Så här ska pensionärsmaten se ut! Basta!

När man glömt allt annat så kommer man ihåg en smak - sug på den karamellen tills ni blir gamla och har glömt det mesta. Och när man kommer ihåg en smak, känner igen den, då börjar man minnas allt runt smaken, äventyret, mötet, kärleken, platsen, rummet, situationen...smaken får hela livet att rulla runt och sinnena att leka. Det är det som är magin med God smak.

Så sitter man där som gammal och livet hålls vid liv med pillerillmatning, ofta med smakdämpande biverkningar, muntorrhet och annat som förvrider och raderar.

Då måste smaken intensifieras, förgyllas, kryddorna måste få fritt spelrum och klinga mot råvaran för att lyfta den. Smör är för övrigt en utmärkt smaksättare, det finns inget bättre än ett salt brynande smör. Örter och aromatiska rötter, ingefära, galengal, lakrits. Hetta från kryddpeppar, chilli, svartpeppar. Smakförstärkare som libbsticka och selleri. En pepprigt vedartad timjan som smakar istället för affärens snabbframställda, samma sak med estragonen, kvanne, persilja.



Idag var allt som vanligt igen. Morsan och Farsan 86 och 90 satt hemma och väntade på Edsbacka Wärdshus lunchmat, hämtad i låda och serverad på tallrik. Det finns folk där som förstår hur en slipsten ska dras. Köksmästaren Pontus är en av dem!!!

Om så farsan vankat hela natten i sin egen värld och utmattad ligger i sängen när jag kommer och skriker "STRÖMMING" så kastar han sig upp ur sängen och idag till och med klädde han på sig en röd T-skirt i hallen gående med rullatorn och mumlande..."Hur fan är den här in och utvänd..."

EXAKT så här ska det vara!!! ...och så ser jag att strömming kommer att vara stående på lunchmenyn därstädes idag och framledes

Fragaria vesca monophylla, magiskt och hemligt smultron

Nu växer den där. Jag har länge väntat på ögonblicket att sno åt mig en liten utlöpare och tillfället gör tjuven som för någon månad sedan på Linnés Hammarby. Nu är det så att fröstöld och småsticklingstöld har en inbyggd och omedelbar friande verkan av tradition. Ett frö av den här typen, eller för den skull stickling, reva eller sidoskott måste snos för att över huvud växa vidare.

Sålunda fortfarande fågelfri satte jag den lilla sticklingen jämte en annan i en för tillfället ordnad och välgödslad egen odlingsbädd. De första bladen syntes knappt, men så har det varit en otrolig odlingssommar och vips har den tagit sig, min lilla våta smultrondröm som i övrigt bara är att betrakta i dammiga herbarier; Fraga vesca monophylla.
Vackra Johanna med Lasse och barnen som gjorde oss sällskap till smultronstället.

Monophylla har växten för att den har enkla blad, till skillnad från de övriga smultronkamraterna som parksmultron och vita smultron som har treflikiga blad liksom deras korsningskamrat jordgubbar.

Nu sägs det att det här smultronet odlades av Linné i hans mullbänk närmast boningshuset på Hammarby och det är där den växer än och där hämtade jag den lilla revan som då ännu inte hunnit rota sig.

Någon liten utlöpare från Råshultssmultronen som växer i den för året nyanlagda köksträdgården blev det också och de får samsas i samma odlingsbädd.

Linnés Hammarby

Avdelning lustiga skyltar

Det var Lovisa som upptäckte den och jag kunde berätta om den stora Pussrutan i ankomsthallen på Arlanda under det stora konstprojektet. Jag gillar verklighet som snos ett varv så att det blir en annan verklighet. Och där ställde vi oss och väntade, de hade til och med byggt ett regnskydd vid pusshållplatsen, tänk så förutseende. Var någonstans? Vid bommarna till Gamla Uppsala

Ett snapshot på min vackra dotter

Lovisa i parkeringshuset och när jag såg bilden upptäckte jag att det är ju samma bakgrund, samma färger som i Munch's Skriet...

Utan vidare jämförelser, bara färg och form. Lovisa är nog den minst ångestladdade unge jag känner

Feta fläsket till blodpudding smaksatt med grädde och lingon till blodets lov

Det blir det där strimmigt grännavitröda när lingonen blandas med grädden. Tyvärr har det inte funnits tid att göra den egna blodpuddingen, den ungarna tycker har en lite för vuxen smak förmodligen för att den är tydligare kryddad med till exempel malda nejlikor. (Receptet finns här) Därför återstod alternativet att köpa den på Konsum och det är väl OK en vanlig vardag om än att det är lördag.



Det där med att dränka blodpuddingen i grädde var en självklarhet hemma hos en kompis föräldrafamilj, Pelle Furumos, och alltsedan dess kan jag inte låta bli skvätta grädde över anrättningen, grädde och syrlig lingonsylt. Självklart ska det till ett riktigt fett rimmat fläsk också, inte bacon som är alldeles för påtagligt i smak.

De sista vallmokapslarna har mognat och när de inte står där själva och pytsar ut sina miljontals pyttesmå frön så får de hjälp av ungarna. Idag var också en annan frödag, de vackra lila ogräsblommorna som växer ihop med kubbvetet, Klätt, skördades och det blev en hel lite burk att föras över till papperskuvert. Nu får de vila tills oktober då de ska sättas som kantväxt till en hel odlingsbädd med kubbvete (som förresten också skördades i helgen)

Dagens sallad gick tillsammans med hemlagade hamburgare med massor av rå gul lök

Vi fortsatte sommarens inövade vana - att låta ungarna beställa maten, med tillägg av sådant som dietister anser vara nyttigt (och jag själv bara tycker är vackert). Man riskerar att få laga ugnspannkaka igen, men nä' dom är klokare än så. "Hemlagade hamburgare", löd matuppropet.

Halalslaktad färs hos Orientlivs på Malmvägen, lök från konsum, gurka, vaxbönor och ätliga blommor från egna trädgården. Brödet hade vi hemma, lite grövre Mothers Pride (det var meningen som satir, engelskans djäkla svampiga vita luftbröd som används att suga upp stekflottet med i baconpannan och ätas till frukost), alltså någon typ av rostbröd.

Så kokade vi vaxbönor och skar gurka, blandade dressing av sockerrörsvinäger och olivolje...ja, ja precis som igår och i förrgår, men så lade vi till det där nya för dagen, rosenblad, vit, orange, mörkröd och gul krasseblomma, gurkört, ringblomma och blåklint.

Vi köpte två kilo köttfärs så nu ska jag ta hand om två genomgräddade köttfärslimpor späckade med massor av lök, att serveras i morgon med gäddsås och blomster.

En jätteapparat när Doreen spelar in sina Dilemman i Sollentuna. Alma är med!

Det är en lite lustig, men god egenhet det där att vara hembygden trogen. Sådan är Doreen Månsson när hon spelar in tittarsuccén på SVT "Doreens Dilemman".

Som jag förstått det skickar barn in sina dilemman till Doreen som skriver en låttext över dem och sedan framför hon den själv med dramatiserade bilder, körer, symfoniorkestrar, en gång i duett med Carola Häggqvist som bara bevisade att Doreen har en bättre pipa!!!!. Det är hur mycket drag som helst! Och alla miljöer är hembygdens Sollentuna och gärna då Malmvägen med all multikultur, mångfald och färgprakt. Alma har varit och spelat in och körat i veckan. Nu väntar vi på det ska sändas någon gång i höst.

Satt och tittade på vid inspelningen och konstaterar att det är en hel del Olle Hellbom i regissören Henrik Hallgren i vilket fall vad gäller kontakten med barnen och förmågan att få dem att agera som om de var födda till att göra det.