Sparriskatastrofen på OBS Coop i Rotebro

I veckan, ja Ni vet, sparris tid. Tyska vita är över oss och den gröna...en och annan svensk, kanske.

Mina egna är på gång och ikväll begår vi dem, fått fram ett par var så långt.

Men som sagt, i veckan som var tänkte vi att ha en liten sallad med sparris. Åkte upp till Coop vid OBS Rotebro, känt för sina fina fräscha grönsaker (OBS, ironi) och sin pålitliga och kunniga personal (OBS ännu mer ironi).

Wow, på håll ser jag att hela hyllan är fylld med grön sparris.

Tar upp ett paket och det fullkomligt rinner rötslam från sparrisen, grönt slem och någopn har varit där och nypt bort ruttnande knoppar för att kanske lura någon djävel att köpa skiten.

Orkar!

Gick bara därifrån. Lät saken bero.

Så dök bilden av sparrisen upp idag när jag kollade genom telefonen och skit ska skit ha om än från en ganska måttligt läst blogg.

Men å andra sidan, livsmedelshandeln och köpladorna har ju bara en sak för ögonen, pengar. Skönt med de egna odlingarna från nu och framöver.

Farsan, Jag och Tore Wretman

Farsan

För 45 år sedan fyllde min farsa 50 år. Nu är han borta sedan några år. Han hade kontor på nedre delen av Nybrogatan, alldeles bakom Dramaten, ett kort stenkast från Teatergrillen.

Jag tror det var där han träffade Tore Wretman första gångerna. Å andra sidan befolkade han Riche lika mycket som Operakällaren och Stallis. Han var dom där krogarna trogen, eller snarare Tore Wretman trogen.

Långt senare lät mig Tore förstå att han och farsan haft mycket utbyte av varandra. Farsan grejade kunder, det ena gänget efter det andra och Tore underhöll med middagar när han dinérade privat.

När farsan fyllde femtio så ordnade Tore en stor festmiddag för honom på Riche. Jag fattade nog inte riktigt hur stort det där var, 19 år gammal, men långt senare, när jag själv fyllde femtio så kom farsan med den bok han fått av Tore jämte festen på Riche, Kajsa Vargs kokbok, förstupplaga, och sa att den hade han fått av Tore när han fyllde femtio på Riche och nu var det dags för mig att få boken.

Något äldre än 19 hade jag farsans Nobisnyckel tills jag slarvade bort den (typiskt).

Det berättades att om luncherna på Teatergrillen, under 30 år lunchade farsan där var och varannan dag och med lunchgäster ur sitt eget kundregister. Han avslutade varje måltid med ett glas rödvin och en varm mazarin (!!!) Något som fick Tore att höja på ögonbrynen, men som sedan även gillades av honom själv.

När jag fick förmånen att vara med och fira Tore Wretman på en av hans årsdagar var det mot slutet av hans aktiva liv. Det var så på slutet att han, liksom farsan mot de sista åren i livet, gått en bit in i den avskyvärda dimman. Tore trodde att jag var farsan och hälsade sååå hjärtligt (vi har vissa likheter, några som jag tycker om och andra som jag avskyr). Jag höll god min, vad annat kan man göra.

Sist jag hörde om Tore var från Nils Emil. Denne kom då direkt från ett besök vid sjuksängen och var en av de sista att ständigt ge omsorg om och visa bekymmer kring den gamle mästaren genom ständiga besök. Då var det ganska skruttit där på sjukhemmet. Straxt därpå dog Tore. Det var den 13 februari 2003.

Idag på 100 årsdagen har jag tittat till min Kajsa Varg och tänkt en stund på denne gigant inom svensk gastronomi. Det känns bra att fått vara med under så stor del av den tid som var hans och också hans alla efterföljares. Tore träffade jag vid åtskilliga tillfällen i sällskap med Sven-Gunnar Svensson och fick då också förmånen att lära känna Werner Vögeli.

Samtidigt känns 100 år som en så förbålt lång tidsrymd och när jag skriver själv att jag bara var 19 den där gången då farsan fyllde femtio känns det ändå som att det var alldeles nyss.

Äckligaste burgaren någonsin

För en tid sedan var jag och grabben på Big Burger i Sollentuna Centrum, nyöppnat.
Sollentuna Centrum skulle från början vara lite "för mer", lite mer lyx och lite finare än alla andra förortsköplador.
När omgörningen skedde kastade man ut en del butiker och restauranger som var för vardagliga. "Donken" var ett som förpassades till en egen drive in i närheten av Stinsen.

Money talks!
Nyss fick Big Burger plats i Centrum.
Herrejösses, säger jag bara. Ett nytt ställe med läskigt fett matos. Norra ingången kan man knappt passera då mackerian där, vad det nu är den heter, släpper ut en odör som långt ifrån har med mat att göra, fruktansvärt.

Efter lite tjat och en mage som gjorde sig påmind gick vi med en viss brådska till Big Burger.
Jag tog det som hade något namn som jag glömt, men som skulle vara det senaste och hetaste och godaste som skapats i ett burgeri, fan trot, tänkte jag, men så fick det bli.
För att understryka hettan hade någon som borde hindrats i framfarten färgat det svampiga brödet rött. Mellan bröd och "kött" låg några slafsiga obestämbara röror.
Smak? nä!
Hetta? Knappast och köttet var en pressad sönderstekt bit av...vad vet jag. Åt halva, mest av fart och minst av smak.

Middag bara lite si så där, med grillad hallumi och grisnacke

Foto: August Lager

Ljumma sallader tröttnar vi aldrig på hemma, speciellt med smakförstärkande såser som soja, ostronsås, nam pla.
Så enkelt med strimlad färsk vitkål, spring onions, knallröda små synålstunna rödbetsgroddar, färsk vitlök och grön sparris.

Ute i landet står redan vitlöken spikrak mot vind och järnnatt. Första spenaten ska väl snart börja gro och nässlorna mot söderväggen kan snart plockas.

Men hörrni, Hallumi...kan ju vara riktigt gott ju.
Det är säkert tio år sedan jag kastade min gamla urstekta och sönderbrända grillpanna.
Idag fick jag en ny för 45 spänn på Skopan i Väsby. Inte så mycket för att maten blir godare utan bara för att grillstrecken blir så snygga.  En annan grej som jag ska visa snart är en lite emaljerad Klaverström som jag blev så jäla glad i och köpte för bara tjugan.

Feeling blue. Plantagen på Lugnet

Med den här tomten och de här odlingsambitionerna finns det redan så mycket att göra att dagarna inte räcker till. Ängesprojektet i skogsgläntan ovanför köksträdgården är ett exempel. Här finns så mycket fallved att vi slipper köpeved till nästa vinter. Gäller bara att släpa fram, såga och hugga. Och så ska slyet bort. Redan kommit en bra bit på väg.

Startade sommarprojektet förra veckan med jordkällaren som stått oöppnad hur länge som helst. Visade sig vara stor som en tvårummare, men behöver ny gjutning i förrummet och ny karm och dörr till ytterdörren.


Tar små, små steg och använder trädgården som man ska...som meditation.
Planterade om pelagonerna (Mårbacka) i helgen. Det blir djäkla snyggt i krukor som hastigt målats blå, lite slarvigt, lite med läckande och flagande färg

Så promenaderna med Assar och August, hur meditativa som helst, vi spankulerar nere på sjöängarna och ackompanjerade av den bruna kärrhöken som vackert seglar över vassruggarna där sothönorna varnar för sin värsta fiende.

Pâte à choux till smörgåstårta och dessert

I dag är en stor dag, i morgon en större!!!!

Vi har en födelsedag, jämnt dessutom och som person snygg, fantastiskt, klok, kunnig, ömsint, förståndig, kärleksfull människa. Min kärlek, så stor att det rinner över.
Avaktar kalaset till solen värmt gräset och partytälten rests, grillarna tagits fram och Lugnet visar sig från den bästa av sidor, sommarsidan.
I morgon har vi ett högst privat kalas för Kristina och för de närmaste i familjen, smörgåstårta (sååå underskattat), matiga vegetariska vårrullar med trattisar, lök, palsternacka, vitkål och glasnudlar och så naturligtvis födelsedagstårta. Pâte à chouxerna ska fyllas med salta röror till smörgåstårtan och söta röror till desserttårtan och läggas som smarriga små dekorationer.



En stor dag i dag också?
Jajamensan, men inte att mäta sig med morgondagen. Vi gör en konsert i Jakobs kyrka klockan 15.
Riviga, rytmiska och starka "The Tyger" av B.Tommy Andersson med stora orgeln och så "Förklädd Gud" av Lars-Erik Larsson. Kom, det är maffigt. Och gratis!

Sen hem och fixa!

 

Konsert i morgon. Missa inte! Nicolai Kammarkör

Ja, nu bränns det. Vi har rep i kväll i Jacob. Fantastisk musik och ovanlig sättning för Förklädd Gud. Kom och lyssna, det är gratis.