De första två veckorna, jag trodde aldrig att jag själv skulle kunna uppnå detta fullständiga fokus och denna totala koncentration i min kreativitet. Orädd började jag omedelbart med en rad skisser och lika orädd fortsatte jag med ett slags förfinande. Tillät mig inte att gå vilse, kände en säkerhet i bilderna, precis så jag alltid önskat, en självsäkerhet som kommit till mig efter år av tveksamhet, år av tvivel, år av uppehåll, långa perioder av tomhet.
I över 30 år, av och till, alltid tveksam och alltid med oro, ångest. Plötsligt flödade det. Inser att det är så jag fungerar, varför arbeta mot istället för att acceptera, tar ju bara en massa energi. Bryr mig inte längre om annat än mig själv och mitt eget förhållande till bilderna, det är nog där det förlösande inträffade. Efter femtio år av "to please others" känns det befriande.
Om morgnarna äter jag en snabb frukost i lägenheten och sedan ner i ateljén innan det ljusnar. Sätter mig och tittar genom gårdagen, det lyser om bilderna.
Under slutet av 70-talet hade jag en lektor och mentor i London som frågade mig "were do you get your ideas from?" Pinsam fråga då det var just från honom jag hämtat många av mina idéer.
En professor jag hade i Norge sa att alla konstnärer stjäl av andra, men då ska det ske begåvat!
Den här morgonen i ateljén tittade jag på mina målningar jag klistrat upp med maskeringstejp på väggen och kunde säga att "det här är jag!" Stor befrielse.
Tog en tur ut i byn. Friskt. Köpte ett chokladbröd av Benoît. Tog en sväng till ateljén via Chevillons bibliotek. Hittade den där boken jag inte hade lust att läsa då jag hört att det är ett pekoral. Nu tog jag den i alla fall: "Jag"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar