Några år senare, gnuggade Tore Wretman "en halv, men bara en halv vitlöksklyfta annars blir det för starkt" på insidan av en salladsskål av teak och han gjorde det i svart vit TV. (För er som inte var med då så ska jag förtydliga att det inte var själva TVn som var målad i svart och vitt utan själva programmet som var behäftat med en annan slags färg än kaskaderna från dagens burkar, en inre färg...man liksom fick föreställa sig färgerna)
Köpte i tur och ordning,
tisdag - en Nogger,
onsdag - en Dajmstrut,
torsdag - en 88a.
Ärligt talat blev jag med mina sedan tidigare förhöjda sockervärden alldeles vimmelkantig för att sedan glassen fick motsatt effekt mot att vara uppiggande, ögonlocken bara föll, det var en förfärlig sockerchock. Så var aldrig hallonigloon med sin rena ofördärvade fruktsmak.
Uppe på Arlanda finns den en fördelningsyta för taxibilar. Man kör in där och sedan väntar man på förbeställning eller på att få bli framkallad till respektive terminal allt efter vissa miljöhierarkiska regler. Det där stället kallas "remoten". Där finns stora Bagdad kafé och lilla Bagdad kafé. På lilla finns en frysbox och där ligger glass, några av dem kommer från "Sveriges utlandsbageri" (smaka på namnet!). I kakdisken finns förutom bredda mackor även persiska baklavas och och smördegskakor.
Den lilla "sandvikaren" med våffeloblat kring en fantastiskt fin glass md saffran, rosenvatten och pistagenötter visade sig vara den höjdare jag letat efter, visst med sötma, men inte så att sockrande slår ut all annan smak.
Kommer Ni över den, eller helt enkelt måsta ha den nu, ring telefonnumret och beställ...tänkte jag, men det kanske är dumt, be istället närmaste återförsäljare av glass att ringa och beställa, den är så god att så snart man fått smak på den går succén inte att hejda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar