Julklapp från älskade Liva och hennes Paolo, middag på Adam & Albin

Tabberaset med sin dotter Liva

Bläckfisken as a starter

 Den andra mars var det dags igen och då gäller det att passa på. Bordet beställt sedan länge och planerna ha funits med ända sedan julafton.
Liva bjöd mig på julklappsmiddag hos Adam och Albin tillsammans med sin Paolo och utanför fönstret snöade stora jullika flingor. Därinne fanns en smaklig värme och det goda samtalet.

Man säger att den som bryter sin LCHF, vars rekommendationer jag ägnat mig år sedan första januari (inte ett nyårslöfte) så tar det en vecka igen att komma tillbaka. Det är som i skidskytte, missar man målet blir det straffrundor. Så är läget och så får det bli och kvällens begivenhet var värd alla straffrundor i världen, maten, smaken, miljön, sällskapet och tillfället att få njuta i varje stund.

För er som inte hört om A&A matstudio så är det Adam Dahlberg och Albin Wessman som öppnar sin matstudio en gång varje månad som restaurang på Rådmansgatan 16 (ligger mellan Birger Jarls och Karla.)
Snabba rätter som beställs efter vart. Börjar med snacks och sedan kan man komponera själv och välja mellan tapasliknande huvudrätter som av servisen kallas "mellanrätter" där också det söta ingår (som inte är sådär snaskigt sött heller)

Paolo och Liva har varit där flera gånger och är igenkända, så pass att de kunde fråga; "Är råbiffen exakt densamma om sist vi var här" och få ett adekvat svar. Därför kunde de också vara de goda ledsagarna till mig som premiäråt.

De första snacksen lovade oerhört för fortsättningen, inte minst de kolgrillade färska vax och grönbönorna med bara salt och olivolja, den tunt skivade bläckfisken med kokos och den picklade zucchinin som ackompanjerade charktallriken, smaker som vilar kvar fortfarande.

Råbiffen

Problemet är inte att fortsätta, problemet är sedan att välja hur man vill fortsätta, med vad. Vi tog olika och efter eget tempo och sedan avsmakade av varandra.
Första rundan blev en råbiff till Liva, kokta havskräftor för mig och en piggvar i tunnbröd för Paolo. Havskräftorna kanske hade fått gå aningen för länge, men hade en otroligt fin smak i kombination med en hollandaise på rökt smör och med vita "mandoliniserade" champinjonhattar och rökt majrova. Livas råbiff ska jag återkomma till för det blev en av mina kommande rätter och Paolos alldeles förbannat goda piggvar bjöd på asiatiska förtecken förfinade från thaikrogen och med en tydlig gest att ta vara på en piggvar som tål det mesta till och med fritering utan att tappa i smakkondition.

Paolos grisrib

Andra rundan blev råbiffen för mig och jag minns att hemma på 50 och 60-talet rådde totalförbud att gå utanför de klassiska råbifftillbehören och jag förstod nog inte bättre förrän jag uppe i norra Norrland blev serverad råbiff på sicklat innanlår av älg som serverades med "sur grädda", granskott och lättsockrade råa lingon (detta var tidigt 70-tal!!!). På A&A utvecklad till inbjudande konst med en i mitt tycke något för kylslagen finskuren råbiff (tålamod skulle kunnat värma upp köttet) med parmesan, rostad mandel och vattenkrasse - njutning och bombardemang av de utvalda smakerna,
Liva hoppade över och tittade roat på mens Paolo drog till sig ett mörstekt revben av unggris med råriven tomat, pepparrot och koriander, en grisrätt som helt enkelt smälte i munnen och vars grissötma naturligtvis balanserades av syran i tomaten.

Soppa på kycklingvingar med nudlar, murklor och löskokt ägg

Jag var sugen på mer och beställde en buljong på kolgrillade kycklingvingar med murklor, gröna olika blad och i botten, på mycket asiatiskt vis, vetenudlar och ett löskokt ägg. Kycklingvingar har mycket smak och de fanns här också självfallet. Kanske de gått lite för länge och fått ett alltför hårt tuggmotstånd. "Spelar roll", avfärdar jag gärna den passusen med för de var så "in i helvete gott".

Avslutningsvis på denna kärleksmåltid drog vi i oss en sorbet på bergamot med mjuk maräng citrus och örtpuré med olivolja. Vuxenefterrätt som klingade sötsyrligt befriande och med avslutande kaffe var det här en smakskjuts med mungiporna uppåt hela kvällen. Tre timmar blev vi sittande pokulerande och upptäckte inte att vi hade fler än en bekant i salongen bakom oss, alla matmänniskor från krogvärlden. Och jo, det här var min melodi, får nog hålla ögonen öppna för bordsbeställning till nästa gång, mer i menyn känns lockande.

Vill bara säga tack till sällskapet; Tack älskade Liva för Din fina julklapp till mig och tack Paolo för att ni tar hand om varandra i passionerad njutning och att jag ibland får vara med och dela. Tack!