En balansakt, en lägesrapport

Så illa var det i tisdags. Gick helt enkelt inte att gå.
Här på väg hem från Danderyds medicinakut

 Alltså vi var i Grekland, på Kreta. Fantastiskt. Hade hyrt ett litet ställe långt från fest och glam och inte en barnpool i närheten, men tio meter från stranden.

På flygplatsen före transfern till hotellet kom en reseledare fram till oss och konstaterade att vi, Jag och K verkligen var jag och K och så meddelar hon att de ville uppgradera oss till familjehotell med pool och all inclusive.

Vid Medelhavet

Längtans böcker i bagaget. Läste ”Siste grisen” av Horace Engdahl på vägen ner i flyget. Var väl sisådär, men gick att läsa. Bernt Hermeles ”Kommer de oss så skjuter jag oss” är skrämmande ligga i brygga i solstolen att läsa. En av de viktigaste just nu och fruktansvärt många nära anknytningspunkter till nuet i historiskt bakgrundsperspektiv. Läs den före valet!

Hade också med mig en vetenskapsjournalistisk rapport från de nya utgrävningarna i Uppsala. Usel! Egentolkningar och konstiga hänvisningar till mytologin och ”kanske och möjligtvis” staplade på varandra sida upp och sida ner följt av fria fantasier utifrån ett perspektiv som ligger över 1000 år efter händelserna inträffade.

Ibland längtar man hem till en wienerkorvslunch...

Ja ja skit i det. Maten fantastisk, medelhavet skitigt, poolen underbar och solen stekte 35 grader minst.

...eller sill och potatis

Hemma i söndags, kände ingenting av annalkande. Måndagen slutade märkligt på eftermiddagen, gungig, yr. Tisdags morgon kunde jag inte gå. Ambulans till DS. Otroligt bemötande och snabb. Undersöktes av alla specialister som fanns att tillgå och konstaterades efter några timmar att lida av ett virus på balansnerven. Omskakad men nöjd över att det INTE var hjärnhinneinflammation eller stroke. Fick löfte om att det här skulle vända om några dagar. Sängläge beordades i tre dagar eller så länge yrseln/obalansen var så kraftig att jag inte kunde gå.

Gladys och Consuelo på sommarfesten igår kväll

Hemgång med chockdoser av kortison. Tyvärr reagerar kroppen med att höja sockret ordentligt så efter fem års uppehåll var det dags att få hem insulinsprutor med korttidsverkande insulin att ta efter ett schema beroende på hur högt siockret ligger.

Gått finfint, konstigt att det där med insulinet sitter i ett handlag jag inte glömmer. Håller bra nivåer och i morgon är sista dagen för 50 mg kortison sedan nedtrappning i fem dagar. Och det har hjälpt. Nu går jag förvisso som en fylltratt, men går och så pass att vi lyckades ta oss till Gladys del Pilars fantastiska trädgårdsfest. 

Bröderna Rongedal

Eftersom det släpptes där för förbeställningar till höstens utgivning (september) så kan jag väl säga det här också. Jag har skrivit en biografi över Gladys som människa och artist, en gripandehistoria som en mycket modig Gladys berättat. (Bokförlaget Mormor 2018)

Nu på nattkröken känner jag liksom att det där livet kommer åter så sakteliga, men jag vet också att det tar tid att bli stabil igen. Min läkare sa tre veckor till ett år. Just nu känns det som att veckan blir bra.

Gonatt.

Men, hallå förresten. Håll utkik efter boken.