Västerbottensdagar på Grand

Tabberaset i sällskap med fantastiska Ella Nilsson

Sikrom med mandelpotatis

Har ni varit där någon gång, på Grand Hôtels Västerbottensveckor? "Sista chansen" säger Ella Nilsson som "rattat" veckorna där 35 gånger. Den 21 januari börjar det igen på Grand, för 36e gången. Där samlar hon fantastiska producenter av mat till ett och samma ställe, alla från Västerbotten och då handlar det inte bara om Västerbottensost (trodde ni det?).

En stor buffé med Västerbottniska specialiteter dukas upp, allt tillagas av Grands brigad. Igår fick vi, några utvalda vara med och provsmaka något av det nya som dukas fram bland allt det andra. Smältande bra charkuterier, en lagrad ost från Svedjan ***. Först ut var sikrom  för "vi kan ju inte duka fram löjrom, den är ju från Norrbotten." Trevligt med stenhårda gränser och sikrommen med mandelpotatis var en riktigt god kombo.

Vem har sagt att vi måste utomlands för goda charkvaror,

på Grands Västerbottensveckor kommer motsatsen att bevisas

Jag hade förmånen att få sitta bredvid Per Hellström som tillsammans med Johanna driver Svedjans ost i Kåge utanför Skellefteå och som tagit fram en njutning de kallat "Tarsmyran." En ost som lagrats och som fått ett umamidjup som riktigt tar tag i en. Den låg bredvid bitar av Västerbottensost som självfallet är en helt annan typ av ost men som samtidigt bollar fint med varandra.

Potatis ja...Per berättade om släktingar i norr som odlat potatis genom generationer, "mandelpotatisen var till dem själva, rundpotatisen var till grisarna!"

Kaffeost, också den från Svedjans 35 kor

Ella Nilsson och Västerbottensveckorna avslutas den 8 februari, bokningen är öppen redan nu. Upplev Västerbotten på plats i Stockholm. 

 

Gröt hos Sebastien Boudet

"Rågen vajade manshög" 

Använt av diktare som Tegner (Frithjofs saga), Strindberg  /Hemsöborna) och andra.

Finnråg, svedjeråg som växer i tuvor första året och sedan tar fart med flera strån per korn och växer manshög. Sås glest för att få plats och näring att förmedlas (sju korn på ett kalvskinn) och i askan efter svedjebruket för att kornet ska få en skjuts med den första näringen. 

 Det var något vackert hos Sebastien Boudet, ursprunglig, och tryggt. Igår var vi hemma hos honom för en grötkväll och vilken middag det blev.

Förstå att blanda ärtor och olika slag av spannmål, sådant med historia och från jordar med naturlig näring, toppad med rostad pumpa, med lite hemgjord kimchi, tegelost och linderögris. Spannmålen var huvudaktör. Varje tugga blev en upplevelse, inte som vid den vanliga frukostgröten på havre med "förkokta" valsade havregryn som har samma textur från den ena kanten till den andra av tallriken. Grötmiddagen igår var en sensation i textur och smaker, hetta från chilli, sälta av havssalt från blötläggningen, bollande smaker från olika spannmål, hela blötlagda ärtor som tuggmotstånd och tegelosten som små umamitillskott.

Han släppte för en tid sedan sin grötbok "Den nya gröten" som egentligen inte är ny, gröten alltså utan har rötter i det vi kallar det historiska Sverige. "Ny" i  begreppet sammanställning, smak, idé. Men här finns allt från ett Sverige före den industrialiserade maten, ett Sverige där jorden var oförgiftad och naturlig när maten bestod av ärtor (för bara 50 år sedan fanns ett femtiotal olika ärtor på marknaden), bönor och spannmål.

Generöst bjöd Sebastien inte bara på gröt och naturvin utan också på sig själv som bagare, som kock, som entreprenör för ett hållbart matsystem. 

"Gröt är revolution i en skål"

Talk show i morgon lördag

 

Cicci Renström Suurna och jag själv om mina bilders tillblivelse, om 35 års solitärt krafsande, om rädsla och om mod. Missa inte det.

Kl  14:00

Galleri Cupido Svartmangatan 27, Gamla stan

Vernissage 11 oktober 12-16

 

Svartmangatan 27 i Gamla Stan

Hängning av mina senaste fem års bilder från Hovra, Island och Grez sur Loing. 

Första utställningen på 35 år!

Välkommen

Vilken härlig spelmansstämma i Hovra och vilka härliga pizzor i Augusts pizzastånd

 Hela helgen uppbokad av spelmansstämman i Hovra, en institution som nu väckts till liv av en ny generation efter ett decennium i dvala. Otroligt välordnat med spel i varje buske, dans på dansbana och i lôo (dansladan) och med konserter som var outstanding eller vad sägs om "Mor Dansar" med ståbas och viola da gamba och sång, Allan Edwalltexter rätt igenom. Och vad sägs om magiska musikanten Ale Möller tillsammans med Erik Rydvall?

Beställningarna togs upp efter ett färgkodsystem för att hålla ordning, allt

arrangerat av K! Som ses var det lång kö och pizzorna hade strykande 

åtgång.

Pizzaliv torsdag, fredag och stor final på lördagen då jag själv fick ledigt och kunde gå på en del konserter tack vare vännen Åke som var mottagare av beställningar och flöde halva natten eller så långt degen räckte. 

För Augusts del var det inte bara att baka ut pizzorna. Napoletanska varianten kräver stora förberedelser med biga (fördeg) som ska jäsa i 17 timmar. 

Varje eftermiddag från onsdag gick degblandarna i köket hemma. Alltså vi bor granne med stämman, bara att springa över täkten med sådant som behövdes. och runga grejer kördes med bilkärra. Bort och bockar lånades ut av Gunnar Ottosson Tack!! 

Pizzadagarna gick åt att blanda fördegen med vatten och maltextrakt och bollas ut och läggas att kalljäsa i portionsburkar i kylen. Sammantaget 150 pizzor.

                     

Snart färdiga pizzabollar att kalljäsa.

August var som en maskin med världens fokus! Allt utan att glömma

det ansvarsfulla och konstfulla hantverket (konsthantverket) för

ett fullgott resultat. Tre olika slags fyllningar, alla som smakbomber

såm bara dansar på tungan. Det finns alltså pizzor och så finns det

Napoletanska Augustpizzor!!!

Något exceptionellt första kvällen var att August stod där och bakade på sin myndighetsdag. Han fyllde 18 och firade med sin favoritsysselsättning. Och mitt i bakat kommer en hel hög initiativtagare och spelmän rusande med ballonger och hattar och ställer sig att sjunga "Ja må han leva" utanför pizzatältet. Trodde August skulle få värsta spelet, men blev så lycklig. GRATTIS FINA POJKEN!

18-årsdagen firades med pizzabakning. Vad han önskade 

i övrigt? En sifon för varmt och kallt skum...

...och det fick han vid morgonuppvaktningen.

Älskade unge. 18 år i helgen och världens 

bästa sällskap i vått och torrt och i medgång och motgång.

Titta på det utmärkta bakbordet, ett konstverk 

signerat faster Karin och som förärades August i födelsedagspresent. 

Kan inte bli bättre

Så här ska en fördeg (biga) se ut för det perfekta napoletanska baket.

Trådigheten skapar perfekt botten och bulliga smakrika kanter.

August har trimmat kunskap och teknik till förfining.

Jäskaret med biga, 21,5 kilo fördeg bara till lördagens 

stämmofinal.Vad ska man säga? Pizzorna på 

Hovrastämman en succe och stämman har satt 

Håvra på kartan igen!!!!

17 burkar hårspray på fyra veckor med en konfunderad handlare i Grez

Fyra veckor 17 hårspray

En liter fixativ gräver stora hål i plånboken och jag gör av med massor eftersom jag just nu uteslutande jobbar med torrpastell, det vill säga pigment hjälpligt sammanhållet och som sedan lägger sig på papprets gräng. Måste alltså limmas fast med ett "klister", det vill säga fixativ.

För många år sedan fick jag tipset att hårspray går utmärkt att använda. Men gulnar det inte? Nä, inte alls! Ytan blir fortsatt torr i karaktären och håller pigmentet på pappret minst lika bra som ett fixativ från konstnärsbutiken, en sådan man kan få betala flera hundra kronor för.

I Grez sur Loing finns en livsmedelsaffär, marockanen som driver Rapid Market på Rue de Vieux Pont. När vi var där i september 23 handlade jag slut på hans hårspray. Köpte massor och tipsade min omgivning om det utmärkta fixativet vilket gjorde att fler än jag handlade hårspray. som fixativ. När vi lämnade Grez efter fyra veckor kom Anders Ståhl dit och han fortsatte handla hårspray i mängd på Rapid Market.

Nu, januari 2025 var det första jag gjorde när jag landat och installerat mig i ateljén och lägenheten på Chevillon att handla på mig fem flaskor hårspray. 

Handlaren, marockanen tittade lite bryskt på min kortklippta lugg, men höll god min och slog in sprayburkarna. 

En vecka senare var jag där igen och handlade sju burkar, än mer brydd min i kassan och tredje veckan köpte jag fem hårspraysburkar till. Då tänkte jag att jag måste förklara mig och jag tog tillfället att berätta om hårsprayens förmåner att fixera pasteller och att jag jobbade med bilder på hotel Chevillon. Han svarade att han undrat det senaste året över att folk kom från Chevillon och handlade på sig stora mängder hårspray.  

Jag berättade för Anders Ståhl att jag förklarat för handlaren och han sa att "nu är magin bruten."

Alltid ett bröd på väg hem. Man kan liksom 

inte gå förbi Benoît utan att handla bröd

Stor pastell på utsökta Fontainebleaupapper.
Loing uppströms från bron

När säger jag att en målning är klar? Jo, när den slutar snacka med mig!

Loing från bron medströms, pastell på papper ca 60 x 45 cm

Morgonens intensiva gnetande i ateljén fortsätter ett tag till med samma landskap för ögonen, samma slags yta för den är viktig, det över bron till vänster medströms. 

Nu lite lunch, hastiga hopkok av det jag hittar i affären, linser, fläsk, sallad, senap. Sedan tillbaka efter en timmes bokläsning. Ganska kallt idag.

Ett av de jobbigaste besluten är att lämna en bild, säga att den är klar. 

Hur kan jag vara säker på det? Svåra beslut och ibland kan jag bara sitta hur länge som helst och bara stirra, glo mot staffliet i en slags vånda. Kämpigt.

"Det är ju egentligen inget att dividera om", säger jag till mig själv. Att jag aldrig lär mig utan hela tiden fastnar i vedervärdiga beslut som egentligen inte alls är så komplicerade.

Bara några linjer till, tänker jag och minns Björne Selder som nästan var färdig med en sten till skulptur, vackert svävande former, så tunt att man inte tror att det är sten, en vinge. Så tydlig och så klar. "Bara några tag med hammaren. Så blev det sten igen".

Man får liksom inte vara feg. Jag måste alltså få fortsätta om det går fel, vilket det ofta gör, få fortsätta för att ta tillbaka uttrycket. Bilden lever ett slags eget liv och det ska fan vara motstånd. Ibland fortsätter jag ändå som en idiot. det är inte långt mellan en färdig bild och att rasera hela bildbygget. Klokskap och dårskap. Ibland känns det som att jag tvingar bildhelvetet dit jag vill. Så kommer jag till det där magiska att bilden inte längre utmanar, inte längre snackar tillbaka. det är som att vi är överens, sådärja, Nu är den klar.

Stranden på andra sidan Pastell på papper ca 60 x 45

Går upp till lägenheten och reder mig en kopp presskaffe, ett bröd från Benoît och försjunker i Jan Mårtenssons Häxan som utspelar sig här på Chevillon och i Grez. Lättläst underhållning med uthärdlig spänning. Jag gillar inte spännande saker, inte fotboll, inte friidrott, inte spännande filmer, inte drama annat än som teater och opera. Jag får i mig tillräckligt med spänning genom mina bilder för man vet aldrig hur de slutar.

(Snart ska jag berätta om mina stora inköp av hårspray)