Våra charkuterier i tätorten, Björks och Delins

Jag har skrivit det tidigare, om hur bortskämda vi är här uppe i Hälsingland med vår närmaste tätort, Färila som är utrustat med två fantastiska charkuterier, den ena Björks där vi handlar helt underbara korvar, enormt god blodpudding, leverpastej,  leverbiff, pölsa och falukorv som är mörk som en tjärad kyrkport. Här får vi också alspånsrökt sidfläsk och jag citerar August när vi var på väg hem senast och kastade oss in för att handla med till Stockholm – ”köp minst ett hekto av sidfläsket så vi kan äta i bilen”. När han fick se det tunna paketet sa han: ”Äh köp två så det i alla fall räcker till Bollnäs”.

Vid entrén står den, den gamla korvsprutan som vittnar om lång verksamhet på Delins

Den andra charken är en välordnad ICA – affär, Delins, som har lite av en lanthandel en trappa ner och stort eget charkuteri på baksidan. Deras rimmade fläsk kan man dö en smula för, speciellt det i lösvikt nyss upptaget ur rimlagen och fortfarande alldeles blött. Amerikafläsket, betydligt saltare (torrsaltad sugga) är ett måste till kolbullar. (Fatta lyxen att steka i järnpannan hemma i torpet på järnspisen!)

Och mitt i allt charksnack dyker en blöta upp. Det åt vi till sen lunch idag hemmavid.
Korntunnbröd kokt i mjölk och serverad med kallt salt smör,

Delins gör en falukorv ”Färilakorven” som slår all industrifalu med hästlängder. Säljer tonvis till jägare och fiskare på väg upp till naturen och lika mycket till samma folk när de åker hemåt igen. 

Ibland har de egenproducerat torkat kött och alltid en hel disk fylld med skinkor, rökta korvar, salamis och andra specialiteter. Läs mer om det jag skrivit om Delins HÄR och det jag skrivit om Björks HÄR!

För fina fågelfrön

Äntligen kom vi till skott. Igår satte vi upp fågelmataren i körsbärsträdet utanför köksfönstret.

Genast i morse fick vi besök av en hel hoper talgoxar och blåmesar.

Vi hade hoppats på domherrar också, men de kanske tar lite tid på sig. Däremot dök en talltita upp och det är ju roligt, en nötväcka och en nötskrika.

Släcker tidigare ikväll för att komma upp och titta på fåglar genom fönstret.

Jo – det är snö som ligger, dock blidväder. Gick från sju minus till noll på ett ögonblick i förrgår.

Fin fläkt för fan

Ja jo vi har elvärmeelementet på torpet, men mest står de kalla. Värmekällan i huset är den stora järnspisen i köket. Äter ett drygt fång ved om dagen/natten. Hon är en grinig fröken att sätta eld i när vi kommer, men när hon väl kommit igång är hon hur trygg som helst och värmer nedervåningen till behagliga 18-20 grader.

Idag investerade vi dessutom i en Ecofan Airmax som sprider värmen till alla rum (fan trot!)

Helt tyst vispar den ändå ut värmen och ska enligt pappren bespara oss 18 procent, av vaddå är vi inte riktigt säkra på men den kläder sin plats.

Igår var det 7 minus och lite snö, just nu en dryg timme över midnatt är det bara 1 minus och rikligt med snö och som fortfarande faller. Pulsade nyss till det gamla dasset som är i original från när torpet byggdes någon gång vid mitten av 1800-talet, riktigt behagligt och alldeles tyst i skogsmörkret.

Bröd som är bakat med kärlek och därför mättar så bra

(Den där rubriken är fritt citerad Astrid Lindgren ur hennes Mio min Mio)

Vad håller jag på med?

Halkar tillbaka i gamla bekväma onyttiga vanor trots att jag bestämt mig för att göra rätt. Känns det igen – kanske ett helt vanligt mänskligt beteende?

Det blev så tydligt igår, på en liten hastigt påkommen tebjudning hos min faster Karin nästgårds. Hon var precis hemkommen från en tvådagars surdegskurs i Järvsö och med ett helt fång av stolta bröd. Alla olika slags av olika utrotningshotade sädtyper malet i lokala kvarnar och bakat på historiskt traditionellt sätt. Rent fantastiska bröd.

Karin agerade förskärare och skar skivor av samtliga bröden att smaka. Åt bara med smör, Jag brukar inte ta till de där stora orden, i alla fall inte när det ankommer bröd, men det här var himmelskt. Mängder av smaker som bombarderade munhålan, olika strukturer och en syra som satte sig dikt an tonsillerna och ända fram till tungspetsen, jord, åker, ursprung. Rök, eld och vatten. Jävlar i min lilla låda vilka bröd.

Nu tar jag återigen det där beslutet att inte längre köpa snabb-brödet på ICA. Industribröd som egentligen inte smakar någonting och som är fullständigt utslätat i smaken av stordriftsmjöl och industrijäst.

Fick med oss bröd hem till stugan och sitter nu om morgonen och bara njuter.

Bestämde oss också att ta en tur till Järvsö och det lilla familjebageriet där undren växer fram och där kursen i surdegskultur hölls i helgen. Rapport följer. 

Så långt, tack Karin för en total brödupplevelse.