När röror blir rörande goda

Guckor eller röror eller vad det nu kallas - jag har en favorit, eller snarare ett par tre om nu Skagenröra räknas till en gucka.  

Jag gör en hummus på mina gröna egenodlade capuchinerärtor. Kokar opch mixar med salt och inte allt för gräs(l)ig olivolja. Njutbart på en brödskiva både till kvälls och till frukostering. Gjorde röran idag som en liten förrätt till middagen som bestod av hemsyltat fläsk, skånsk senap och rotmos.

En annan fäbless jag har är som bekant det sydostasiatiska köket och visst bygger det på olika röror, fermenterade konstigheter och rara örter. En av de skönaste är Nam prig pau för den har nästan allt av smak, lite omtumlande med ganska så mild chili och syrlig tamarind som balanseras med häftiga mängder palmsocker som i sin tur balanseras av jättemycket schalottenlök och vitlök. 

Sältan kommer från en halv deciliter fisksås - fatta vilket djup det blir genom allt detta. OCH - som med den betydligt mildare grönaärtpurén stryker jag också gärna den på en bit surdegsbröd, inte till frukost men som en liten förrätt. Annars perfekt till pla kapung (fisk i burk eg, makrill) och ris. Eller kanske man skulle kunna säga att Nam Prig Pau liksom lyfter det allra mesta (ska Pröva den till söndagsstek).

Lite krånglig att laga men gör så här: 

Ta 100 gram spansk chili (för att göra det enkelt, ska vara större, de där breda glansiga mörka torkade som jag glömt vad de heter och som det är svårt att få tag i) "Bena ur" och skär i centimeterbitar. Skala och skär 200 gram schalottenlök i bitar och ta 20 klyftor vitlök (oskalade). Släng det här i en form klädd med folie och kör det hetaste som går under grillelementet. Ska ta lite färg men håll koll. Ruska om så värmen tillagar alla ingredienserna. Plocka ur vitlöksklyftorna så fort de svalnat något. Allt övrigt läggs i mixer med kniv. Pressa vitlöken ur skalen och låt dessa gå med. 

Mät upp en dryg halv deciliter tamarindpasta och torkade räkor och häll ner i mixern. Sist ska 80 gram mortlat palmsocker läggas i - kolla vilken röra det blir. Späd med neutral olja, några matskedar och en halv dl fisksås. Kör sedan så att det ryker med vilket menas till en någorlunda slät gucka.  

Ta en slickepott och för över allt i en kastrull. Tillsätt lite mer olja om det behövs och koka på medelvärme tio minuter och under ständig omröring. 

Jisses det blir lön för möda. 

Häll på konservburk med ring, tillslut och låt svalna. Förvaras i kylen och tas fram vid behov - vilket kommer att bli nästan jämt.

Fläsket brinner - inte riktigt, det kokta fläsket hinner inte bli stekt

Alltså, gillar du inte fläsk så sluta läs här för veckorna efter att vi varit på landet så blir det mycket fläsk på menyn. Delins ICA och chark i Färila har nämligen det bästa rimmade fläsket (den här gången lite svagt i saltningen tycker jag dock). Björks Chark i Färila har den absolut bästa blodpuddingen i världen (!) för att inte tala om deras syltade fläsk.

Den här gången tog jag mig före att sylta eget och med rikliga mängder svartpeppar. Genväg fick det bli. Tyckte inte att jag haft tid med att lägga färskkokt fläsk i saltlake fler dagar så jag körde på en bit av Delins rimmade istället. Fick gå sex timmar i min sousvide på 70 grader och så lade jag fläskbiten under press (marmormorteln med kanonkulan för senap i) över natten. Och det blev utmärkt. Tunna skivor med senap på utvalt knäckebröd, oj vilken frukostmacka, förmiddagsfikamacka och eftermiddagsfikamacka, tror jag tog den som en nattmacka också och ändå har jag över för en rotmosmiddag i vardagsveckan som kommer.

Köpte en rejäl bit av Delins världsmästarblodpudding (bilden överst) som har allt, sötma, syra, kryddighet och en alldeles fantastisk konsistens, dvs bara smälter i munnen. Stekte lite fläskskivor till och eftersom lingonen ligger kvar i frysen på landet så tog jag sommarens röda vinbär och sockrade lätt och rårörde. Blev utmärkt till blodpuddingen, förvånande bra kombo!

Så har vi det där md kokt potatis, stekta skivor av Delins Färilakorv som de säljer sex ton i veckan av. Okej, kompletterade med några skivor fläsk också bara för att "fälakorven" får så fantastisk smak när den stekt i fläskflott. Bönorna med ordentlig smak av ättika och sirap. Där får man inte fega ur, det ska "spritta" i munnen!

En snabb nudelsoppa blev det också till lunch med massor av grönkål och kokt rimmat fläsk.

Hann med en riktig nudelsoppebas också, het av chili och mängder av vitlök och rejält med fläsk. Alltså fläskbuljong är såååå underskattat

Röda Lacket - väcker nostalgi

Jag gick i Mah-Jong kostym. Hade en orange och en mörkblå. Pipskägg och polisonger. Och jag snusade Röda Lacket.

Hade jag Mah-Jongkostym under de många åren på Prinsen. Eller var det när vi brukade gå på Fröet på Jakobsgatan? Jag vet vilka jag umgåtts med under olika perioder, men när perioderna inföll är som en kökkenmödding i huvet. Borde jag ha skrivit dagbok? Vad skulle de som kommer efter haft för nytta av dessa annat än att glädjas över alla tokiga upptåg, all fylle, alla felsteg, alla konstiga ligg ( ja ja, men tiden var så och utan egentlig betydelse) alla projekt som inte blev något av. En och annan framgång!

Vet i alla fall att tiden för Mah-Jongkostymen inföll med den tiden då jag bytte från Ettan Ljunglöf till Röda Lacket efter att ha försökt snusa en vämjelig blandning som hette Skoal. (1 dosa, tror tom att jag kastade innehållet efter några priser)

Köpte en dosa Röda Lacket vid nyår där den låg i snusskåpet hos Delins i Färila. Länge sedan jag tagit lössnus. Dyrt som fan! När det begav sig kostade dosan 50 öre eller kanske upp mot en krona. (Vansinnet med skatt på snus).

Varför det blev Röda Lacket sådär alldeles i början av 70-talet? Det var ju ett snus som föddes i Norrköping betydligt tidigare än jag själv, inregistrerat 1897, men Norrköpings snusfabrik startades redan 1753. Kanske började snusa Röda Lacket av samma anledning som jag fortfarande idag håller på IFK Norrköping i fotboll trots att jag är föga intresserad.

När jag började köra taxi för att klara radhus och barn och få fläsk till middag och gröt till frukost kunde jag inte snusa löst längre. Hade då snusat lös ettan sedan mitten av 70-talet* och senare också hemgjort snus. Gick över till små tussar som inte alls hade samma svindlande effekt som lössnuset varför jag behövde fyra kuddar åt gången. Började med generalpåsar men gick över till Knox så småningom.

Märkligt hur man vänjer sig. När jag satte in en rejäl prilla Röda Lacket vid nyår var det som att stoppa in modellera under läppen som efter bara en halvtimme började lösas upp till en kletig massa och salivutsöndring. Var det verkligen så förr? Förmodligen! Samtidigt som prisen satt där började den lilla tidsresa jag reflekterar över nu.

*Alltså började snusa som 13-åring var fast direkt (vansinne!, måste skriva så) och då var det ettan ur oval snusburk av vaxat papper - senare också kvartskilosförpackningar i blått vaxat paket. Kommer ihåg att i tamburen till Tennstopet fanns en liten box med lössnus som bjöds efter maten!

August har det där lilla extra när det kommer till smak och servering

Han är säker i handlaget och han vet exakt vilka smaker som funkar, dessutom gör han snygga uppläggningar, skitsnygga - han är femton år och visst finns det en dröm att bli professionell matlagare så småningom.

Vi får väl se, gymnasium i höst, men där väljer han själv.

Igår var det pizzatajm här uppe i torpet som vi är bortskämda med att kunna elda i en vedspis. Det är ett jäkla eldande och rakande med glöd och brand i den stora Skoglund & Olsonspisen från Gävle sväljer en hel del ved, något vi har gott om. I ugnen har vi några rediga täljstenar och ovanpå dessa en pizzasten som är Augusts egen privata.

Han tyckte bakningen kommit lite för hastigt på, hade helst velat kalljäsa länge. Nu blev det bestämt för pizza när vi var i butiken vid lunch.

Jäkla njutning med fyra olika pizzor som fick delas på tre varefter de togs ur vedugnen.

Haupt lakritskalender ger mersmak

Veckan före advent förärades jag en lakritskalender från Haupt lakrits - för övrigt den lakritsfabrik i landet som är den mest inovativa, den som vågar spränga gränser och den som hämtar upp smaker och texturer från den finaste av gastronomiska världar.

Alltså - jag har inte haft någon adventskalender sedan jag var liten, sisådär fem år gammal. Och då var det en "paketkalender". En slags bonad med små färgade ringar fästade vid broderade datum att fästa små paket i. Vill minnas att det funkade första året med nyhetens behag även om att varje dags paketöppnande omfattades av en massa förmaningsord och regler typ aldrig före frukost etc. Förtog lite av glädjen med det hela eftersom regler skapade av farsan var tämligen militanta typ peka med hela armen.

Året efter tror jag inte kalendern fungerade mer än till några paket som hängde där och dinglade lite glest mellan ringarna och sedan rullades bonaden ihop för att aldrig komma tillbaka.

Nu damp i alla fall den här lakritskalendern ner hos mig och förmedlade lust och njutning varje morgon med högkvalitetslakrits och smaker så kittlade. självskrivna var Svenskjävlar och variationer på temat, lakrits som får en att bli klarvaken. Här också chililakrits som i styrka tävlar med den starkaste thailändska somtam (och då är det jävligt starkt) alltså ur det perspektivet att styrkan, själva svidet ligger där i mun hålan och spelar mot och lyfter smaken, helt omtumlande.

Kan väl bara säga att den som inte givit sig in den här världen borde göra det omgående. Kalendern har varit en hel palett av överraskningar som ett litet svindlande dagligt äventyr fram till nu. Sörjer lite över att det bara är två dagar kvar, men det finns ju att handla över nätet och i vissa utvalda butiker. Snart beställer jag ett paket lakritsbåtar fullmatade med lakrits och framtagna som en hyllning till Tore Wretman vars passion till kaffet var just lakritsbåtar. Dessa från Haupt är värda namnet.

Morgonen bjöd också på en grillad levain från Daniel Lindeberg och med saltgurka.

Så här såg det ut den första advent - av tradition jag inte vet var den uppstod

Det där med traditioner - de är ju till för att brytas, sa jag tidigt på den tiden när jag opponerade mot det mesta.

Upptäcker hur jag skapat egna traditioner. 

Den första advent ska det bara finnas en liten julskinka på frukostbordet - Basta. Och vörtbröd. Och risgröt.

Så är det bara!

Ett första tänt ljus också.

Råbiff på årets mörkaste dag, ett ljus som strålar

Om det vore så skulle August gärna äta råbiff ett par dar i veckan. Nu blir det väl en gång i månaden kanske under de mörka kalla månaderna. "Tänk dig nästa höst med äpple i råbiffen" funderade han idag. "Vinteräpplen"!

Idag for jag till vår närmaste kvalitetsbutik för att köpa deras julkorv, deras köttbullar, (orkar helt enkelt inte julstöka i köket - liksom det får vara måtta!) och deras kalvsylta, grov och saltig och sammanhållen av ett spänstigt naturligt gelatin.

Passade på att handla middagsmat, 375 gram dubbelmalt från bogrullen. Mycket bättre än innanlår som känns lite kladdigt i munnen. Bogen eller faktiskt också bringan har ett bättre motstånd i tuggan liksom tar till sig grövre skurna bitar av lök, rödbeta och saltgurka - fransk senap och svartpeppar som krydda.

Här tar August över köket och ropar när det är klart. 375 gram delat exakt rättvist och så fint upplagt. Middagen är klar och det är som ett ljus i det mörker vi möter på årets mörkaste dag, en solstråle rätt in i medvetandet - så skönt att dela en sådan måltid med "Paggen".

Senare nu ikväll blandade jag den sista skvätten av råsaften från våra röda vinbär. Också det solnjutning med sodavatten.  Plockade hur många liter som helst i somras och körde i en matberedare och sedan fick de rinna av alldeles själv. En underbar osockrad råsaft som jag fryser i lagom stora förpackningar och som kan drickas outspädd som snaps (!) ett utmärkt alkoholfritt alternativ, eller som ovan med sodavatten.

Desserten igår, glass med hallon fruktsåser och guld...typiskt August