Önskekväll med med lax, dillpotatismos och gräddig dessert med körsbär

Önskar egentligen att vi mer tagit tillvara surkörsbären som växer ymnigt vid trädgården. Tävlan med trastarna om bären i somras var förvisso intressant, men gav inte mer till oss än att det räckte till direkt förbrukning. Återstår de danska urkärnade som finns i butiken som sås och de är inte alls dåliga med en djup mandelsmak från kärnor som inte finns och med rikligt med hela bär. Körsbär är så underskattade som smaksättare.

Inledningsvis använde sig Daniel Lindeberg av körsbär i den aptitretande macaronen med vispad anklever - lysande med den rika körsbärssmaken med sin syra lyfte fram den sötare anklevern.

I min värld känner jag mycket för sådana smaker som är utrotningshotade, körsbär är en sådan smak, inte för att den inte längre finns eller är på upphörande utan snarare för att den är så illa förvaltad. I vår turkiska affär finns den. Och när jag får vara med att råda i kommersiella sammanhang och i samarbete med till exempel Fredrik Pettersson och Edsbacka Krogs sista dessert så blir det körsbär, inte bara för smaken utan också för den tegelröda färgen.

Nåväl, efter en veckas nattjobb om givande 13-timmarspass var det dags för dygnsvändning igår och med middag för återvändande förväntansfyllda barn. Då blev det vaniljglass av bästa märke "kryddad" med körsbär och choklad till dessert.

Önskemiddagen var stekt lax, den ska vara exakt stekt med kärna och den ska enkelt flisa sig i lameller efter obönhörligt krav från ätarna. Smörspäckat potatismos med högar av skuren dill ska serveras till och en sås på citronskal och citron juice och gräddfil.

I den ICA butik vi sällan handlar av olika skäl, men gjorde undantag igår sedan den så kallade "delikatessdisken" på City Gross stängt timmar innan själva butiken stängt möttes vi av den vanliga lurendrejeriprissättningen. Ovanan att sätta styckpris på varor man vill kräma ut det där extra från, som bakpotatis. Tanken var att göra ett potatismos av ugnsbakad potatis för att komma åt den rårostade smaken. Nu kostade potatisarna (som var av mycket skiftande storlek) kanske sju spänn styck...eller 6,90. Jag frågade om jämförpris, men fick som svar att man inte behövde sätta ut det om man säljer som styckepris och att det måste jag förstå att det är omöjligt. Och visst förstår jag för då avslöjas lurendrejeriet bakom styckeprissättning. Det blev vanlig potatis av okänt ursprung och märke, vid närmare konstaterande var de stora bakpotatisarna rejält groddade och därför oanvändbara.