För en massa år sedan när jag var student på Royal College of Art i London visade skolan en Bugattiutställning. Självfallet blev jag helsåld i ögonblicket trots att mitt bilintresse inskränker sig till bättre begagnat av vad märke som helst, huvudsaken det rullar.Dessa underbart bugattiblå små konstverk upptäckte jag senare hade en designsläkting i Molteni, spiskungen som kom från samma lilla Italienska by som Bugatti och generationskamrat.
Spisarna finns till ett överkomligt pris i nytillverkning, något man inte kan säga om Bugatti. För en tid sedan hittades en 57S Atalante 1937 i ett garage. Bilen såldes på auktion. En uppgift säger att priset var 66 miljoner, en annan 72 miljoner. Svindlande för en bil och även för ett konstverk.
Om jag säger att den har pondus, kraft, form och känsla. Handgjord in i minsta detalj. Då pratar jag inte Bugati i första hand utan Molteni, ett matlagningens lilla under.
För över 80 år sedan flyttade Joseph Molteni över gränsen från Italien och hamnade utanför Lyon i St Bartelemy de Vals i St Uze, där den lilla fabriken ligger kvar än idag.
1982 dog Joseph Molteni. Då fanns det 18 trestjärniga krogar, 13 av dem lagade maten på en Moltenispis och då ska man ha i minnet att denne tekniske gigant helt kullkastade köksordning och logistik. Han var den som fick brigaden att cirkulera kring spisen som en ö mitt i köket. Det var nämligen en Moltenispis som introducerade detta som senare skulle bli ett "idiom". Fortfarande idag tillhör Moltenispisen framtiden, det är inte illa efter 100 år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar