Alltså, när man går in i ett projekt så gör man det på slak lina. Man vet aldrig hur det ska sluta. Det är erfarenhetskänslan som får avgöra.
"Där satt den" kanske man skulle kunna säga. Högsta betyg överallt.
Att jag överhuvud engagerade mig var inte bara vänskapen till Björn och Daniel utan det faktum att smaken hela vägen satts i centrum.
Snart är de dags igen. Vill äta mig genom den stora 20 rätters premiärmenyn en gång till.
Pratade med Björn före helgen och det lutar åt några små smarta förändringar i menyn snart.
Men vet Ni vad som varit roligast?
Jag hade i min hand att bjuda in journalister till att premiärsmaka. De som exklusivt skulle få smak för Frantzén Lindeberg före alla andra och där valde jag de kunnigaste helt enkelt och även dem jag har en personlig relation till i form av största respekt, journalister som förstår smaksammanhangen.
Avunden blev stor i lägret då bara ett mycket litet antal fick förmånen. Gratisätande vimmelmatskribenter och självutnämnda smakpåvar lämnades utanför - det får jag väl fan för senare då branschen är liten och trång, men det står jag ut med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar