Soppvecka i veckan som var

Det måste ligga någonstans djupt rotat som en alldrig utsuddad vana, ett minne, ett avtryck från den tid när vi kokade allt i ett, köttet, grönsakerna och fick sod, buljong, att sörpla till - såsen är ett minne vi förvaltat, brödet som blöttes i soppan ombildades till klimp.

Fransk löksoppa

I veckan som var åt vi soppa tre gånger. Löksoppa i början av veckan, ärtsoppa på torsdagen och med pannkakor och så avslutningsvis på soppfronten, och efter förslag från Lovisa, en champinjonsoppa.

"Löksoppan var god i buljongen och den söta löken, men det blev väldigt sladdrigt med brödet"

Löksoppan gratinerades med skivor av vitt dygnsgammalt bröd och gruyere. För en vuxen som jag själv är det självklart ett måste om jag inte serverar den som hos Frantzén (den utan jämförelse godaste löksoppa jag ätit) på rostad potatislök från Råsshult och med grädde och lakrits. Det där med att reda av en soppa med dygnsgammalt bröd är ju också ett arv likt det med klimp. Att brödet så sällan bakades utan fick ätas uppblött som doppa. Och appropos så är det väl samma känsla i munnen nu i jul för dopp i grytan, arvet från förr - det som överklassen förde in som julvana till städernas fint dukade julbord för att det ansågs vara klassöverbringande just vid jul (jmfr alla andra "oätliga bitar som sylta, grisfötter, revbensspjäll vid sidan av det som alltid fanns att få i stan som fina skinkan). Är ni med?

Champinjonsoppa med rostad lök och svedd rökig bacon

Så var det i alla fall att buljongen till sopporna fick jag från härliga långkok i helgen på lamm på ben som blev ett syrligt dillkött och rimmad lägg som var meningen användas som smörgåsmat (testa det, salt och skitgott). Nu serverades köttet stjärnanis kryddat med lite av den bärnstensfärgade buljongen till som sås och med ris. Limmig härlig blandbuljong blev resultatet av dessa sköna kok  och lag samman i konsekvenser blev sopporna självklarheter.