Lika löser lika

Jag vet hur bloggsignaturen "Zwampen" respekteras i smakkretsar och jag förstår hur mycket hans senaste inlägg gläder Björn Frantzén och Daniel Lindeberg.
Jag var själv på F&L härom dagen och kunde dra slutsatsen att det fanns ännu mer att hämta in till sinnet vid ett återbesök.
En god vän till mig diskuterade om han kanske skulle ta sin sambo med sig och göra F&L äran. Han frågade vad det skulle kunna komma att kosta och det är rätt lätt att svara på 1295 för maten och per kuvert (20 rätter).
-Oj,oj, uteslutet, svarade han.
-Men Du. Ni går ju på speedway ganska ofta. Det här kostar ju inte mer än inträdet till tre speedwayevent och Du får med Dig en upplevelse som kanske Du kommer att minnas resten av livet. Kommer Du ihåg senaste speedwaybesöket?

Jag är övertygad att jag "raggade" två nya smakproselyter till krogen.

*Bilden: "Lakritsluft".

Näsa för det bästa

Sayan, ©Göran Lager

Det betyder egentligen ingenting rent filosofiskt, men ska jag ranka mina bästa matupplevelser i Sverige de senaste fem åren så blir det 3+1.
De tre bästa på White Guides 2008 lista: Edsbacka Krog, Esperanto och Lux, inbördes ordning spelar liksom ingen roll i den här upplevelseklassen, men guiden sorterar dem bakvänt mot ovan.
Samma dag som White Guide gick i tryck öppnade Frantzén Lindeberg.
Jag är övertygad om att en plats bland dessa tre blir + 1 i nästa guide reserverat för stockholms kanske minsta, men just nu bästa ochmest kreativa. mattempel.

Skåningar har det lättare

Vad kan jag nu mena med det?
Jo jag läste Robert Dahlströms "komma-hem-krönika" i Ystads Allehanda.
Vi gjorde ju varandra sällskap på jakt efter den bästa wienerschnitzeln och vi hade snack om lokala kulturpolitiska angelägenheter och litteratur samtidigt.
Jag var helt upptagen, vid tillfället, av en hel del semesterböcker, bland andra en senkommen läsning av Carl-Johan Vallgrens "Den vidunderliga kärlekens historia". Läs den, språket är lika vidunderligt som kärleken.
Nej, vi hittade ingen schnitzel som tillfredade oss, men vad var annars att vänta när vi befann oss långt utanför schnitzelvägarna. Det är lika svårt att få tag på en godtagbar schnitzel i Thailand som god thaimat på thaikrog i Sverige.
Men hur är det då med att skåningar har det lättare?
Jo, Dahlström koketterar med att han känner sig hemma igen och det gör nog människor som äger sin hemvist. Hos dem får uttrycket "borta bra hemma bäst" ett ansikte, men för en annan som inte har det där hemdjupet med en ortstillhörighet som känns är det annorlunda, det tar längre tid att landa, att boa in sig. Jag är ju född i Norrköping och känner väl en liten tillhörighet där i alla fall nostalgiskt. Så bodde jag i norrförorten Sollentuna och så på Gotland i flera år. Många år i Norge, tillräckligt för att fortfarande kunda lura en norrman på min nationalitet - jag låter som en norrman som bott i Sverige länge och som kommer hem till Norge och på nytt etablerar modersmålet - och så bodde jag i Dalarna några år och i England hade jag flera universitetsår. När jag nu kommer hem från Thailand så när jag bara längtan tills jag får åka ner nästa gång för så djävla enkelt är det inte att hamna tillbaka i survädret som mest liknar en taskig sekelskiftesteckning i blyerts och får hela kroppen att värka sönder och samman opch själen att trakta efter värmande lugnet, meditationen.
Nu ska vi ha gäster trots att Lillaugust är snorig och hostig och har feber. Som tröst äter vi en het Paa Low Det är tillhörighet för mig - en slags vidunderlig kärlek - men så är det ju Rodjana som står i köket!.

