Avrättning norr om Stockholm

Bara som en liten påminnelse. Lyssna på vetenskapsradion och det här appropos att min bok "döden i skogen" kommer ut som pocket inom kort.

Vetenskapsradions Lena Nordlund och jag går omkring på en gammal avrättningspålats vid Stäket norr om Stockholom som är en av de över 500 avrättningsplatser i Sverige som rapporteras om i boken.

Växthuset en orgie i glaskross

Från vår sida sett.

Jag lyckades, med vissa risker, att riva det gamla ruttna växthuset vi tagit över utan att krossa en enda ruta. Då hör till saken att alla bågar var så ruttna att de gick att frilägga rutorna för hand och sedan varligt lyfta ur dem en efter en.
De gigantiskt stora dubbelfönstren fick jag hjälp av trädgårdsgrannen och min namne Göran att lyfta bort och när vi tog ur det sista av de stående fönstren så rasade hela skelettet. Rötat vek det sig och lade sig sorgligt ned.

Baksidan

Då dyker Gunilla och Heini upp och gör oss väldigt glada. Med sig i en kasse har de två nyskördade och doftande purjolökar och inte minst en burk tysk blodkorv - helt underbart.
Precis som vi själva börjat tröttna för dagen så grep de båda sig an rivningsarbetet och hjälpte till att plocka och bära. Inte minst uppskattade vi glasplocket.

Helruttet tak, livsfarligt att gå in i växthuset. Risk för giljotinering

Den gode rumänen, Emil har nämligen genom åren tryckt ner den ena glasrutan efter den andra i jorden för att hindra jorden från att rinna ur växthuset. Fullkomligt livsfarligt med stora glasfönster som vassa sticker upp. Och det är inte frågan om ett eller två glas. Det är glasrutor i flera lager och en halvmeter ner i jorden - hur fan tänker folk? Heini och Gunilla har förmågan att hålla humöret uppe på en, tack för det. Jag svor nämligen eder över hur man kan så idiotiskt kan förstöra jord.
Inte roligare blir det av att kirskålen fått växa fritt. Det blir en helvetes massa extrajobb i höst har jag märkt, men det ska bli fint!

Så rasade skelettet när sista rutan togs ur.

Sådär ja, nu är det borta.Återstår glasplock efter förre ägarens fulständiga glasidioti

Nu utökar vi köksträdgården

Hösten och vintern ägnar jag åt "Adonis Stenbrohultensis" och jakt på kulturfröer.

Igår ringde vi vår närmaste granne på kolonin, Emil. En över 90 år gammal rumänsk officer som odlat på "Fyndet" sedan starten. Under mina fjuttiga fem år har jag sett hur åldern börjat ta ut sin rätt hos Emil. Under några år har vi pratat med honom om att Rodjana och jag skulle få ta över hans odling. Varje år har han kommit tillbaka och sagt "bara ett år till", så har han samtidigt bjudit på alla sina rabarber till vår saftning.

Under åren har han lappat och lagat på sina växthus - hans passion har varit tomater.
Växthus som med tiden blivit fullständigt livsfarliga och murknat i ramar, gått sönder och bemängt vissa jordstycken med glaskross.
Igår ringde jag Emil och frågade om det inte var dags.
-Oui!, svarade han.
Igår rev vi hans ena växthus och ägnade dagen åt att rensa jorden från glas. Sedan grävde vi och det var som att gräva i sandigt löst smör. Jorden är så omsorgsfullt förbättrad att det är en ren fröjd, men våldsamt efterskött vad gäller näring.
Det gör inget, jag har fortfarande utmärkt hästskit komposterad och före vintern ska jag hinna kärra ut så jorden blir fetare. Några lass algomin och kalkning i vinter på snön kommer att göra underverk.
När det klarnar idag ska jag riva det stora växthuset.
Några välhållna glas ska vi spara och bygga ett nytt före säsongen i mars, om vintern släpper greppet om jorden tidigt.

Nu har vi en sammanhållen odlingsyta på drygt 200 kvadratmeter och nästan 100 kvadrat ytterligare ett stenkast undan för mer rationellt odlande.

Idag lägger vi halm och kompost kring rosorna och gräver det nya landet så långt vi orkar. En hel del planeringsproblem uppstår. Gamla uteplatsen ska flyttas, kryddträdgården ska utökas och så ska vi mäta upp för ett nytt staket.



Så är cirkeln sluten och det är dags att återgå till de gamla planteringslistorna och planera för nästa år - snart ligger jorden svart och väntar igen och det slår oss att mesta tiden av odlandet är väntan och det är just det som är så charmerande.

Delikatesseri på Gateau

Vårt nya brödställe ligger vid ett litet torg i Edsviken på Vallmovägen 2. Gateau har flyttat dit och givit oss möjligheter att köpa vetesurbröd.
I morse bredde vi på ett syrligt härligt smör från Lindahls (Finns överraskande nog i hyllan på Willys) och åt tillsammans med nystekt bacon och ägg.
Igår när vi köpte våra levar hade Delikatessgrossisten flyttat in med ett litet "torgbord" i butiken.
Vi handlade en läcker Morbier för 189 kronor kilot, en härlig Gargantin från Fromageries des Chaumes och en nästan flytande mogen Valembert Le Rond. Helt sköna vardagsostar som är alldeles utmärkta att mogna lite lätt i värmen på diskbänken ovanför diskmaskinen. (Det där lät väl underbart oortodoxt).
Delikatessgrossisten står där en helg varje månad, idag och i morgon och sedan mellan den 11 och 16 nov.

Lutfisk till födelsedagen

På toppen lägger vi lite frasigt stekt bacon tillsammans med riv från getmese. Det ger en behövlig sötma åt lutfisken.

Det blev en födelsedagsmiddag hemma idag för Gaston. En middag som vi började förbereda igår för att fisken skulle vattna ur sig och bli fast och fin.
En god idé att köra lutfisken i ugn. Lägg rikligt med salt runt om fisken - inte på! Minst en halv matsked per kilo fisk. Ugnen ska hålla 225 grader och ett bra knep är att använda digital stektermometer. Den ska visa 69 grader (kom bara ihåg att tömma av lite av vattnet efter 30 minuter). Hela ugnskoket tar omkring 50 minuter. Resultatet idag var lysande. Fast fint bullig lutfisk på långa.
Tillbehören blev egenodlad potatis (Anja). Riktilgt md frasigt stekt bacon. En liten mugg med baconfett. Riven getmese, len bechamelsås. Ett fat med gröna ärter. Nystött kryddpeppar, vitpeppar från kvarn.
Nu ska jag rensa överblivet från ben och skinn och sätta i kylen. I morgon eller på söndag blir det lutfisksufflé med smält smör.

>Den vita måltidens magi - Lutfisk - Gäddqueneller

Det blev en uttömmande paneldiskussion igår kväll på Tekniska Museet i ämnet Mat och Miljö och i regi av "Låt Måltiden Blomma" under Måltidens dag.
Jag fick som moderator fördelen att påminna soppätarna i församlingen att det också internationellt var världssvältdagen och att det under tiden vi själva tänker på varutransporter, vatten med bonyr och ekologiskt, otidsenligt och magert odlande dör 25 000 barn dagligen av svält.
Rapport från kvällen bildigt och i ord kommer förmodligen här vad det lider.



Min store son, Gaston, har beställt födelsedagsmiddag ikväll hemma hos oss. Jag går snart till butik och inhandlar fint bacon, smör och röd mjölk (till sås), gröna ärter till puré, getmese och ljus sirap (för min norska ådra). Allt tbh till den lutfisk som sedan 16 timnmar ligger i blöt på balkongen i stora fat. Kväll blir det lutfiskmiddag, pösande, lakansvit, ångande av fiskdoft och med nystött kryddpeppar och skånsk grov, torr senap till (Möllers). Dessert?, något man kan stoppa ett ljus i hade vi tänkt, får ta vägen om nyöppnade sollentunabageriet Gateau.



Fredagslunchen bland de goda vännerna och på Edsbacka Bistro (som vanligt) gick också "ton i ton" med "blondes blondes". Gäddqueneller med spenat och skalpotatis - helt lysande, kanske den bästa lunchmaten vi har ätit där, var vi överens om samtidigt som vi överträffade varandra med historier från minnets gäddquenellenvironger.

Så här lagar Du kladdris!!

Jag lovade återkomma med receptet på hur man enklast lagar kladdris eller det stärkelserika riset som heter Kaoniew på Thai.
Egentligen är det ett laotiskt bergs och skogsris som gror utan de vattensjuka åkrarna och som odlas efter att djungeln bränns och i 18 årsintervaller. (Läs i gastronomisk kalender, essä om riset av Swahn) Vi ägnade oss åt liknande växtföljd även här i "Sverige", idag kallas den för "enkel" växtföljd.
-Nåväl-
Tidigare har vi blötlagt riset innan vi gått hemifrån om morgonen och sedan ångkokat i handduk riktigt länge i ett durkslag över stor kastrull på sipisen. Vi har ångat ris så att ångan varit tät i köket. Nu slipper vi det. Rodjana fick ett tips från en kockkollega i Bangkok.

Gör så här:
Mät upp så mycket ris som du tänker äta.
Häll i mikrotålig plastbunke.
Häll på lite vatten.
Mikra i 15 minuter.
Kolla riset ibland och fyll på med vatten om det blir för torrt. Röpr runt, eller snarare vänd om.
Så, är det klart!

Att äta till:
Mät upp någon msk nypressad limejuice. Ta 2 msk fisksås och rör i en msk minst av rostad mortlad chili. Denna heta aromatiska salta röra ska riseklumparna doppas.

Så köttet:
Skär entrecôte i "remsor". Stek hårt i olja med mortlade hela vitlöksklyftor (använd även skalen) och strö över rikligt med helt korianderfrö och nymald vitpeppar. Servera till att äta med riset.

Eller varför inte, laga till ensomtam



Så har vi fått ett bageri i Sollentuna - en bit ifrån där vi bor, men på Rodjanas hemväg frå¨n jobbet.
Igår stannade vi till för en utmärkt kaffe och månadens bakelse, en chokladmousse med hallonfyllning och chokladmarängbotten - Yes, alldeles utmärkt.
Det är dock för brödet vi åkte dit. Gateaus surbröd både på vete och råg har rätt spröda yta, och luftigt segt, tuggvänligt inre med en syra som riktigt drar i tungroten. Nu är vi lyckliga även i förorten!!!

I kväll är jag moderator för en diskussion om mat och miljö i Tekniska museets restaurang (föranmälan krävs) och i regi av Låt Måltiden Blomma appropos att det idag är "Måltidens dag".
Traditionsenligt kommer soppa att serveras och lägligt nog för diskussionerna och min utgångspunkt som debattledare är det samtidigt internationellt världssvältens dag. Jag kan inte försvara att vi i väst uppehåller arealer åt odling för bränsle till bilar när världen svälter, jag har till och med svårt att se det kloka i ekologiskt odlande som är lågavkastande odling och som sällan förhöjer smak eller näring utan som det snarare bara finns en kosmetiskt moralisk anledning att producera. Detta får vara motpol till ekoodlare och matproducenter som sitter i panelen.