Somtam en vanlig söndag

Jag ser att jag skrivit "spaltmeter" om den här thailändska fantastiska salladen. Ursprungsråvaran ska vara papaya, "malako", men morot, kålrot och gurka går om inte lika bra så i alla fall mycket bra.
I det glåmiga vädret som råder just nu här i Stockholm gör en het somtam underverk både på fysiken pch det psykiska, hettan kommer från insidan.
Pröva att göra en somtam själv Du som inte smakat. Det är annorlunda, salt, "fiskigt", starkt, men också så smakrikt att hela munhålan blir upptagen.
För en tid sedan skrev jag ett inlägg:"Kåt på Thai!". Där kan man lätt vandra vidare bland en hel rad somtamlänkar.

Barnkalas med köttgryta och plättar

Det blir ju ett presentbord som till en 50 åring när alla ungar kommer till kalas. Alma plockar upp en jättefin rosa klänning och säger att hon "klär" i rosa.

Trött på att göra evinnerliga tårtor beslutade vi oss för att använda plättlaggen till barnkalaset. Plättar med sylt och grädde till alla barnen!
Alma fyllde sex förra veckan och bjöd in kompisar till lunch idag.
Jag brynte och satte tre kilo högrev i en järngryta med vin vid midnatt igår och den fick gå i knappt 100 grader i ugnen till i morse. Brynt lök, kokt purjo, kokta morötter och kokt selleri tillsattes efter att spadet tagits om hand och reducerats till en tredjedel. Serverades med ris, "smalt" i munnen.
Kul som sjuttsingen och festen tog liksom aldrig slut. Lovisa följde med kompisar hem och sover över och denna bloggs välbekanta vänner Janne och Gittans barnbarn Nestor sover över hos Alma. August somnade med "morsan" tämmeligen utmattad alldeles nyss och nu får jag ta hand om de goda resterna efter att ha varit på 35 årskalas på eftermiddagskvisten.
Det är nämligen så at för 35 år sedan var jag med om att bilda ett lokalt politiskt parti. Det skedde efter att vi frågat etablerade politiker vem man skulle rösta på om man ville ha kvar stora grönytor, bevara snarare än att riva bort, låta människor komma i första rummet före trafiken, låta kommuninnevånarna få insyn ni politiska beslut och därmed skapa utrymme för en verklig demokrati.
"Då får ni nog starta ett eget parti", blev svaret och då gjorde vi det!
Ett halvår senare hade vi fått fem mandat i fullmäktige. Året efter hade vi åtta och "Sollentunapartiet" sitter i fullmäktige än efter att ha uträttat en hel del under 35 år.

Norskt på bordet - fiskepudding igen, mot morgonsimmad torsk

När jag läser det jag skrivit inser jag att jag farit iväg om Norge och minnena därifrån och glömt helt den goda panerade och skivstekta fiskepudding som vi åt till middag idag. Kul för Lovisa hade sin kompis hemma och hon gillar till och med något så udda som norsk fiskepudding. Serverades idag med tryffelmos (!) sås på spenat och grädde och en majonäs med räkor.


Det är min böjelse för det norska som ger sig tillkänna igen. Ändå är de 30 år sedan jag flyttade hem.
Om man tänker på Norge, helt spräckligt av fjordar som skär sönder landet från väster till öster, höga åsar, fjäll och berg. Vägar som slingrar sig så att en mil fågelvägen blir tio till lands, då kan man kanske förstå varför det varit så svårt att få fram råvaror värdiga ett folk.
Jag vet när man reser efter fjällsidorna och långt åt helvete från all befolkning ligger en gård som förvisso prodcerar det allra bästa sætersmör, men som inte nått ut med det.
Fisk är lättare at köra fram till flygplatser eller hamnar istället för att transportera vägvägen till de egna byarna inåt land. När jag bodde i Oslo var det ibland svårt att hitta färsk fisk i affären.
Då fick vi istället utnyttja de kontakter vi hade och kunde ringa till Tromsø för beställning.
På så sätt fick vi morgonsimmad torsk till Fornebue liggande på is och som vi kunde koka till kvälls och servera med ringerikepotatis och med romsäckarna kokta bredvid och levern som fet sås.
Det var en underbar spis de där rødvinskvällarna vi hade med torsk som en riktig "skreimölje".
En riktig mölje är det naturligtvis inte för en sådan har inget med fisk att göra alls utan är en gammal folklig rätt baserad på märgbensflott och spad där det doppas flatbrød i som sedan äts. Alltså en norsk variant på "dopp i grytan".
Ibland längtar jag verkligen "hem" till Norge igen. Det var en högst viktig och stor del av mitt liv som jag fick förmånen att leva och bo där och ibland undrar jag vart alla tog vägen sedan och vad de gör idag, vilka som fortfarande lever.

Kroppkakor

Det är stora härliga kroppkakor med ett ganska tunnt lager finmald delikatesspotatis och så en lagom blandning av rimmat sidfläsk och rimmad skinka i fyllningen. Aningens för lite kryddpeppar, men det kan man förstå när det handlar om köpekroppkakor som ska lägga sig någonstans på den där gränsen av vad folk estmerar och icke.
I alla fall var dagens middag ett resultat av ett hugskott som kom över oss efter en rasande spänningshuvudvärk, ett smärtsamt med gottgörande besök hos naprapaten och sedan latmasken i mig.
Stod länge vid disken hos Percy's kött i Norrviken och valde mellan kroppkakor, pösiga Wallenbergare och deras hemlagade kroppkakor. De sistnämnda kokas varje dag och är omåttligt populära så det fick bli som det blev á 95 kronor kilot.
De är så matigt stora att det går fem på kilot så jag köpte åtta så att jag skulle få tre över till att steka när de satt sig i kylen efter några dagar.
Vi serverar med lingonsås och riktigt brynt salt smör.
Visst ska det väl vara på det sättet? Att ena dagen sitter man på en av landets bästa och roligaste krogar och äter den stora menyn med vid pass 20 rätter och sedan landar man dagen efter i en på gränsen till paltkoma efter två och en halv makalös kroppkaka.

Fyra timmars njutning på Frantzén Lindeberg ikväll

Det jag upptäckte ikväll var hur väl smakerna griper an. Hur oerhört och sofistikerat välplanerad måltiden är.
Stora menyn omfattar 20 talet rätter om man räknar bagarens bröd som en servering.
Sältan i den inledande gubbröran som övergår i den varma sötman i tryffel och silverlöksspäckade fattiga riddaren. Hur en dillton anges i rätten innan dillkött på kalv. Så får Frantzén/Lindberg hela kvällen att höra ihop i ett stycke som en stor symfoni.
Ögonen tpras av de djupa, ihärdiga smakerna som mötet i Nordafrika mellan halstrad anklever, kanel, citron och dadel, hophållet av ett litet glas hett myntathé kryddat (inte sötat) med akasiahonung.
Christina Möller, jag själv och Ulf Elfving - en njutande trio efter den stora menyn på Frantzén Lindeberg ikväll.

Det här är en reviderad meny sedan öppningen. Den är klarare, ännu mer planerad i smak, har ett nytt tempo som crescendot i "Idas sommar", gräs, jord, pollen, sniglar. Sommarängen på tallrik och för säkerhets skull förstärkt med sommardoft på burk så att man nästan hör fåglarna sjunga.
Desserterna som upptar en lika stor del av menyn lever vi länge på och liksom i inledningen av menyn görs ett avstamp mellan det varma, kalla, mjuka, knapriga i en mittemellandessert på temat getost.Hela dessert och tryffelpaketet är förförande och rasande läckert.
Vad vi pratade om under middagen - mat! Besatta av smaker, av texturer, av det ovanliga och av tradition väckte Frantzén / Lindeberg mängder av associationer. Fyra timmars njutning.
Hamburgare!

Blodpudding

Kan man matblogga om en så simpel grej som blodpudding?
Definitivt!
Det är en av våra äldsta rätter och är en "lillassyster" till palt vars fornnordiska betydelse är "litet stycke" eller "liten bit". Alltså en rätt som är forntida.
När Astrid Lindgren ska beskriva blodpalt skriver hon att det smakar ungefär som blodpudding fast bättre.
-Det är lika gott fast smakar olika gott! Skulle jag vilja säga.
Förr kunde man hitta hemlagad blodpudding i vart och vartannat charkuteri. Det kan man inte längre.
Jag ringde till "vår" charkuterist idag och frågade. Han svarade "Tyvärr, den vi beställde från gjorde en fantastisk god blodpudding, men han slutade, varför vet jag inte, men jag ska leta så att vi kan ta in det igen. Blod har vi om Du skulle behöva."

Det blev industribakad blodpudding idag. En skånsk blodkorv som är lite sötare, men som tyvärr saknade russinen och så halvmånevarianten som verkar vara allenarådande i stockholmstrakten.

Men baka den själv vettja' det är inte svårare än ett rågbröd eller en makaronilåda (hur jag nu kom på den jämförelsen.)
Så här lagade jag den i min bok "Järnspisar, hackekorv och tabberas" som jag inte nog kan understryka kommer som pocket i höst!!!!

Tabberasets blodpudding


Det här behöver Du:
5 dl blod (finns fryst i charkdisken)
1 dl fint äppelmos
5 msk finhackad gul lök
4–5 dl rågmjöl
1 dl grädde
2 dl svagdricka, lättöl
eller köttbuljong
3/4 dl smör eller
3 msk hackad njurtalg
1/2 dl ljus sirap
1 1/2 msk salt
2 krm vitpeppar
1 krm kryddpeppar
2 tsk fint mortlad mejram
1/2 tsk malda nejlikor
1/2 tsk ingefära

Till formarna:
2 msk smör
1 dl ströbröd

Så här gör Du:
Smörj en fiskfärs- eller en timbalform
(limpform) mycket väl och bröa den
grundligt. Fräs löken i smör utan att
den tar färg. Blanda blodet under vispning
med alla övriga vätskor och häll
i mjölet. Smält smöret och låt svalna
något innan det blandas tillsammans
med alla kryddorna.
Stek en klick av smeten i en stekpanna
för avsmakning.
Fyll formarna och ugnsgrädda i vattenbad
i 200 grader i knappt 2 timmar.
Servera med korvkaka(!) enligt tradition som
är äldre än minnet och tillsammans med
lingon och skirat smör. Håller
i över en vecka i kylen och kan även
frysas. Efter försiktig upptining under
24 timmar i kylskåp kan den skäras i
skivor och stekas. Serveras med grädde
och lingon som sås.

Låt måltiden blomma - Ett fantastiskt bra årsmöte

Årsmöten brukar vara rutinaffärer som man vill bli av med så fort som möjligt för att komma vidare.
Till Låt Måltiden Blommas årsmöte i kväll kom det bara trevliga matmänniskor och hur blir det då?
-Jo ett idéfullt och kreativt årsmöte med massor av förslag på verksamhet och idéer om hur föreningen ska fungera.
Vi satt i arkitekt Scholanders sal på Grand hotel i Stockholm. I Scholanders (1816-1881) anda äter jag på torsdagar supé på Konstnärsklubben. Han var en av de drivande krafterna bakom klubben redan den första hösten 1856, men levde inte längre när Konstnärshuset byggdes. Däremot har han satt sitt namn i ett av rummen på Grand Hotel.
Med några få ändringar är det samma styrelse detta år som förra.
Ella Nilsson och en fatserverad kalvrygg

Det blev en långdragen middag i matsalen "New York" med grundaren till LMB Inger Grimlund som härförare och organisatör.
En perfekt tonfisk med bondbönor och en kall blomkålspuré inledde. En riktig köttbit var varmrätt och då jag satt mitt emot Ella Nilsson från Svensk Köttinformation så fick jag konfirmerat att det var en riktigt fin köttbit...nåja, det hade jag kunnat avgöra själv även om köttet inte var riktigt så blont rosa man skulle kunna avkräva en kalv. Ytterfilé var det i alla fall med perfekta sparrisar och en djädrans fin liten terrin på amerikapotatisen Yukon Gold.
Avslutande cheescaken gör jag betydligt bättre själv, allrahelst med en mycket tunnare kakbotten än Grandköket maktade med - men det spelade ingen roll, det var lyckat i alla fall, mest tack vare det trevliga sällskapet vid bordet - precis så som är föreningens syfte, att öka trivseln vid måltiden, att skapa ett bättre ätande för de äldre och i skolan, att sätta gemenskapen främst vid bordet, att arbeta för en ökad kunskap om måltid, tillagning och råvaror och att utmärka människor som arbetar med mat i föreningens anda.
Kom med Du också!
Anmäl Dig här och ta del av årets många arrangemang.