Nu hör det till saken att jag gjorde en julserie i Meny i P1, sista programmet sändes torsdagen före nyår men hela serien finns fortfarande att ladda ner i 30-tagarsarkivet. Och när jag satt och skrev manus till den serien så letade jag förtvivlat efter den här filmen som fanns i en stängt minnesfile – hade så gärna berättat om den och kärleken med den rå äggulan som ett par skickligt under kärleksakten för från den enes mun till den andra. Men som sagt filen var stängd ända till att Space Babe i sitt oktoberbloggande öppnade mitt minne. Nu ska jag försöka få ta i detta lilla mästerverk som utstakade en ny väg inom den japanska filmen. Tack Space Babe – den här filmen, kinesiskan, akademien och hennes omedelbara svar fick mig att lägga henne överst på min länklista.
söndag 7 januari 2007
Bästa nudelkokerskan är min fru, MEN
Jag kommer ihåg att jag fick en ny syn på nudlar efter den här filmen och själv ville träffa den bästa nudelkokerskan i världen (Det gjorde jag), men det var själva filosofin i måltiden som var så mångbottnad. Om fläsket, att stanna upp inför det och berömma det, om smaken på buljongen, om grönsakerna och om nudlarna, textur, smak, yta. Och meditationen i varje smakbit, den l å n g s a m m a eftertänksamheten, vilan i ätandet. ”Tampopo nudlarnas drottning” och det var över 20 år sedan Itami Juzo gjorde den. Han dog för 10 år sedan i år.
Nu hör det till saken att jag gjorde en julserie i Meny i P1, sista programmet sändes torsdagen före nyår men hela serien finns fortfarande att ladda ner i 30-tagarsarkivet. Och när jag satt och skrev manus till den serien så letade jag förtvivlat efter den här filmen som fanns i en stängt minnesfile – hade så gärna berättat om den och kärleken med den rå äggulan som ett par skickligt under kärleksakten för från den enes mun till den andra. Men som sagt filen var stängd ända till att Space Babe i sitt oktoberbloggande öppnade mitt minne. Nu ska jag försöka få ta i detta lilla mästerverk som utstakade en ny väg inom den japanska filmen. Tack Space Babe – den här filmen, kinesiskan, akademien och hennes omedelbara svar fick mig att lägga henne överst på min länklista.
Nu hör det till saken att jag gjorde en julserie i Meny i P1, sista programmet sändes torsdagen före nyår men hela serien finns fortfarande att ladda ner i 30-tagarsarkivet. Och när jag satt och skrev manus till den serien så letade jag förtvivlat efter den här filmen som fanns i en stängt minnesfile – hade så gärna berättat om den och kärleken med den rå äggulan som ett par skickligt under kärleksakten för från den enes mun till den andra. Men som sagt filen var stängd ända till att Space Babe i sitt oktoberbloggande öppnade mitt minne. Nu ska jag försöka få ta i detta lilla mästerverk som utstakade en ny väg inom den japanska filmen. Tack Space Babe – den här filmen, kinesiskan, akademien och hennes omedelbara svar fick mig att lägga henne överst på min länklista.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Hur matade man ostron med persikor?
Eller var det människorna man utfordrade med ostron och persikor?
Mycket fin musik i inslaget för övrigt :).
Tabberaset, det är ju nästan så jag får prestationsångest... Men jag är glad över att du fick fatt på filmen i ditt minne via mig! Vore väldigt kul att se om den. Vad menar du med akademien?
Jessica,
jag kan väl tänka mig att de tippade ner förbrukade persikor (övermogna) till ostronen på bankarna och där högg de för sig och silade den söta perikosaften.
Space Babe,
nej jag vill inte blogga för att andra ska få prestationsångest, under mina vildaste ångestattacker sitter jag helt still.
Visst vore det roligt att se filmen igen. Vad gäller akademien så har jag svaret här.
Tack för svaret om persikorna, hade svårt att föreställa mig hur det hela gick till. Jag undrar nu om du kan förklara hur man får till länkar i kommentarerna, som "här" som tar en till inlägget nedan. Kan inte lista ut själv så tack på förhand :).
Skicka en kommentar