Vilket slut och vilken nystart

Vi fick det där vi önskade, Jag och K, precis på sluttampen av 2018.

En vecka i stort sett bara för oss själva.

Så välförtjänt och efterlängtat.

Ingen hund, inga barn, bara samtal, vila, god mat och att vara med varandra.

Sökte oss till ett vattenhål, sedan tidigare intecknat och bara några dagar kvar att utnyttja, ett erbjudande som går ut vid årsskiftet. Det blev Gripsholms Värdshus i Mariefred.

Har varit där tidigare, men drar mig till minnes säkert 20 år tillbaka då Tommy Säbb stod vid grytorna (han var för övrigt med i en av mina första kokböcker ”Femton Kockar och Falukorv” Kronwalls 2000). Minns i alla fall att då var det jäkligt bra.

Röding så som jag tog hand om den till jul. Lättgravad ett dygn i socker, salt och rosépeppar.

Efter några dagar hemmavid med dagsutflykter som till Nationalmuseum och bland annat en alldeles utmärkt lunch där på röding. Det slår oss att först var det röding under julen hemma sedan röding hos Fredrik Ericsson på Nationalmuseum och så röding som ni snart ska bli varse även på Gripsholms Värdshus.

Mariefred med stängda kyrkan

Jag var mycket i Mariefred när det begav sig med Grafikens hus. Var då redaktör för Grafiska Sällskapets tidning Grafiknytt och blev därför högst involverad och även som aktieägare med flera egna grafiska blad i samlingarna. Som alla vet slumpade det sig inte bättre än att hela grafikladan brann upp våren 2014. Verkstäder, grafikarkiv och utställningar – allt blev aska.

Vasaborgen Gripsholm med teatertornet där Gustav III och Bellman anträdde tiljorna.

Nu landade vi i småstadsidyllen i syrligt väder för fredagslunch, en burgare och fiskgryta i Skänken (Värdshusets bakficka) sedan rundvandring till en kyrka som var tillbommad (hur göre folk i själslig nöd?) och runt om i stan som är intagande. Blåsten hindrade oss från att ta en lov runt Gustav Vasas borg, Gripsholms Slott, fick anstå till morgondagen.

Så till hotellet där vi redan var incheckade. Inte för mycket och inte för litet heller. Alltså nöjda med rum och lugn, kaffe från lobbyn, levande ljus överallt, värme från öppen brasa och välkomnande. Det är ett annat tempo, ungefär som stadens små hus och små gator. Små hur och små gator = lugnt tempo och stora hus och väldigt torg = högt tempo. Och var det något vi önskade var att få axlarna att åka ner.

Vårt rum på Gripsholms Värdshus, avslappnat och vackert.

Middag – det är väl inte utan att det känns lite extra pirrigt så där innan en måltid när man inte har så många andra alternativ – allt betalt i förväg som ett paket med hotellövernattning och fyrarätters. Vänlighet, artighet, utan överspel. Lite stadshotellkänsla – som när jag var barn, lågmält.

Så kom en liten förrätt in på sked. Kommer inte ens ihåg var det var, men ganska gott, smått saltigt med balanserad syra.

Beställde förrätt och fick ett ankbröst (perfekt) med pumpasoppa. I botten confiterat anklår, sotad svartkål och små klickar av en ganasch på mörk choklad. ”Så jäkla trevlig”. K tog en Toast Skagen som också var riktigt bra.

Njutningsfullt med långsamt tempo och tid för prat.

Den lilla mellanrätten, en  fördessert på svensk getost med flarn och nötter.

Varmrätt så, veckans bästa röding, stekt och serverad med gnocci, olika slags stekt kål, tomatsmörsås och rostad pumpa. Bra från serveringen, fisken var alldeles het och nästan fräste i skinnet när den lades fram.

Så en liten fördessert av bränd getost med pumpa och apelsinmarmelad, flarn på hallon och lakrits och en drös med härligt rostade nötter.

Dessert, en crème brulée med smak av syrligt grönt äpple. En liten anmärkning bara, försvarlig mängd socker på toppen gör inte alltid underverk, knäckytan blev svårforcerad.

Drygt två och en halv timme i deras vackra matsal gjorde ingenting.

När axlarna åker ner och man bara mår bra, gott slut och god förutsättning för en fortsättning 2019

Hemma igen firade vi nyår i lugn och ro invanda till makligare dagar.