Jippiii!!! Jag är rik, jag är rik!

Allt kött är hö

Vi var så alldeles förbaskat sugna på en riktig entrecote - serverad med en liten sallad på spetskål och färsk gurka, fetaost och en olivolja med lite citron.
Åkte till min köttbutik - som tyvärr inte tillhandahåller annat än likvattenmarinerat kött, dvs plastpåsemörat -OCH DET ÄR INTE BRA - även om tillskyndarna av metoden självklart förfäktar att det till och med är hygieniskt bättre än hängmörat.
Köttet behöver inte bara tid för att möra, det behöver luft och också och alla mikroorganismer som finns i luften, de hjälper till att bryta ner allehanda segheter (ja jag vet jag har ingen vetenskaplig terminologi för det här).
260 kronor kilot tror jag den kostade och jag köpte fyra präktiga skivor och körde på högst två minuter på varje sida, sådär, klart och perfekt.
Men det är något i smak man går miste om när köttet får mogna i vakum och i sina egna utsöndrade dödssafter.

(råkade berätta det här för våra goda vänners tonårsdotter som blev vegetarian på studs)
Själv har jag inte riktigt den inställningen till köttet utan lever efter devisen att "allt kött är hö" (psaltaren någonstans, tror jag visst).

För 260 kronor kilot kunde köttet varit bättre - men så stället jag skyhöga förväntningskrav också. Så det så!
Och jag ser framför mig varsamma handlare som har så pass mycket plats i sina kylrum att de kan hänga kött på ben och vara stolta när de säljer det - inte tvärt och surt snäsa att vakmörat är minst lika bra - för det är det inte, långt ifrån!!!!!

*Finns i sommarpsalm också..."Allt kött är hö
och blomstren dö
och tiden allt fördriver
blott Herrens ord
förbliver

Östgötaflickor och lanthushållslärare

©Björn Bergqvist

Det är som när en TV reporter intervjuade Ingemar Stenmark för länge sedan efter ett makalöst slalomåk där han till och med varit nära att köra ur, men räddade sig kvar och vann tack vare utmejslad teknik.
-Ingemar - hur bar Du dig egentligen åt, frågade reportern
Stenmark var på sitt vanliga manér tyst väldigt länge, sedan svarade han:
-De e in't lönt att förklara för en som int' begrip.

Igår kväll pratade jag mat för en kunskapsbank, en minnesbank och folk som begrep. Kvinnor från medelålder och uppåt, Östgötaflickorna och lanthushållningslärare.
Då behövs inte så stora åthävor och många förklaringar för säger jag paltbröd så vet alla hur det ska tillagas och serveras, sak samma med kalops, doften av nyplockade smultron, inläggningar, gamla ostar, vattenkrusbär, saltströmming.
Mitt prat föregicks av en soppmiddag ur "Järnspisar, hackekorv och tabberas": nässelsoppa med lätt inkokt lax och ägghalva tillagad av det unga garde som driver utställningshallskafét på Edsvik. Jag frågade varifrån de skaffat nässlor - "vi plockade själva" GULDSTJÄRNA! ...för det var första gången de lagade till nässelsoppan och den var kanongod (förstås efter mitt recept)
Sedan var det rundvandring på utställningen med intendenten Ricardo Donoso innan det vankades småländsk ostkaka med körsbärssylt och grädde, men där hade kockarna gått bet. "Vi vågade inte laga den själv". Det blev köpeostkaka istället, ljummad i ugn.
Det är med mat som med konst - man måste våga!

En lyckad kväll blev det i alla fall och trevligt att få prata mat med folk som vet hur den ska smaka och som har vågat hela livet.

Döden - avrättning - släktforskning

Många släktforskare har stött på avrättade och bödlar bland de sina när de grävt djupt i historiska släktled. Det kan upplvas som chockerande, men mest nog överraskande för i svenska historieböcker står det knappast något alls om den mörka tid som var Sverige. Ingenstans står om 1734 års lag som var den svenska sharian - den mosaiska lagen som dömde efter öga för öga och tand för and.
Det står om att 300 häxor brändes till döds i häxprocessen. Nä, det är inte sant. Det finns bara två dokumenterade levandebränningar i Svensk historia. Kvinnorna halshäggs före bränningen. Visst är det i övrigt förfärligt att detta fick ske. Vad som inte står i historieböckerna var att under samma tid halshöggs och brändes 900 män dömda för tidelag!

Igår hade jag en stor grupp släktforskare från Sollentuna släktforskarförening ute vid Steks färjas afrättsplats, den om vilken Schiller skriver när han kliver av färjan och ser två män avrättade, styckade och uppsatta på sammantaget tio stegel: Et förskräckligt spektakel.

Där, från den stora domstenen, fick jag berätta en timme om vilka som mötte den förfärligaste av dödar i skogen, avrättningsdöden. Jag har namnen och jag har deras historier, jag har idens känsla och tanke och med oss i gruppen om 25 släktforskare fanns två slagrutemän som kunde bekräfta de gravar jag pekade ut, en Adolf Åberg, en Lindström som tog sitt 14 dagar gamla barn avdaga med yxa och rakkniv, mördaren Starck och många fler. De ligger där stympade och svävar i Limbo.

Flera av de samlade tyckte platsen var så otäck att obehaget gav dem lindrig andnöd. För så är det, platsens ande lever kvar.

Ikväll pratar jag mat för Östgötaflickorna och lanthushållslärare!
Kolla min nya bok här, längst ner där det också framgår att "Järnspisar, hackakorv och tabberas" och "Döden i skogen" kommer som pocket i höst!

Vanlig enkel thaimiddag

Striderna måste få ett slut - man orkar inte vara banérförare hela tiden, jag lutar mig tillbaka med sådant som krämarhandlare och den goda smakens fiender aldrig kommer ens i närheten av under hela deras livstid. Det är deras stigma - synd att de inte vet om det!
En enkel thaimiddag - en somtam på gurka och en kao pla kapong (en burk makrill på ris med prig nam pla ochkanske lite citrongräs) är en njutning man unnar vem som helst...så det så!

Fläskrulader och slarvsylta på Maxi

Jag skriver det här som ett "Öppet brev till ICA Maxi i Sollentuna".
Jag åkte dit för ovanlighetens skull och passerade den irriterande urplockade och slarvigt upplagda frukt och gröntdisken. Så sökte jag hyllan för fläsk och med tunnskivad färsk bog - jag brukar använda sådan till fläskrulader snarare än att laga dem av skinkan som jag tycker blir för magert.

Skivorna låg där ganska granna i sina uppblåsta gaspaket. Omvägen till köttbutiken "Percys" kändes för lång so, why not?

Sagt och gjort - jag körde palsternackor i bitar i saltat vatten för att sedan smörsteka fram sockret. Ett tiotal stora champinjonhattar lades med avigsidan upp och fylldes med lite tryffelolja, vitlök och svamphack 250 grader en kort stund i smörad form.

Bogskivorna lade jag mellan plastfilm och bankade ut, fyllde med hackade katrinplommon och svamphack. Salt och peppar - shit! inga tandpetare så jag fick steka ihop dem och det går ju också bra om man har den rätta knycken.

Den stora skivan närmast var dubbelt så tjock som de övriga och låg överst i förpackningen varvat med något så när lika stora skivor. "Inknökat" bland dessa, under till, plockade jag fram det slarviga skivspill de övriga skivorna bestod av.

MEN - när jag kom till tredje ruladen/fläskskivan blev jag så besviken.
"Krämarhandlaren" hade lagt in slarvskivor tunna som löv, misslyckade skivor in mellan de fina, skivspill!.
Har aldrig köpt så dyra bogskivor. Jag menar hade jag gått till den kunniga köttbutiken hade jag fått alla skivor perfekta, men till ett högre kilopris. På ICA Maxi blev priset skyhögt över då jag inte kunde använda allt kött jag handlat.

Där stod jag alltså med det jag uppskattade skulle kunna gå åt till fläskrulader åt familjemiddagen och bli över till lunch i morgon, men sex skivor, dvs nästan ett av två paket, 40% gick inte att använda och två skivor satt ihop och var nedknölade längst under och en skiva var dubbel i tjocklek.

Jag undrar över vad de tänker de där fordom så stolta charkuteristerna? Tänker de - nu ska vi ge de dumma djävla kunderna - eller tänker de - dom tror att dom ska komma billigt undan, men ha ha det är vi som drar längsta stråt.

Det är så fel, denna förbannade stordrift för det finns ingen som helst omsorg eller personlighet. Det är slarv och på gränsen till äckligt och inte alls långt undan ompackningen av köttfärs inom samma företag, låg moral och låg inställning och ingen stolthet alls.

Stekskyn fick gå med i ugnsformen och sedan 15 minuter i 200 g under ständigt ösande.
Skyn hällde jag av och reducerade, körde i vispgrädde, hettade upp, färgade med lite kinesisk mörk soja och så är jag en sådan gammeldags nörd att jag toppreder med en beurre manié.
Jo, det är det, alldeles sjuihelsikes gott.

Självklart har jag mailat en länk till det här blogginlägget till ledningen för ICA MAxibutiken jag handlade köttet i och för en möjlighet att kommentera.

Vallmoballar

Sprängfyllda väntar de på att skicka ut sina knallröda kronblad som näsdukar i försommaren - men just nu våta av dagsregnet och kalla av majvintern håller de igen.
Trotsade allt och gick åstad att så gulbetor och cirkelbetor. Lade rädisfrö i såfåran för att snabbt kunna se var rödbetsraden är sådd och på så sätt göra det lättare för mig att rensa ogräs mens betfröna gror.

Jag vet hur alla i hela trädgårdsområdet på Fyndet ligger på knä och handrensar kvickrötter och envis kirskål och hur krökta ryggarna blir vid utsådd och rensning, av skötsel och vattning, grävning och hackning.
Nu ligger de flesta odlingsbäddar vackert nysådda.
Då plötsligt kommer en familj med två barn och en hund gående efter trädgårdsstigen på motsatta sidan av min lott.
Hunden är inte kopplad och den springer naturligtvis över alla lotter som inte har staket, rätt över alla odlingsbäddar och sätter sig att göra sina behov hos grannen varefter han på hundars vis krafsar sönder en hel köksträdgård med bakbenen.
Jag ryter naturligtvis i åt den hänsynslöse hundägaren som råkar vara en matte.
-Koppla hunden.
-Utöver att det är kopplingstvång generellt så är det ouppfostrat och kränkande mot människor som har sin verksamhet här när hunden springer och förstör det folk försöker åstadkomma.
Men hundägarfruentimret rycker bara på axlarna, har inte ens ett koppel med sig, och går vidare.
Tyvärr börjar jag sälla mig till dem som tycker att det borde vara förbud att ha hund i stadsplanerade områden.
Hund hör nämligen inte till staden - den hör till landet, hundgården, jakten och nyttan.