Trädens avslitna
grenar ligger som ruskor efter vägen, spår efter stormen på åsen. Längre ner i
dalen har det varit lugnare, fjorårslöv som inte varit fastfrusna har virvlat
runt och dragit ihop sig i högar där vinden inte kommer åt.
Så gör vi spår i
det ymniga snöfallet, av kropparnas skuggor i intet syns inga snöflingor
reflekteras i gatlyktans sken, luften blir som ett tomt hål utan snö, utan
något. Och i trampet gör vi avtryck, (T)assar och jag på en yta aldrig tidigare
beträdd, möjligtvis i fruset vatten som en gång dinosarierna druckit, går på
åsens aldrig upphörande vattenkretslopp och strålas av radon.
"Gå inte ut! Gå
inte ut om det inte är alldeles nödvändigt!"
Men stormen har bedarrat, kvar en
och annan il, en vindpust som ett minne, en suck. Nu virvlar snön och jag får
snöflingor på vanten, tittar, studerar och känner inte riktigt igen dem,
kornigare nu, inga riktiga komplicerade stjärnverk som när jag var barn* och stannade upp alldeles för
länge i skidspåret djupt försjunken i snöflingestudier bortanför allt annat.
Assar skällde, ”Hallå, stanna inte upp i snöflingestudier, fortsätt, stanna
inte”.
*kan kanske bero på synen och glasögonen och att 60 år passerat (utan att man märkt det)
Alla Nattvandringar här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar