Så blev isterbanden jättebra.
Stekta i ”Ålands smör”, men inte bara det utan
långstekta på medelvärme.
Isterbanden är Delins i Färila, har alltid tyckt
att de är lite lösa.
Nu delade jag dem och så kvartade med skinnet som
sammanhållande kitt (klassiskt). Långstekta blev de torrare, syrligare och
svarade bättre i munnen (konsistens!).
Exakt så här tillhör de bland de bättre
isterbanden i min skala och bland halvstora producenter (ej att förväxla medhantverksisterband).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar