Det hemliga

Kan en Barbie-bil vara en ledtråd? I så fall ska man ha ett stort fantasiutrymme parallellt med en stor förmåga att lägga ihop outtalat skvaller med prat gränsande till svåra ekvationer.

Hade ett telefonmöte i morse om hemligheten.
Jag lovade att inte berätta den här veckan heller - det som kommer att få krogfolk att lyfta på både ett och ett annat öga.
Det återstår en del finputs.
Ska på bästa "På spåretmanér" ge ledtrådar så småningom som bara den klurige kan lista ut.
Sammanträdet i morse handlade om vem som först ska få nyheten och bli samtida med min blogg.
Fortsättning följer!

När unga gifter sig

Dagen då Linderdahl blev Ögren. Victoria tar en nypa luft inför kommande övningar som gift med Pontus.

Å, det är så rörande. Det där när unga gifter sig och ger upp allt för varann.
Gud ska veta att jag försökt flera gånger - först nu sitter det. Jag var väl för vresig i livet för att det skulle funka förr.
Igår var det uppdukat för Vickan och Pontus, dottern till våra vänner och hennes kille.
Scenen var en ganska så anonym, beige skolmatsal. Hela skolan lades ner för några år sedan för att det gick en kraftledning alldeles över - då blev det invandrarsvenska och ABF där istället (konstigt tänkt).
Här vigs de till varandra, på scenen så att alla skulle se, ingen stod oberörd - jag lovar

Kan man då förändra en skolmatsal till festsal?
Människor och hjärtballonger, skratten, tårarna och dansen, maten, drickat och tårtan. Det är klart att ett rum förändras beroende på vem eller vilka som befolkar det. Snart glömdes rummet och det blev fest och jättemycket glädje.
Men det var väl inte som när jag gifte mig första gången då gårdagens brudpar inte ens var påtänkta. Då var det helt efter etikettsboken och väldigt rakt och stöddigt som om vigselceremonien från kyrkan fortsatte upp i festrummet och mässmagin bröts först när folk blivit riktigt skitfulla.
Åt helvete gick det i alla fall några gånger i respektives äktenskapliga irrgångar innan vi träffades och började leva ett liv tillsammans med kvaliteter och en dag samlade folk till en liten sommarfest hemma. Efter inbjudningarna kom vi på att det skulle passa att gifta oss, Rodjana och jag. Båda hade vi distans till tidigare relationer och tyckte det var lämpligt och kallade på en vigselförrättare, en lokalpolitiker som jag känt i 40 år och folk kom i jeans och T skirt till vår buffé utan en aning om att de kom till en vigsel. Så blev vi gifta i köket, enkelt, vackert och det håller.
Och alla stod på stolarna och hyllade brudparet, osvenskt!.

Samma vigselförrättare dök upp igår och det kändes lovande för det unga brudparet.
Långbord med italienska sallader, skinkor, pajer, korvar och bröd dukades fram - allt hemlagat av brudens mor från Thailand, fantastiskt för över 100 gäster. Ostar följde som var mognade och riktigt härligt italienskt stinkiga - kunde inte bli bättre. Ett helt damlag i fotboll servade med vin och annan dricka med en sådan intensitet att ingen behövde sitta med tomma glas någonsin.
Härligt traditionell tårta.

Vi blev lite full iskratt över att plötsligt hamnat i det äldre generationsfacket, det vill säga föräldrafacket, de vuxna, kloka och erfarna som kunde se hur uppsluppet de yngre roade sig. Men så stor var inte generationsklyftan annat än att den kunde överbryggas av vår lille August, fyra månader, som jag fick lyfta fram som inspiration till kommande brud och brudgumsövningar.
Grattis båda!

Smakförställaren

Jag skrev om det den 2 oktober, alltså häromdagen, mest för att jag stötte på ajinomoto, MSG, glutamat, som vanligt i "vår" thaiaffär och för att jag länge irriterat mig på smaken - för hur mycket god mat förstörs egentligen i välmeningen att göra den mer välsmakande med någon slags gastronomisk doping. Expressen startade för en tid sedan en serie om den konstlade umamin och så hamnade jag på glutamattillverkarnas egen hemsida där "vetenskapliga rön" gjordes gällande utan källkritik.
Lisa har, såvitt jag förstått och liksom jag själv, tagit utgångspunkt i det som smakar när det gäller glutamat som tillsats. Det är liksom det som avgör.
Följ hennes länkar..

Ostron och red snapper

Synen som mötte mig efter jobbet.

Förmiddagen ägnades åt Studieförbundet Vuxenskolan och en föreläsning som skulle tjäna som inspiration åt förbundets studieorganisatörer bland pensionärer.
Det är så tacksamt att prata mat med de som upplevt. Det finns så mycket igenkännande.
De ville veta mer om min bok "Järnspisar, hackekorv och tabberas" och maten som lagats i Astrid Lindgrens bokvärld.
Sedan åt vi Fredrik Söderbergs mat till boken, den som vi lagade upp när boken släpptes på KB. Örtmarinerad strömming på en rostad limpbit. Rimmad oxbringa med rotsaker brunoise gjutet i gelé och toppad med pepparrot. Korvkaka utstansad som bakelser med smält smör och rårörda lingon.
Red snapper, helt annan fisk än den vi tar ur våra kalla vatten - OK koldioxidfisk, men det var det värt!

Efter ett TV möte på eftermiddagen så möttes jag av ett paket pinfärska ostron för öppning och i stekpannan två härligt tjocka filéer redsnapper (pla gra' pong) I en annan stekpanna wokade fläskfärs i ostronsås med grönsaker. Jasminriset gav en söt doft åt hela lägenheten, ett jasminris som fick smak av en riktigt het Nam Prig Kapi.
Het Nam prig kapi, fermenterad räkpasta.

Nu ska jag erkänna - jag vinner aldrig ostron SM - jag är en helt usel ostronöppnare och de första många åren har jag känt mig som Povels kokosnötsson och fullkomligt smulat sönder de vackra ostronen. Jo, jag har blivit mycket bättre det vore väl konstigt om inte tesen "övning ger färdighet" skulle vara giltig även för mig. Idag gick det hyfsat bra och kring det tionde ostronet hade jag fått in vanan och färdigheten, men då var det bara två ostron kvar att öppna. Återstod att njuta vilket vi gjorde av både osron och fisk, ris , stekta grönsakerna, fläsket och den överdjävulska smaksättaren, den fullknökade umamibomben: Nam Prig Kapi.

Hemlis - Superhemligt - Vattentätt!

Jag vet något som Ni inte vet - superhemligt (!) ännu så länge. En hemlighet av sådan dignitet i krogvärlden att det blir väldigt mycket större reaktioner än en ögonbrynshöjning.
Det viskades nämligen idag på lunchen hos Mattias Edlund och Håkan Thor på Proviant (Sturegatan 19, Stockholm) en hel del samtidigt som "giddens" utsände skapade en klädsam stramhet i både mat och lokal där han med tysk korrekthet hade satt sig i ett av glashörnen.
Nej, hemligheten har inget med Proviant att göra - det handlar om något som ligger betydligt längre bort...Nu säger jag inte mer - skulle inte läcka ett skvatt lovade jag och detta är ju att "läcka skvatt" så det förslår, men det är så kul att få vara först att veta!
Så trevligt förresten på Proviant och kärt återseende både i ögonkontakt och i smak. Nu åt jag ju bara en lunch, en ärlig, rejäl, enkel engelsk kalvlever - klar bistrokvalitet och smak som man blir lite full i skratt av, är det någon mer som blir det - full iskratt när mat är ogenerat god?
Nu ska jag läcka min hemlighet till Rodjana.

Glutamat - ajinomoto - MSG

Ajinomotohyllan i "vår" thaiaffär som har vietnamesisk-kineiska ägare och personal och i övrigt är en pärla!!!

Närå! Glutamat är inte ett dugg farligt, det är tvärtom en av smakvetenskapens viktigaste upptäckter. I alla fall om man får tro "IGis", en glutamatens okritiskt positiva hemsida "International glutamate information service". MSG, "industriellt framställt glutamat är hur "naturligt som helst och helt ofarligt". "I många länder anänvd MSG som table-top seasoning" bevare mig väl.
Monosodium glutamat är metallisk i smaken, påträngande unket och kan skapa migränanfall, svår törst, diabetes, fetma, ångest - det är bevisat. På IGis hänvisas inte till några som helst fo0rskningsrön annat än i vaga ordalag och källor är obefintliga. kolla själv.
Till tidningen Expressen säger Charlotte Erlanson-Albertsson, professor i medicinsk och fysiologisk kemi vid Lunds universitet att MSG är ett nervgift och kan öka risken för Alzheimers. Andra forskare varnar för att MSK framkallar fetma, diabetes och hjärnskador. Länk här.
På kinakrogarna och thaikrogarna ödslas flitigt med MSG eller som det heter på thai; Ajinomoto. Det märks både på smaken och på törsten som infinner sig efteråt. I Thaiaffärerna (asinlivsmedel) bullas det upp med påsar med det vita giftet och tro mig att det används i det mesta i thaiköket i någon slags tävlan att höja smaken och känna sig som en god hustru, ju mer smak desto bättre fru. "Jag har sett thaikockar ösa i två matskedar ajinomoto i en enda portion, bara en enda sådan middag överstiger EU lägstarekommendationer av dagsintaget på 10 gram/kilo råvara och det är klart att det handlar om smak - men man kan uppnå lika bra smakförhöjning genom fisksås och äkta fermenterad soja, Healthy boy eller Kikkoman till exempel", säger Rodjana som vuxit upp i ett Ajinomotokök. "Kasta ut pulvret och laga mat med naturlig smak istället", hävdar hon väl medveten om att många landsmaninnor tappar ansiktet inför påståendet att de är fuskare.!

Gamla trädgårdssorter

Det är lite skönt att veta att jag inte är ensam om intresset för gamla trädgårdssorter för odlande. Vi talar så mycket om mångfalden idag, men inom odlingar så har mångfald bytts mot enfald.
Jag har skrivit det förut, en utrotad smak kommer aldrig igen!
50 talets ärtor smakade helt annorlunda än de industriodlade idag. Mina bondbönor med anor från 1700 tal har en helt annan smak än dagens svällande högavkastande.
Smak, avkastning, storlek står i förhållande till tillagning, maträtter, kombinationer.Maträtter vi lagade förr är avhängig råvaran, självklart. Utrotningshotat för att råvarorna saknas.
När vi gick på höstmarknad på hembygdsgården hemmavid (Hersby) idag möttes vi av trädgårdsmästaren Ellinor Pettersson som visade vad som odlats i den lilla täppan. Ett roligt och enande samtal utvecklades och jag lovade fröer till nästa odlingssäsong.