Läskig konservatism och upprörande diskvalificering av ungt nytänkande på Hembygdsföreningens årsmöte

Det var ett av de märkligaste årsmöten jag någon gång varit på. En fullständig förvandling, eller snarare, en tillbakagång till inbunden nostalgi.

Det blev så tydligt.

Det här är en uppdatering gjord den 5 april 2014 efter samtal med den upphovsrättsjurist Stefan Tapio anlitat efter hembygdsföreningens flertaliga och flagranta övertramp mot hans konstnärliga integritet. Hembygdsföreningen tillbakavisar alla krav trots övertygande bevisning. Föreningen väljer att ta saken till domstolsförhandlingar vilket är sorgligt för att inte säga ganska så obegåvat. Mig veterligen har inte en ideellt verksam hembygdsförening någonsin fått schavottera framför skranket, men det är tydligen Anders Bobergs och hans styrelses önskan. Fortsättningen följer och eftersom styrelsen självt mörkar och inte ger medlemmarna någon information så är det här ni får läsa det senaste i fallet. I dagarna får Sollentuna Hembygdsförening ett brev med ytterligare information i saken från Stefan Tapios ombud.

 Ni vet hur det är, människor som aldrig vågar, som stretar mot och som absolut inte vill vara delaktiga, de ger sig istället fullständigt hän åt nostalgi, vågar inte släppa taget om det förflutna eller ens vilja ha koll på en eventuell framtid. De vegeterar och värnar sina minnen, griper tag i kontrollremoten, det som varit, det som känns tryggt och skönt och de gör det utan insikt, utan att egentligen veta varför och utan att förstå att det ena inte utesluter det andra om man bara vågar. Verkar sakna förmågan att förvalta erfarenheter och förvandla dem till något nytt och sedan dra nytta av dem. Gosar hellre i det som varit och ser inte längre världen omkring sig. Hemska tanke, det är en sådan rädsla som är grogrund för främlingsfientlighet och då pratar jag inte bara mot människor som har mörka ögon och mörk skäggbotten, jag syftar på alla människor utanför.

Klasro Fiol, "Husband" på Hersby för några år sedan.

Det handlar om en förening som jag fick förmånen att leda under två års tid och som jag med måttlig framgång försökte styra över till att vara en framtidsrörelse, en samling för integration och möten, en plats för forskning, kunskap, förståelse; Sollentuna Hembygdsförening. Årsmötet i måndags var en sorgesamt tillställning.

Anders Erik Boberg

Nye ordföranden Anders Erik Boberg (jo han är en i Bobergarkitektens led) som under kuppliknande förhållanden, med lismande gamnacke snöt åt sig ordförandeklubban förra årsmötet genom att säga att han inte, i motsats till mig, ville satsa på ungdomar då ”ungdomar idag inte är intresserade av historia”. (jag har hela hans tal på band).

"Varglapp" En "klenod" som finns i 25 varianter på Hembygdsföreningen (värderad av Antikrundan nyligen till minst 6000 kronor styck, men i Sollentuna ha de förvarats så illa att de nu riskerar att aldrig gå att konservera. 

Nu omger han sig av en stor samling jasägare vars medelålder är kring 70 om inte högre. Jasägare som tar tag i det sista halmstrået av nostalgi. Greppar sig fast innan döden och av rädsla för det mångfassetterade och mångkulturella samhälle som trycker på från alla håll. Självfallet är alla dessa också rädda för den ungdom de inte längre äger, ens i sinnet.

Det finns numera en raffinerad strategi i Sollentuna Hembygdsförening att utestänga en hel rekryteringsbas (ungdomar) genom att generellt och kränkande säga att ”ungdomar ändå inte är intresserade av hisoria” och sedan vägra förpacka kunskapsförmedlandet attraktivt, göra nytt, göra om, göra rätt.

Förra vinterns lyckade slädparti i Edsbergsparken som bojkottades av en majoritet i Hembygdsföreningens styrelse.Bara några få, med undertecknad genomförde arrangemanget som drog flera tusen Sollentunabor.

Under årsmötet i måndags tog ordföranden ofta till orda och talade om alltings trevlighet, om det lugn han lyckats åstadkomma i föreningen efter den onämnbare och alla hans upptåg för moderna människor som grafittiutställning, som återkommande lokalTV-inspelningar, som synliggörare, som ständigt uppdaterade sociala media, som brödmässor i samarbete med och i Turebergskyrkan i kombination med vårt eget brödbak i egna brödugnen och som samlade muslimer, kristna och judar under samma tak för brödseminarium om brödets betydelse, som slädpartier i rykande snö, som föreläsare och utställningar/evenemang i seminarieform, som musikevenemang typ ”allsång på Hersby” och Baba Blues i ladan. Allt det där är borta och har ersatts av salvelsefullt prat om gemenskap och kaffe i hembygdsstugan. Alla nickade som otvivelsaktiga ja-sägare, nickade instämmande, skrämmande.

Stefan Tapios affisch till den mångsdiskuterade graffitiutställningen på Hersby Hembygdsgård

Sedan, efter alla val och det mest frapperande att föreningens egen kassör går mot valberedningens förslag på revisorer och föreslår en ”egen” revisor, (det är emot all kutym att styrelsens egen kassör ska föreslå ”sin” revisor och vad värre är när det påtalas att ingen i församlingen reagerar utan väljer denne) så ska det bli underhållning. 

Underhållningen består i en liten kurs i hur man klickar sig fram på den egna hemsidan, men eftersom ingen tänkt på att koppla upp sig till nätet blir det en smärre pannkaka av den genomgången som egentligen enbart är till för att exemplifiera styrelsens, eller webbmasterns (sambo med ordföranden) duktighet. Alla minns känslan när det kom upp felvända dior ur en diaprojektor eller när diakarusellen hakade upp sig och man var tvungen använda bändverktyg för att få det rätt, så kändes det. Verkan av föreställningen blev bara pinsam!

Detta spektakel följs av en bildvisning av vykort och en söndertittad film om Överby kvarn (en väderkvarn som renoverats och som fungerar med rätt vind). Slutligen vädjar styrelsen om fler aktiva medlemmar och gör det med orden ”Vi har det så trevligt tillsammans”.

Konservseminarium under skördefesten på Hersby. En fantastisk metod att "för framtiden bevara allehanda frukter" lyftes till framtiden.

I själva verket, och det genomsyrade mötet, kommuniceras ett grundläggande kunskapsförakt och i förlängningen ett kränkande förhållningssätt mot de människor föreningen är satt att kommunicera. Dessutom är föreningen som den nu famstår ett föraktfullt svek mot den generation som växer upp, en generation man alltså medvetet håller utanför, distanserar sig från genom att skapa en grundplattform som mer närmar sig ytliga självspeglande pensionärsaktiviteter än framåtskridande äventyr baserade på kunskap som kan locka.

Filip Lindström, en av utställarna på graffitiutställningen Hersby Hmbygdsgård.

Det är tragiskt att en gammal förening, firar för övrigt 80 år i år med middag på Star Hotel (varför inget firande bland ungdomar på Satelliten?), som skulle kunna betyda så mycket för kommunen/hembygden inte gör det utan väljer att vara en klubb för inbördes beundran vilande på en hög sargade artefakter.