söndag 9 januari 2022

Riktigt kallt vinterljus med frostrosor på fönstret till frukost



När jag var barn stod det skidor på önskelistan till jul och vi fick skidor, det var liksom stående med vintergrejer i julklapp, kälkar, skridskor, skidor. Pulkor var inte uppfunna då utom de där riktiga pulkorna i Sapmí.

Så hasade vi runt i julklappsskidor i Vrinnerviskogen eller åkte i livsfarliga Körsbärsbacken från skogsberget ovanför oss.

Sen blev det slaskvinter resten av min uppväxt i Stockholm och har så varit med vissa undantag.

Men vintrarna finns där och har funnits hela tiden bara ett dussintal mil upp i landet och vidare norröver. De där barndomsvintrarna framkallade igen.

Vaknade och tittade ut. Solen stod som brandbelysning över grantopparna och från ett annat fönster lät sängen bada i samma ljus. 24 minusgrader tecknade frostrosor på de gamla rinnglasen till sovrumsfönstret.

Gick ner och tände i vedspisen, ger en så goddoftande värme och sprakar så i vintertystnaden.

Snart stekte vi bacon och några ägg, standardfrukost när vi är här och det är vi ofta.

Talltitan håller mig närgånget sällskap

Torrdass - say no more! Nu var det bara 22-. Krispig torr kyla och kristallklart så man nästan nådde himlen. Allt frostigt och snö på alla träd. Korsar skidspåret och ser ut över ett böljande landskap med utsikt.

Älskar det här.

...vedspisstekt!



 

Inga kommentarer: