Vi hade precis tittat på de nya husen där gamla Turebergsskolan en gång stod. En helt makalöst vacker studentlägenhetsanläggning som fick oss att stå länge och smått förundrade över form och idéarkitektur. "Villorna" som gränsar till studenthuset är inte heller de malplacerade. Villa suburbana!
Nu slantas välbehövliga 20 miljoner på en upprustning av parken mellan dessa hus och gamla Servicehuset, den så kallade Malmparken. En och annan tycker det är upprörande med så mycket pengar, men verkligen och i verkligheten, vad pratar man då om? Tycker nästan kostnaden är i underkant för det man vill åstadkomma. Jämför med anläggningar i övrigt eller kostnaderna för alla idrottshallar som byggts är det en spottstyver.
Nu fick jag också tillfället att berätta för Ardenfors historien om Malmparkens kullar. Jag bodde själv i huset på den tiden och var väl en av de första hyresgästerna som flyttade in i "framtidens hus" som några av oss ville kalla detta miljonprojekt. Från mitt sovrumsfönster kunde jag följa anläggningsarbetet från dag ett.
Det är nämligen så att samtidigt var det några entusiaster som ville börja odla uppe i dalgången vid Fyndet i akt och mening att så småningom bilda en kolonilottsförening. Kommunen var på men först så hyvlades generationers ansträngningar av matjord bort från odlingsytan sedan drogs vatten och indelades lotter. Kvar var blålera sedan vikingatidens vattenled som brett en gång flöd förbi i dalen och som det än idag finns rester kvar i form av ett dike. "Det var så hård lerjord att vi som var först fick spetta ner potatisen vi satte" berättar en av odlarna.
Och jorden då, den fina matjorden från soldattorpens åkrar, vart fördes den. Ja eftersom historien började med Malmparken och senare också om malmparkens kullar går det att räkna ut. Det är nämligen kullarna i Malmparken som är Fyndets förlorade jord.
Jag föreslår att nu när allt ska slätas till, göras mer angeläget och mer parkvänligt så borde jorden som varit till låns transporteras tillbaka till Fyndet och odlarna där som fortfarande sliter med jordförbättringar och kånkar miserabel jord från handeln i plastpåsar till sina lotter.
Vad sägs?
Tror att eventuella förtroendeklyftor, om de finns, kanske slätas ut. Om inte annat är det en god gärning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar