...och det blir alltid värre frampå natten! (Himmelstrand)
När ganska ljumma vindar smälter de sista resterna hör man hur det klunkar i botten av snöliket, pustar och lider.
Rutten vinter på sitt sista.
Trots sex plusgrader digitalt in mot gården så andas luften en nytagning av snö. Det liksom vilar där för att bryta fram på tvärs och nordan slår i ansiktet när vi vänder mot norr, huvan far av och kåren är iskall.
Assar älskar det. Öronen står rätt bakåt och han strävar framår i spänt koppel som om han blev inspirerad. Massor av dofter i vinden, mängder av sådant vi inte känner i klunkande snölik här och var.
Tro inte det är slut än nu när det blir värre frampå natten, det blir värre frampå natten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar