Vägen till, och från (!) Jensens Bøfhus

Jag tror det var Alma som triggade igång oss. Hon hade varit på Jensens Bøfhus och ätit för någon vecka sedan. Så läste jag rubben till Lisas recension av Noma som inte gjorde mig klokare eftersom jag läst vad Zwampen skrev för några veckor sedan.
Finns det två Noma? Eller "vem ska man tropå, tropå..."
I alla fulla fall så for vi iväg till detta snabbmatskötthus där köttet passerar under värmeelement och blir grillat (eller har de ändrat på konceptet?).
Hårt kött och minimal fettrand, den de slog sig för bröstet för i menytexten, soggig potatis som inte alls var nystekt (råstekt), pommes som var kall och biff som var ljummen. Den var i alla fall klädsam röd, MEN - och det var märkligt - helt utan smak!
Såserna kändes torftiga syntetiska och bearnaisen var på tok för syrlig, dessutom kom den ut stekhet vilket den naturligtvis inte ska vara.



Istället för att ta en glassdessert efter ungarnas tjat så drog vi hem liksom i protest och körde en banansplit med hemkokt chokladsås.
Sist jag åt en familjemiddag var med svärfar i Thailand och barnens kusiner och alla mina svägerskor.



Vi var elva personer kring bordet och alla drack och åt vad de ville och alla tog in desserter efter sukiyakin och drack ännu mer och det var skitroligt och världens service och de flesta av oss hade i tillägg till allt det finskurna av kött och lever och fisk och skaldjur till buljongen beställt in knaperstekt anka med ett skinn som man kan dö för.



För allt detta betalade jag straxt över 3000 THB =600 SEK.
Dagens nota med en pytteliten starköl till Rodjana, vatten och Cola till mig och barnen slutade på 571 SEK.
-Passar det inte - åk tillbaka till Thailand då!
-Ja tack!

"Min" krog får högsta betyg

Alltså, när man går in i ett projekt så gör man det på slak lina. Man vet aldrig hur det ska sluta. Det är erfarenhetskänslan som får avgöra.
"Där satt den" kanske man skulle kunna säga. Högsta betyg överallt.
Att jag överhuvud engagerade mig var inte bara vänskapen till Björn och Daniel utan det faktum att smaken hela vägen satts i centrum.
Snart är de dags igen. Vill äta mig genom den stora 20 rätters premiärmenyn en gång till.
Pratade med Björn före helgen och det lutar åt några små smarta förändringar i menyn snart.
Men vet Ni vad som varit roligast?
Jag hade i min hand att bjuda in journalister till att premiärsmaka. De som exklusivt skulle få smak för Frantzén Lindeberg före alla andra och där valde jag de kunnigaste helt enkelt och även dem jag har en personlig relation till i form av största respekt, journalister som förstår smaksammanhangen.
Avunden blev stor i lägret då bara ett mycket litet antal fick förmånen. Gratisätande vimmelmatskribenter och självutnämnda smakpåvar lämnades utanför - det får jag väl fan för senare då branschen är liten och trång, men det står jag ut med.

Annorlunda kladdris och grannens korv

Grannen Jimis små smaksprängda mästerverk

Vi ha fördelen av att bo grannar med malaykinesiska matälskare, familjen Jimi Chit-Nan Phang. De vänligaste av folk i trakten och smakmästare som överraskar oss med hemlagade specialiteter.
Häromdagen en ankleverkorv och en sockerkorv (kun chiang) som var späckad inte bara med det ljuvligaste fett utan ock av smaker som riktigt bollade runt i sinnet.

Rodjana gjorde ett kladdris som det görs av kinesiska familjer hemma i Thailand, med torkade räkor och ingefära och en massa annat som jag ska återkomma till.
Hemlagade ingefärsspäckade kycklingköttsvårrullar till, nyfriterade är de härliga

Vägar långt bort till Laos

Vägarna bar till Laos, över Mekong och in i det slutna landet med högertrafik, det vackra landet med berg och dalar som på en kinesisk lavering. Där träffar jag en svensk bagare för han bor där bagaren, inte i San Remo, visste ni inte?
Han heter Sune Wissmar och jag intervjuar honom i Meny Sveriges Radios P1. Intervjun sändes när jag var i tillbaka i Sydostasien för nya jobb den 7 feb. Gå in i 30 dagarsarkivet och klicka på...: ...så kommer programmet upp. Inslaget är några tiotal minuter in i sändningen.

Nu har jag varit tillbaka. Sitter precis med redigeringen av en liten serie om svenskar som är mat-aktiva under solen. Sänds under våren som redan infunnit sig.
Under tiden, läs mer om Laos och Sune Wissmar här.

Studentmiddag och grattis

Hon fyller 22 i morgon och vi var bjudna till studentlägenheten högt upp i skrapan
Vårrullar med såser.
Grön ärtsoppa med ingerfärscremefraiche.
Filéade blodapelsin, apelsin och grabe med mörk choklad.
Gott och mysigt och oändligt mycket bättre än när jag själv var student för 100 år sedan och då studentlägenheterna var det närmaste ockupation av rivningsdito man kunde komma, uppvärmda med fotogenkamin och med dusch i källaren och toalett i trapphuset. Möjligtvis råris med skurna tomater och sojasås och mängder av dåligt rövin (jajustdet: RÖVIN).
Det är alltså min dotter som ordnade middag för den del av hennes familj som utökats med tre småsyskon. Lillbrorsan som är några år yngre ska Dit med morsan deras i morgon och den äldsta av småsyrrorna stannade kvar och sover över. Hon började packa 24 timmar innan middgen.
Ni som inte fattat det!


Det är makalöst med så många barn! Småungar och studentungar och militärungar.
Speciellt som den lille minste, nyaste 9 månader drog ner en het skål soppa i knät på farsan och vad gjorde de andra? Skrattade!
Jag fick sitta insvept i handduk och äta dessert.
Grattis på 22 årsdagen i morgon, söndag.
Du skulle komma hem från BB samma morgon då Sverige vaknade upp med beskedet att statsministern var skjuten till döds. Jag städade den natten för att det skulle vara fint och dofta ajax hemma. Det var en märklig känsla av fullkomlig lycka och sanslös katastrof. Jag tände ljus i fönstren på natten när jag förstått vad de sa på radion och det var ljus till Dig samtidigt.
Det där har Du väl hört till leda?
Love You!

Svenska fläsket och den vackra orkidéen

I Thailand är aldrig fläsket rimmat.
Det är det som är skillnaden se. I smak.
Längtan.
För så är det att den svenska smaken har lika stor lockelse för identiteten för mig som den thailändska för Rodjana. Så lånar vi identiteter av varandra, lockar, njuter, smakar, leker. Men vi äger inte varandras.
Det första jag gör när jag är hemma är att skaffa ett riktigt salt sidfläsk.
Ën bit långsteker vi timme ut och timme in i prick 100 grader och öser varje kvart.
En bit snabbsteker vi i tjocka skivor i gjutjärnspannan och äter under tiden.
Den i ugnen är med alla asiatiska sojor,kryddor, örter och doftar ingefära.
De på spisen är rakt på utan krusiduller. Långsamt knaprigt.
Jag blir nöjd efter några smakbitar och kan plötsligt inte hålla mig. Tar en bit stekfläsk, en gott stycke jasminris som bestrukits med en het nam prig goong, en blandning av räkor, lök, vitlök, chili.
Så dansar och möts vi i smaken, enkelt och vansinnigt spännande odramatiskt.
Med hem som alltid, ett knippe orkidéer i olika färger - känns som att ta med sig en bit av solen.

Shopping, 30 kg = 3000 THB och specialiteter för närmaste månaderna

Kineserier i Chinatown på inledningen av Råttans år

Guld och rött

Salapao

Ännu mer guld

100 röda lyktor över tempelgården

Tillbaka till sitt inre