PS! Dahlström, borde Du inte byta ut Din bild-by-line mot min bild ovan - Du ser lite mer kulturell ut där. DS!

Färdigt mos i påse

Vilken tokstolle väcker en idé att ha färdigt potatismos i påse och sälja i affär?
Han finns någonstans.
Påsarna såg ut som sådana där man har blodplasma i på sjukhus.
Moset var hårt, men gav efter för tryck.
Hittade påsarna under hyllan med Pizzakit, på Willy's.
Vart är vi på väg? Där ligger pizzadeg i rulle och så alla ingredienser i små fack och påsar. Matens IKEA, mecka ihop själv!
Men potatismoset tar priset, och det ligger där, alltså måste det finnas människor som köper skiten.
Är jag föraktfull?
Nä, men jag tycker bara synd om folk, speciellt barn, som har det så fattigt hemma (alltså inte ekonomiskt) att de kanske får äta färdiggjort inplastat potatismos med sked till middag.
Detta var A,B och C i vardagsmaten. En ska bort.

Har man sagt A

Då får man säga B.
Falukorv är stapelvara i vårt kök vid sidan om allt experimenterande, provlagande, thailändskt, kinesiskt och alla skrivmat till olika beställare.
Häromdagen körde vi en hamburgare för ovanlighets skull, saftig, ganska het, med stekt lök och tomatketchup mixad med syrlig tabasco

(A=Falukorv. B=Hamburgare. C=kommer snart)

Falukorv och linser

Smaksätter man buljongen med lite ankbuljong och skedar i ankfett till falukorven så lyfter den till en ny demension i vardagen, lite tryffel till och det blir riktigt god spis - vad lyfter inte med ankfett och tryffel (?) linser, lök och den bästa medistern världen kan bjuda, svensk falukorv.
Det var just så som Werner Vögeli uttryckte det när han medverkade i min bok "Femton kockar och Falukorv" att han fick en god ersättning i falukorven till barndomens medisterkorv, en väldigt god ersättning dessutom.
Den här vardagsfalun serveras som en pot au feu laddad med energi och är tämmeligen mager.

Thailändarnas hallonigloo

-När jag var barn gjorde man en egen glassmaskin med hyvlar, tjocka knivblad och stora isblock som hölls fast med en spikbräda. "Nam keng sai" kallas det. "Nam keng" betyder is och "sai" är lika med hyvla.
-I botten lägger man sockerlagskokta frukter och grönsaker, pumpabitar, gelé av mungbönor eller andra bönor, pandablad (baitoey). Isen läggs ovanpå som snö och den dränktes i "nam deng", röd sirap smaksatt med frukt. Det skulle aldrig bli godkänt i Europa, det är rena kemin. Jag vågar inte äta det där längre.


Rodjana har umgåtts med de mest fantastiskt självlysande godsaker från barndomen. Jag själv smakar mig genom dem nu för jag är så pass gammal att jag passerat gränsen för att det syntetiska ska ha hinna ha ihjäl mig...inbillar jag mig...innan jag självdör.
Senast var på familjemiddagen i Phuket town då kusinerna tog in denna förfärligt röda anrättning och naturligtvis en till mig.
Den smakar laboratorium!
På gatan utanför skolan granne till där jag bodde senast i Phukets Patong rullar ishyvlaren upp sin lilla vagn med "kemikalieflaskorna". Ungarna ställer sig i kö och med händerna hårt knutna kring en tiobatting (2.50).
Det är lite läskigt - minns själv betydligt mer välsmakande hallonigloon, 50 öre då. Någon mer som gör det? Kanske tillräckligt för en namninsamling att få den i produktion igen?


Var inbjuden i veckan till glassprovningar där glassbolagen skulle presentera årets nykomlingar. Tyvärr hade jag inte tid att gå, men å andra sidan var det kanske bra, när det gäller glass, sötma och sådana smaker är jag så förbaskat vresig.
Gick på Frantzén Lindeberg istället och inledde med surdegsglass - det var grejer det!
Gå med i halloniglooklubben - finns det ingen skapar vi en!