Peace - en ros i perenna rabatten

Indiankrassen skriker - Indiansommar

Linnés dotter kom springande in i arbetsrummet på Hammarby och ropade i den blå timmen att blommorna ute tagit eld. Linnés röda krasse, indiankrassen, har en våglängd som skär tvärt in i den blå timmen, så tvärt att det uppstår en slags färgkrock så att blommorna ser ut att glöda. Min egen krasse glöder på bild, men vibrerar inte som i verkligheten

Scenförändrat potatisland

Scenförändringen är total jämfört med bilden nedan från den fjärde maj

Min potatisåker har inte behövt vattnas alls hittills. Idag tror jag att spridaren får gå igång. Potatisen har tagit sig väldigt bra uppe i den varma jorden. Rejält kupad så gör det ingenting om den växer sig uppåt något när det vattnas. Det lustiga är scenförvandlingen från första veckan i maj till nu när den amerikanska rosenpotatisen i stort sett är skördeklar.

Det var den fjärde maj som jag fräste potatislandets lätta mylla och satte fyra olika sorter med några dagars mellanrum.

Nu är det dags att sätta julbordspotatis. Det får bli den amerikanska som är en tidig och vacker sort. Jag kommer att kupa i början av augusti och sedan slå blasten i slutet av september. Täcker sedan med väv och rikligt av halvbrunnen kompost, hästskit halm och bräder. På julafton klockan tio promenerar jag upp till landet - det är tradition sedan fem år tillbaka. Där tar jag undan förlåten och gräver genom den första lilla tunna tjälen och tar försiktigt upp den grannaste och rosigaste färskpotatisen - vi brukar få hela dignande fat att ge bort till vänner och själva sätta fram centralt på julbordet till sillen och syltan.
Inkapslad sommar!

För fulla segel till Strindbergs Ö

Tabberaset på sjövana ben.

Jag älskar människor i min närhet som så generöst bjuder på upplevelser. Vännen Peter Holstad är en sådan. Igår bjöd han till bords på den egna ägandes segelbåten och tillsammans med två av mina döttrar. Solen stod högt, himlen klarblå och i skärgårdsbandet utanför Dalarö blåste segelvind som gav sju knop.

Jag har inte seglat sedan jag var liten grabb och då med en krängande koster som var så grund att den inte gick att kryssa med, men som förknippas med sommarupplevelserna då, på 50-talet och det är så märkligt att trots att 50 år förflutit sedan dess så framkallas exakta känslor omedelbart, dofterna, ljuden och hur vinden tar tag så mäktigt och skjuter iväg, kraftfullt så det suger i rodret.

Lovisa älskade byssan med salongen och kojplatser i både för och akter

Nu ger jag med Peters hjälp mina småtjejer samma känsla och även om det bara var en dags äventyr det handlade om så var det storslaget både för mig och för dem.

Vi gick alltså från Dalarö över Jungfrufjärden och ut till Strindbergs Kymmendö där vi lade till alldeles ett stenkast från gården där författaren hade sin skrivarstuga och där han skrev Hemsöborna varefter han aldrig mer var välkommen till Kymmendö.

Skepparen och Tabberaset - en lysande segelduo

Tillbaka på stranden badade och simmare Alma, Lovisa och Peter, men inte Tabberaset som förstår att kallvatten inte är så nyttigt för kroppen och inte vill späka sig. Grillning med diverse kryddiga korvar och sedan hemfart i kvällsbrisen.
Far och dotter i kvällssolen, Alma njöt i stora drag

Tack Peter för den storslagna dagen!

Hem gick det i loja 3.5-5 knop i kvällsbris. Vid Smådalarö revade och gick med motorn sista biten hem till bryggan

En dag som slöts med att vi sammantaget såg 13 älgar och 20 rådjur, bland älgarna en åttataggare som villigt ställde upp för foto tillsammans med de övriga i första klungan om fem.

De första älgarna vi stötte på och som villigt ställde upp för fotografering. Lite längre fram stod ytterligare tre, sedan vidare upp till de tretton vi räknade totalt. Däremellan horder av rådjur.

Linnés temynta

Den doftar av bergamott och enligt Linné var den här myntan så nära te från Kina man kan komma, kanske så bra att man "nu ninte längre behöver importera henne från Kineserna".

Den växer i min trädgård sedan länge, men togs in till Sverige under 1700-talet av Linnés lärljunge Pehr Kalm. "I original" växte temyntan i Nordamerika där den självfallet dracks te på av indianerna. Där polinerades växten av kolibrier - här hemma landar humlorna tungt på blommorna som växer i flera våningar.

Enligt en källa så användes bladen som viltkrydda av Indianerna - måste testas till viltsäsongen och jakttiden.

Veteranbilar på Hembygdsföreningen i Sollentuna

Det är inte ofta Hembygdsföreningen släpper till Hembygdsgården Hersby till annat än som direkt har med hembygden att göra. Undantaget år efter år är några veteranbilsentusiaster som mitt i sommarvärmen rullar in sina ömsint renoverade åkdon från tiden då bilar såg ut som bilar. Mycket krom, raggarhistoria, Fordhistoria och några fina historiska "Italienare" var på plats. Ett 40 tal vackra bilar och ganska mycket folk som drack kaffe i Rotundastugan. Det är viktigt med sådana här möten och finge jag råda, vilket jag också får slår det mig, så ska vi ha fler sådana här evenemang. Därför arrangerar vi en skördefestival på Hersby redan den 22 augusti med massor av små föreläsningar med trädgårdsanknytning, utställningar och visningar av det som närodlats under sommaren. Mer information om det följer inom kort - evenemanget är ett samarrangemang mellan Sollentuna Hembygdsförening och Sollentuna Trädgårdsgille.

Mixed grill i sommarnatten

Fullspikad lördag lördag, manusgenomgång på stranden med portabel dator i solen och ungarna i vattenbrynet - kan inte bli bättre! Innan dess en massa småfix, effektivt och avslutning flera timmar med grillning i grönsakslandet.



Rodjana, som precis blivit befordrad, (på jobbet!) agerade stekvändare av rimmat fläsk, marinerad grisnacke och styckade kamben. Till serverade vi en alldeles utmärkt estnisk sallad som Reisi Nyström och Martin kom över med i förmiddags; skinka, ägg, kokt potatis, gurka, tomat - allt finskuret och lierat med majonäs. En aubergin fick gå på grillen först tillsammans med champinjonhattar som fyllt med olivolja och örter. Auberginen mosade vi med olivolja och vitlök. Nybakad italienskt bröd till och vi åt och åt och åt.

Dröjde mig kvar till långt inpå nattkröken för att vattna och bara sitta och titta i skymningen.