Alldeles
tyst, som efter en neutronbomb, allt stod kvar, allt utom människorna.
Nu
var de bakom upplysta fönster med flimrande stora TV skärmar. Alla med samma
kanal, samma rörelse i rummen, samma ljusreflexer mot tak och väggar,
samma rytmiska spegelspel mot insidan av vardagsrumsfönstret.
Fladdrande
hår, rök och blixtar, neon och lasrar.
Hörde
inget ut, men rytmen var ljus och mörker och alla människor satt där inne på
melodifestival och var inte ute, Ensam undrade jag vad?
Jag
pratade där med Assar, så tokiga folk är, det är ju inte ens bra någonstans.
Nu
snöar det
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar