Det var en helt vanlig dag uppe på torpet. En dag som blev
en utflyktsdag tillsammans med Eva Britt och Yngve, människor som känner
varenda tuva i trakten och vom ville visa oss ett smultronställe efter
Ljusnan.
Eländigt backigt, vårmark svämskog, myggigt men nästan
olidligt vackert.
Framme satt vi på hällar dit få hittar vägen, lyssnade till
forsen, såg rester efter flottningstiden.
Sol och väldigt god matsäck, kaffe och tiden bara rann
undan. Yngve som är en fiskare av rang plockade upp fyra små harrar och två
abborrar.
Det blev en pärla av den dagen, bort från renoveringsarbeten
på torpet och andra förpliktelser. Efter att ha ramlat raklång i ett av kärren
förstår jag också att jag måste träna min balans ytterligare för att få bukt
med sviterna efter min vestibularisneurit förra året.
Hemma och dagen efter ringde Yngve och bjöd in till lunch
med harrarna som han rökt. Mat som det smäller i munnen av, enkelt,
traditionellt och jävligt gott.
(Nu köpte jag ett spö på en gårdsauktion för 20 spänn, men utan rulle,
drag har jag som jag tror passar, fiskekort löser jag i veckan som kommer, rök
måste förstås byggas, men får hålla till godo med stekt harr till en början –
visst ja, vet inte riktigt om jag får fisk förstås. Tar ett foto och sätter upp
som målbild på kylskåpet så kanske det löser sig)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar