Har
en så stark längtan efter att inte göra någonting för en stund, att inte ha
något i huvudet för ett tag. Ingenting. Omöjligt!
Ingenting
är omöjligt. Att ha ingenting att tänka är omöjligt.
Jag
tänker: Bara sitta under fotogenlampan och strukturera det som är kvar av
tankestråk, göra tankar möjliga där i torpets bibliotek och tystnad. Inte göra
någonting.
Men
så där är det alltid vid uppstarten av stora projekt och en tilltagande
höstförkylning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar