Vardagen i trädgården

Mullbänken börjar bli välfylld.

Det liksom vibrerar nu när värmen kom. Jorden ångar när man vattnar och ger ifrån sig en doft av mylla och aktivitet - det är härligt.
Bondbönorna har redan kommit en bit på väg - min äkta allmogepotatis har tittat upp, spenaten gror, om inte ymnigt så i alla fall, tämmeligen. Jordgubbarna uppe i den moderna delen av trädgården står i sådan blom att det ser ut som om det snöat i allt det gröna.
Brukar så in rädisor i rödbetorna eftersom de är tidigare (speciellt vad gäller vit och gulbetor) och att man då ser raderna och kan hålla ogräset väck. Men den här underliga våren gjorde att betorna kom upp samtidigt med rädisorna.
Det här är mina bondbönor som jag fick fem frö till förra året och fröodlade. >De stammar från en gotländsk gård där de odlats i över hundra år, förmodligen längre tillbaks. Det är det närmaste jag kommer 1700-talet i smak

I mullbänken var det knökfullt av kålrabbi och sallad. I den andra mullbänken stora blad av trädgårdsmolla som jag behandlar som spenat (stoppar dem i smyg i vårrullar, skitgott.)
Sockerärtorna är tio centimeter och dillen fjunig i landet. Fick ner några störvaxbönor idag. Brukar låta dem ligga i blöt ett dygn, men i år sådde jag dem torra. Förra året var det några nematoder som gav sig på rötterna. Och det som händelsevis kom upp knipsades omedelbart av mördarsniglar. Får se hur det fungerar i år på en ny plats. För säkerhets skull sår jag några på den inglasade balkongen också som jag gjorde förra året och satte ut - då klarade de sig.
Sockerärtorna sår jag tidigt och nära så ungarna kan gå och plocka dem när de har lust

Har bara ett fåtal störar ute i år mot en hel ställning förra året. Mina solrosor kommer att få agera stöd åt bönorna som försås på balkongen. Herregud jag har säkert ett par tusen plantor som ska ut nästa helg och bland dem minst sex hundra astrar, rysk kål, jättepumpa, vintersquash, gurkor, rosenstörbönor, kardon, kronärtskocka etc.
Är lite glad över att ha en del kål fortfarande omskolad bakom glaset här hemma. Jordlopporna är förödande mot det som står ute, för man handen över så hoppar det ordenligt.
I morgon har jag en första arbetsdag efter Lyons födelse. Ska jobba några dagar nu, intensivt, bland annat med en ny serie för Meny i P1 som ska sändas i sommar. Och så en intressant serie, om arkitektur och hus att bo i, för en tidning. Blir bra semesterpengar och komplement till pappaledigheten senare.
Den "lilla" älsklingen växer till sig och fyllde sex dagar idag. Lyon Linnéus hade sin första heldag uppe på "Tantawaan" (kolonilotten på Thai) och han stortrivdes. Låg i sin vagn och ömsom sov och ömsom tittade. Den syrehaltidga luften inbillar jag mig är kanon för en sådan liten kille

Tänker ta några kvällar med hela familjen upp i väldoften i trädgården nu när värmen kommit. Lite frostkänsliga blommor ska sås. De hinner upp på en dryg vecka och då är all risk för järnnätter över. Hörde någon som sa att att efter den 9e juni har det inte varit nattfrost i Stockholm på över 60 år.

Magiska ristningar

Det här är en plats för människor som är för länge sedan döda. Stenstreck i berghällen, breda, som gjorda med ihärdighet. Några stenar i en hög - bronsålder.
Runt omkring har catepillars dragit upp för husgrunder. Solen speglar sig i radhusens tvåvånings perspektivfönster - men just här, uppe på höjden där berget ligger i dagen ovanför gungorna på lekplatsen nedanför och sandlådan, här har det varit för dyrt att spränga bort för att få mark och tur är väl det. Nedanför ravinkanten ligger ett litet kärr där tallarna slgit rot på torrhöjderna och sly idag tagit över i de ibland blöta blänkena som speglar himlen.
En naturlig trapp leder upp och en ditlagd av människor knappast äldre än hundra år.
Hit kom jag första gången i sällskap av Peter Klingsell tidigt förra våren för att rekognosera.
På en gammal karta hade någon skrivit med rött - "Danderyds skeppslags nya afrättsplats". Lite längre bort, iväg från det byggda, in i skogen, över ett fortsatt blött kärr. upp över berget, där ligger den gamla avrättningsplatsen.
Högarna av stenar står märkta som bronsåldersgravar. Undrar när vattnet sköts undan av landhöjningen? Edsviken - en havsvik, kan gott och väl nått hit till kanten av höjden.
En dagisfröken kommer och släpper lös sina barn som genast tar trappen i besittning.

Just då faller solen i exakt läge - kanske enda gången på året.
Jag tittar upp från det ställe där vi ungefär tror att människor togs till döden med bila.
I stenhällen längre bort skönjer jag ett mönster - det är nästan magiskt, solen slickar hällen och ränderna kastar skuggor. Det är ingen tvekan om att det är gjort av människohand. Ser ut som fragment. Helheten är avhuggen där vägen sprängts fram, ingen har sett stenteckningen förr - det tycks dyka ner i mossan och fortsätta längre under oss och vi känner som gropar i stenen mellan två parallella streck som sköldar på en båt.

Bronsåldersgravarna är daterade och finns utmärkta, man vet att området varit befolkat - en plats för samling, en plats att begrava sina döda, en plats att rista in det okända så att solen avslöjade teckningen först flera tusen år senare och för mig, för teckningen finns inte registrerad.

Vi har det från flera olika andra platser där "Döden i skogen" funnits bekräftad i arkiven - avrättningsplatser på gamla gravområden, gamla kultplatser med fornlämningar. Det kan ju låta som en tanke att vi människor utvalt speciella platser för döden och det onda, men det kan lika gärna vara så att dessa plaser i all tid varit placerade så att de kunde nås från många olika andra platser. Det här är en sådan plats ur båda synvinklarna.



Hit sändes skeppslagets delinkventer att släckas. Namnen finns kvar i arkivhandlingarna så det är inte alls så länge sedan.
Gräver vi ett hål och doftar i marken kan vi förmodligen känna doften av tjära, av brand för här brändes tidelagare. Något hundratal häxor avrättades och brändes i Sverige från 1600 talet - det vet nästan alla människor för det är det enda som står om avrättningar i skolböckerna.
Tre gånger så många fler män avrättades och brändes för tidelag - sex med djur - om dessa står ingenting sedan kyrkans män lyckats tiga still om prästernas applåderande av straffet.
Några av de döda här kan mycket väl ligga som fyllnadsmassa under sängkammarsgolvet i något av de radhus som är grannar.

Jag hoppas nu få mina ristningar registrerade och undersökta.
Mer om den här avrättningsplatsen och om det stora antalet övriga finns att läsa om i min bok "Döden i skogen". Klicka på bilden av omslaget.

Svensk korv i Lonely Planet

Utmärkte Austin Bush åkte vidare till Amerika och sedan till Borneo efter att ha varit här och utöver middagen hemma hos oss även käkade lunch på Kvarnen som då fortfarande hade kvar sitt utskänkningstillstånd och så åt vi, i sällskap, en provsmakningsmeny på Edsbacka.
De som läser min blogg regelbundet har räknat ut att en av mina favoritkorvar är isterband så jag tog med Austin till det företag som fortfarande vågar göra riktiga isterband; Wurstmaster i Johanneshovs slakthusområde.
Det besöket har nu resulterat i en artikel om Sverige och den svenska korven i ansedda Lonely Planet.
Läs vad Austin Bush skriver där.

Hemma - bara en bild

För jag kan inte hålla mig.

Linne i Radio (del fyra)

Tabberasets uppmärksammade serie om Carl von Linné rullar vidare i Meny. Torsdag 10:03 i P1 SR går resan till matbordet på allvar - maten hos Linné på hans tid berättad av en "invandrare", nämligen den lille svarte slavpojken Badin från S:t Croix som Lovisa Ulrika fick som present och som hon genomförde ett rent Alva Myrdals uppfostringsprojekt med. Tanken var att se "hur en vilde från djungeln betedde sig i den upplysta världen om han fick fria tyglar".
Jag låter Badinl berätta om maten vid ett värdshus han återvänder till som vuxen, han slår sig ner vid bordet, ropar till köket, munnhugger med bordsgrannen äter och berättar om minnenas mat, minnesmästaren Badin.
Tabberaset i det egna Linnéanska odlingslandet.

Lyssna på det direkt i radio 10:03, repris 00:03 och på lördag 16:03 eller ladda hem HÄR! I 30 dagars arkivet finns också de tre tidigare programmen i Linnéserien, om den lappska resan och resan till barkbrödens Dalarna.

Exploderat RÖTT

På bara några dagar exploderade min vallmo.Vi fick lite tid över - jag och ungarna - för att gå till trädgården och så lite bruna bönor i min 1700 tals kålgård. Där, i perenna rabatten hängde de nu - de röda "näsdukarna". Förvisso återuppståndna sedan i fjor, men då var de bara året gamla så nu är växtkraften enorm och "pupporna" stora och håriga, blommorna fladdrande blodigt vackra vajande i vinden.
26 maj

Den heter Papaver pseudoorientale, papaver är släktnamnet och pseudoorientale är artnamnet (familjenamnet är Papaveraceae) precis så som Linné ville ha det.



Artnamnet pseudoorientale har med identitet att göra. Den vallmo man kan se i orientaliskt varma länder kan inte växa här med gott resultat varför den här jättevallmon kalla Pseudo som betyder "falsk" och orientale är ett artepitet. Falsk vallmo från Orienten alltså.

BB-gräsänkling med två tjejer

Det finns ingen annan lösning och en förälder behövs både här och där.
Storasyskonen har sitt och var hyggliga att ställa upp de första dygnen - nu får jag vara hemma och ta vid. Båda tjejerna är så tagna av lillebror Lyons ankomst att de inte ens orkade upp i morse och gå till dagis och skola - så kan det bli ibland och får också vara.
Rodjana och lillebror Lyon är kvar på BB där båda får ladda batterierna efter den långa förlossningen. Båda mår prima idag. Kanske kommer de hem i morgon redan.

Hemma förberedde vi en middag för dagisets internationella matdag senare på kvällen - en tradition som säkert har över 20 år på nacken. Vårt dagis kan inte tävla med grönytor, klätterträd och naturnära omgivningar då det ligger mitt i ett av miljonprojektens asfaltsdjungler, beryktad Servicehuset i Sollentuna.
Deras bästa konkurensmedel heter pedagogik och det är ett lysande dagis, dessutom en av de få platser där intergrationen är långt gången mycket tack vara personalen och ledningen.
Hur det visar sig?
Jo bildligt med en svensk flagga inne i korridoren och osynligt med en sanslös blandning nationaliteter vars barn agerar helt gränslöst visavi varandra och drar åt samma håll oavsett religion, hudfärg, ekono0mi eller föräldrar. Det är ett exempel som borde studeras av dem som vill nå en liten bit längre på integrationsvägen än statsmakten lyckats genomföra i landet i stort.
"Frk Erik med gitarren dirigerar med hela handen"
Barnkören blir bara bättre och bättre!
Föräldrarna ur barnens perspektiv och alla hade de kamera

Internationell matdag - det är det en gång per år och då får alla som ska börja nollklassen i höst ett diplom av "chefen" och en bok att läsa på sommarlovet.
Allt för sent kom jag på att ta bilder, därför var det mesta avätet ochy bortdukat


Bordet dukas med medhavda rätter från jorden alla hörn och föräldrar tar det superseriöst och lägger manken till med nationalrätter.
Mina småbarn är ju svenskthailändare så det fick bli en "Paa low gaj" med ris och nam prig pau.
Inte helt utan komplikationer och jag fick den bara att "likna" den som Rodjana gör med bravur - helst använder hon fläsk, men det kunde jag naturligtivs inte laga idag då den skulle serveras internationellt....ni förstår varför. Därför blev det kycklingbitar istället.
Hyggligt gott blev det i alla fall och starkt om man la till nam prig pau. Och i alla fall sa barnen det...alltså mina solidariska barn:
Vad var det som var godast?
-Pappas mat!
-Och Etiopiska piroger med köttfärs.

Själv föredrog jag melanöstriska rätter, alla olika slags dolmas, alla gryn och risröror med persilja och lök och de afrikanska, små fyllda piroger och annat smått och gott som bakade degbullar från Kongo, stora, söta, friterade.

Och storasyster Liva var där och med telefonkamera. Hon minns sina egna internationella matdagar på ett närliggande dagis som stora och dignande.

Så sjöng ungarna, bland alla klassiker så dök Almas egenkomponerade låt upp i barnkören och i arrangemang av frk Erik.:

Hej lilla pappa
vill Du ha en Skunk
vill Du ha en Skunk
Ja eller nej

Hej lilla mamma
vill Du ha en ros
vill Du ha en ros
Ja eller nej