Riktigt kallt vinterljus med frostrosor på fönstret till frukost

När jag var barn stod det skidor på önskelistan till jul och vi fick skidor, det var liksom stående med vintergrejer i julklapp, kälkar, skridskor, skidor. Pulkor var inte uppfunna då utom de där riktiga pulkorna i Sapmí.

Så hasade vi runt i julklappsskidor i Vrinnerviskogen eller åkte i livsfarliga Körsbärsbacken från skogsberget ovanför oss.

Sen blev det slaskvinter resten av min uppväxt i Stockholm och har så varit med vissa undantag.

Men vintrarna finns där och har funnits hela tiden bara ett dussintal mil upp i landet och vidare norröver. De där barndomsvintrarna framkallade igen.

Vaknade och tittade ut. Solen stod som brandbelysning över grantopparna och från ett annat fönster lät sängen bada i samma ljus. 24 minusgrader tecknade frostrosor på de gamla rinnglasen till sovrumsfönstret.

Gick ner och tände i vedspisen, ger en så goddoftande värme och sprakar så i vintertystnaden.

Snart stekte vi bacon och några ägg, standardfrukost när vi är här och det är vi ofta.

Talltitan håller mig närgånget sällskap

Torrdass - say no more! Nu var det bara 22-. Krispig torr kyla och kristallklart så man nästan nådde himlen. Allt frostigt och snö på alla träd. Korsar skidspåret och ser ut över ett böljande landskap med utsikt.

Älskar det här.

...vedspisstekt!

 

God fortsättning på er

Igår kväll var jag i stort sett surrad vid vedspisen. 

Som grädde på moset denna förunderliga kväll så föll ögonen på rullrånsjärnet vi loppade till oss i somras. Raskt satte sig K att röra ihop en rullrånsdeg. (anm. vi har aldrig tidigare sysslat med rullrån vare sig som dg eller färdig kaka)

Redan i receptet varnades för brända fingertoppar då den glödheta färdiggräddade kakan raskt ska slängas upp på bänken och rullas samman till ett rör. Och visst, trots smedsnävar så blev fingertopparna om inte brända så i alla fall känsliga, men vad gör man inte för konsten och för att vara ffg så blev rånen över förväntan alldeles utmärkta. Och med tanke på att det här var ursprung långt från teflon och elektricitet så stod vi där ganska överväldigade inför det positiva resultatet.

Nu ska jag banne mig se till att rostrensa våffeljärnet vi hittade i en gammal raserad vedspis ute i boden och se till att få det dugligt att använda i vår Skoglund & Olsson som nu börjat göra tjänst på riktigt.

För länge sedan kom jag över en stor restaurangpanna av gjutjärn, omöjlig att hantera på elspisen hemma i lägenheten. Nu gör den daglig tjänst vid spisen här på landet. Och tänk, överallt där vi går på auktioner och loppisar så säljs olika fantastiska gjutjärnsgrytor till inga priser alls.

I morse blev det en sen frukostering. Hamnade i läsning av julböcker och kunde inte sluta förrän vid halv fyra i morse. Alltså en Frunch som dukades upp tillsammans med utmärkt kaffe. Stilla i storköket, vedspisen sprakar, minus sex grader ute och lite snöfall, sol som spricker genom. Bacon från Björks!

Fyllde på med fågelmat och genast hade vi körsbärsträdet fyllt av domherrar, talltitor, blåmesar och kjøttmeisar (talgjoxe på norska). Satte upp ett gammalt äpple och lite brödskalkar också och hoppades på hackspetten...kommer väl i morgon för nu skymmer det raskt.

Efter en vecka av latmansgöra, dvs läsning, skrivning och sovning så börjar morgondagen med mätning, rensning och tobakskoll (?)

1) Mätning? Ska mäta upp två hus för renovering och se vad som behövs till tidig vår att bli snygga och fina och varma och gemytliga.

2) Rensning? Jo det är en hel del som behöver rensas ut för att över huvud kunna mäta.

3) Tobakskoll? Tobaken har nu hängt på tork i den gamla ladan i över tre månader. Dags att kolla fukten och se om det är malbart till snus att fermentera. Hänger väl tobaksblad där som ska räcka till sex, sju kilo färdigt snus. Tar lite tid att skotta väg fram till ladan och få undan massor av snö för att kunna få upp dörren, sen så.

Supén igår, chockerande och märklig och alldeles fantastiskt god: En gratinerad hummer var  följt av kyckling i het grön curry med årets mangold och svamp från skogen. Som dessert i ett glas varvad sockerrostad mjuk julpepparkaka i smulor, chokladmousse, vispgrädde, kolasås och frusna blåbär och lingon. Desserten signerad K.

Någon frågade om hummern igår:

Grovahacka champinjoner och stek i smör, pudra över lite vetemjöl och häll på grädde till en gratängsås. Ta ur humrarna, ta bort strängen, ta ur klorna och skär allt grovt. Vält ner hummerköttet i stuvning, men för fan...koka inte!!! Smaka av med salt och lite tryffelolja. Skeda ner i de halverade hummerskalen och täck med rikligt med ost (igår använde vi cheddar). Kör under grillelementet 250 grader i några minuter tills osten smält och fått färg, Jäkligt gott helt enkelt och så ba at man borde äta det här till vardags lite då och då - kolla nu när alla överblivna nyårshumrar säljs ut i veckan, bra att bunkra i frysen och ta fram när man får hummersug.

Vår vedspis gör tjänst och utmanar samtidigt som det blir så jävla gott. Det är nåt alldeles speciellt.

Det är en konst det här med vedspis, en konst att laga mat som jag men håller på att glömmas bort och försvinna.Finns liksom inga manualer. Hur skulle det finnas det när alla vedeldade gjutjärnspisar beter sig så unikt och självständigt? Det är "learning by doing" som gäller, eller som vi brukar säga här hemma "Instant learning"!

Vår gamla Skoglund & Olsson från Gävle har över 100 år på nacken och är i fruktansvärt god kondition. En grinig madam att starta, men väl där en troget värmande källa och en utsökt spis för matlagning.

I murstocken som är kraftig finns en dold kakelugn dessutom. Ett rörsystem som visst är väldigt typiskt för vedspisar i Hälsingland. Kakelugnen kan man ställa av om sommaren genom ett system av spjäll och låta vara verksam som nu under vintern. Då värmer vår Skoglund & Olsson hela huset ända till morgonen trots att hon slocknat vid tiotiden på kvällen och inte tänds förrän tolv timmar senare. 

Att starta henne är en procedur med små ansjovislådor med T-sprit som jag tänder i både spisens sotlucka och den dolda kakelugnens sotluckor ända tills skorstenen liksom suckar till och trycker ut kalluftsblåsor i virrvarret av rökkanaler.

Ett knippe kvistar invirat i näver och så några tjärvedbitar av tall, sen är det bara att köra på med torrved vilket vi har gott om.

Sen det här med att laga mat på vedspis. Forna generationers kvinnor rakade eld och glöd fram och tillbaka för att leda värmen exakt dit som de ville. Försökt klura ut hur och lyckats ganska bra. Har också klurat ut hur man höjer temperaturen från trean till sexan lika fort som på en induktionshäll. Bara att lassa in några tunnhuggna vedrän efter principen att större yta fattar eld snabbare och ger omedelbar energi. Vill jag sedan sänka värmen snabbt lägger jag in ett tjockhugget trä av björk så är vi nere på trean igen. Rakar jag elden längre in och till höger har jag liksom rejäl hetta på de båda bakre plattorna och i mitten extravärme åt ugnen. Ja sådär håller jag på och det fungerar alldeles utmärkt. Sedan vi kom upp på juldagen har vi inte använd elspisen en enda gång. All mat - stekt torsk, potatisbullar, äggröra med tryffel, bacon från Björks, grönsaker till ljummen sallad, indiskt gryta på kyckling, isterband, allt det där blir liksom godare än hemma. Elden gör sitt till, vetefan hur det går till, men godare blir det, genuinare och historiskt skönt

Doften är förförisk också beroende på vad slags ved jag använder, Syrligt för sälg, bastudoft av björk, tjära av tall och jul av gran, blandad med det lilla oset från maten i gjutjärnspannorna blir det nästan svindlande.

Ska bli en köttfärssås som får sjuda lite försiktigt i spisens utkant några timmar

"Tändningspaket" om morgonen.Torra pinnar, lite tidningspapper och näver.

...så matas det hela på ganska snabbt i ordningen nerifrån och upp.

Pendlare till NY och jag får påfyllt mitt förråd av amerikanska frukostflingor

Jag har fått ett nytt stort intresse. Amerikanska frukostflingor!

I måndags reste en av mina döttrar hem från NY för att fira jul. Precis när hon kommit hem fick hon kontraorder om ett jobb i NY  så i lördags flög hon dit igen, gjorde jobbet och idag hämtade jag henne på Arlanda.

Fördelen med hennes resande är att jag får fyllt på mitt förråd av de där läckra, nästan självlysande och förmodligen i Sverige förbjudna frukostflingorna. Idag fick jag ett lysande rött paket med Froot Loops - skitgoda med gräddmjölk.

Innehållsförteckning, näää har inte vågat titta men det står ju på paketet "Natural fruit flavors".

Äsch, nu firar vi snart jul och L blir hemma till mitten av januari, skönt.

Det är klart det ska va pannkakor en torsdag

Pannkaka med frysta blåbär från Hälsingland 

och utmärkt grädde från Dellenmejeriet

Ibland står i inför valet och kvalet August och jag och annars att alla idéer tagit slut. Vi vill jun köra husmanskost på riktigt och veckovis. Inte minst för att inte glömma alla smaker, tillagning, råvaror och känsla.

I torsdags, jo men det BLEV  ärtor och fläsk och pannkakor som dessert. Inte illa!

Bästa och onyttigaste flingorna jag gillar skarpt

Ja inte vet jag vad som är i dem, förmodligen blir man väl självlysande till döden, men det spelar liksom ingen roll - det är så jävla gott (helt enkelt).

Jo, en av mina tre underbara döttrar bor och jobbar i NY. Äskade L kom hem i måndags och före avresan undrade hon om jag behövde något. "Något maxat flingpaket som slår Kalaspuffar". Hon brukar ta hem sådana. Igår fick jag ett paket Cinnamon Toast Chrunch. "Bara" 170 kcal/100 g, hmmm ett helt paket väger 476 g (allt av glädje).

Stor frukostnjutning till filen och stora leenden vid bordet. America flyttade in ett ögonblick och August klädde granen trots mina lamentationer över saken. "Vi har som tradition att inte klä granen förrän sent om kvällen före julaftonen på uppesittarkvällen då det doftar julkryddor, choklad och lack i huset, basta!"

-Va, haru blitt nån jävla Edward Blom, eller, svarade August och klädde granen. 

Jo men visst, nya barn, ny generation, nya traditioner - precis som jag skriver i tidningen Fokus senaste nummer om julbordet - detta förskräckliga ätande och den stora upprördheten över att någon sätter fram kebab till skinkan och syltan. 

Tack älskade Lovisa för mitt flingpaket - ta gärna med dig ett nytt när du åker till NY över helgen.

Astrid Lindgren och jag och några till

När man flyttar så dyker det inte sällan upp sådant som varit undanplockat några år. 

Nu när jag flyttat dyker det där undanplockade upp och ger sig till känna. Anledningen till att plocka undan är väl för det första platsbrist, för det andra placera i någon slags minnesbank (lös hårddisk) och det tredje stavas Nostalgi.

Och visst är det nostalgiskt det där för ett drygt decennium sedan efter att min bok "Järnspisar, hackekorv och tabberaset - om mat och smak i Astrid Lindgrens värld" kom ut.

Kommer ihåg att jag reste land och rike runt och föreläsa och läste högt ur boken, väckte minnen och smaker hos folk och visade bilder aldrig tidigare sedda. 

Ett av de roligaste evenemangen var Studentafton i Lund med alla deltagare som stod nära Astrid.

Bäst vi stod där på scenen och "larvade och gjorde oss till" så till den grad att när Georg Riedel tog upp basen och började spela en fattig bonddräng och Björn Gustafson stämde in med sin karaktäristiska stämma som i TV-produktionen om Emil i Lönnebergs då, DÅ, stod den talrika publiken upp i bänkarna och grät.

Senare om natten åt vi traditionsenlig pytt i panna med ledningen för Studentaftonen och då, DÅ bröt rena rama snöhelvetet ut över Skåne. Med inhyrda bilar tog vi oss långt efter midnatt till hotellet och morgonen därpå gick det inte ens att gå ut - tåg och flyg inställt. Men gick det någon nöd på oss? Nä knappast vi hade roliga och berikande samtal, vi åt jättegott och hade det fantastiskt på hotellet tills det hela lugnat ner sig framåt nästa dags morgon.