Det var en tid då stället hette Blå Hjorten och slevade upp 90 olika sorters glass kilovis i stora vidbakade rån.
Alma var på spelmans, och låtläger i Skäggesta i veckan som var. I fredags drog jag dit mellan taxipassen för att hämta henne. För andra året i rad (alltså från och med i år en tradition) åkte vi hemvägen över Strängnäs bara för att slippa fredagsköerna på E4an. Och i Strängnäs hade precis Blå Hjorten upphört och blivit Rättviksglass på Storgatan. Samma tillverkare alltså och samma generösa portioner, men inte samma stora urval. Jag är ju Cassatafan, alltsedan GB hade Cassataglass på sommarlistan, men den fanns inte i sortimentet längre.
-Vi har ju flyttat in i grannlokalen och den är trängre varför vi inte kan hålla samma breda urval som tidigare. Jag tar bara hem sådant som går och cassatan tillhör inte de sorterna.
"Valnötsglassen Er var förträfflig, då tar jag den istället", men den fanns inte heller med i urvalet från fabriken.
Nu ska jag bara säga det att det som fanns egentligen räckte gott och väl, men de tydliga vuxensmakerna hade utgått...tyvärr.
Det blev en körsbär i botten med hög syra och djup fruktsmak från körsbärskärnor och bittermandelolja . En kardemumma med en intensiv bullsmak som dröjde sig kvar hur länge som helst och inledningsvis på toppen en pistage med bra sälta och tydliga bitar nöt.
Om man nu är lagd åt det hållet och kan köra och äta glass samtidigt så räcker den här struten ända till Enköping.
Tog mig tid att gå förbi Christer Lingström Edsbacka Bistro Strängnäs, tillbommat! På matsedeln i skylten stod att de nya ägarna inom kort tar över verksamheten. Sista utposten har nu alltså även den fallit, Edsbacka som så många år (1985) förknippats med den goda smaken och Christer Lingström är nu borta och lever bara kvar i minnet, tyvärr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar