Upprepning av Linne

Det tycks bli en ful ovana här på bloggen att tipsa om radioprogram som inte är.
Så gjorde jag för 14 dagar sedan och så gjorde jag i veckan som var.
Har inte riktigt fattat att Sveriges Radio P1 kör min Linnéserie i Meny varannan torsdag. Alltså är det i morron.
Tabberasets uppmärksammade serie om Carl von Linné rullar alltså vidare i Meny. Torsdag 10:03 i P1 SR går resan till matbordet på allvar - maten hos Linné på hans tid berättad av en "invandrare", nämligen den lille svarte slavpojken Badin från S:t Croix som Lovisa Ulrika fick som present och som hon genomförde ett rent Alva Myrdals uppfostringsprojekt med. Tanken var att se "hur en vilde från djungeln betedde sig i den upplysta världen om han fick fria tyglar".
Jag låter Badinl berätta om maten vid ett värdshus han återvänder till som vuxen, han slår sig ner vid bordet, ropar till köket, munhugger med bordsgrannen äter och berättar om minnenas mat, minnesmästaren Badin.
Lyssna på programmet direkt i radio 10:03, repris 00:03 och på lördag 16:03 eller ladda hem HÄR! I 30 dagars arkivet finns också de tre tidigare programmen i Linnéserien, om den lappska resan och resan till barkbrödens Dalarna.

"Lilla gubben"

Lilla gubben åtta och en halv dag gammal och väldigt underbar...

...och det tycker en stolt storasyster Lovisa också. Perfekt att vara sju år och få syssla med en liten söt lillebror.

Utplantering

Första jordgubben på G på balkongen - de i landet står i full blom

Jag får chansa - på 60 år har det inte varit någon frostnatt i Stockholm efter den åttonde juni - det ser inte ut att bli någon i år heller, inte ens efter Nationaldagen idag.Jag får ut med mina små telningar före fotbollen ikväll. Kan till och med tänka mig att nagga på fotbollen för att få det gröna i jorden - så förbaskat intresserad är jag inte, inte som Rodjana som sitter naglad.
Elegant rysk röd "grönkål", helt slätbladig och underbart god - kulturarvsväxt i mitt 1700-tals land

Vi kallar den Alfons Åberg för den säljs under den etiketten till barn att så och vi har haft dem i flera år, solrosorna, Almas och Lovisas, de blir fyra.-fem meter höga och är utmärkta klätterställningar för både störvaxböna, rosenstörböna och luktärt.

Fick dem av grannen "polacken" tillsammans med frön av polsk, ljuvligt grön sallad, rosenstörbönorna, små underverk i färg och kraftfulla att odla - grodde efter blötläggning bara på några dagar - det är de som annonserar att nu är sommaren på gång.
Trångt i lådan, majsen måste ut nu!

Kommer att vara superupptagen från i morgon eftermiddag. Sitter i TV4s morgonsoffa som direktsänder från Vimmerby på fredag och ska laga mat tillsammans med en lokal kock, dvs han lagar och jag berättar. Anses ju som en slags expert efter min bok om Astrid Lindgren och maten; "Järnspisar, hackekorv och tabberas" . Och på fredag kväll är det studentfester - kommer inte loss förrän till helgen och då har det säkert förvuxit sig i sålådorna. Majsen är redan så hög att rötterna kan bli förstörda om jag planterar ut senare än idag.
Mina astrar

Astrarna kan ha lite mer tid, de är tåliga, kålen har ingen näring kvar i jorden de står i nu, Dalian är över en meter hög, pumporna går i blom snart om de inte får motstånd i kompostjorden, kardon och kronärtsskockan riktigt längtar efter att få slå en pålrot och hämta kraft för att sätta blomknoppar.

Sommarjobb

Det är motsägelsefullt att sitta med de läckraste av tillagningar, de mest kärleksfyllda måltiderna, och sedan i hastigheten springa hem och riva med sig en hämtkebab till mig och Rodjana - konstigt att man är så sugen före och ALLTID ångrar sig efteråt!

Det kanske man kan kalla det - Sommerjobb - för nu handlar det om att dra in pengar till sommaren, just före sommaren. Och det är samma sak varje år; dygnetruntjobb.
Igår började jag klockan nio på morgonen efter att ha försovit oss och fått rusa iväg för att hinna med förstaklassaren till skolan - det blir ju en del vakande med automatik med en liten baby hemma även om det är Rodjana som tar det största ansvaret.
Nå väl - hem för snabblunch, hämtkebab, och ett första besök från BVC och sedan tillbaka till kontoret.
Christer Lingström

Sitter med en redigering för Sveriges Radio.
Har haft förmånen att följa Christer Lingström för en sommarserie, fem torsdagar i rad. Och där satt jag med dessa fem tiominutersinslag, väldigt personliga och överraskande roliga, ända till halv sex i morse och fick gå hem genom ett nyvaknande, ganska tyst, Nationaldagssollentuna.
Hemma hade Rodjana gjord feta härliga vårrullar med mycket intressant fyllning. Återkommer till dem senare någon dag.
Kommer att ha några sådana jobbdagsnätter till före semestern och pappaledigheten - en förutsättning för att njuta och jag njuter väldigt även av att jobba eftersom jag bara gör sådant som jag själv vet att njuta av.
Klockan nio var det full fart igen och idag ska vi vara svenska som tusan med vår lilla babypojke och våra små flickor och kanske också med stora barnen.
Börjar med brunch och bakeoff.

Va tusan fastnar inte plasten för

Den som jag skulle kunnat fråga finns inte mer.
Någon annan som har svaret?
En keramikbunke jag äger går inte att försluta med gladplast. Mina små serveringsbunkar à lá Stadshotell 1946 i rostfritt, släpper gladpacken från. Nej förresten den släpper inte, den vägrar fastna över huvud taget, den liksom är som att hälla vatten på en gås. Och jag serverar alltid sockerpotatis i dem och vill ha gladpack över så att de ska behålla värmen fram till de kommer på bordet.

Så här gjordes "sockerpotatis" på stadshotellen förr:

Det här behöver Du:
2 kg småpotatis av fast sort. (större körsbärspotatis är utmärkt, men svår at få tag i)
3 msk skorpmjöl
1/2 msk strösocker
1 tsk salt
rejält med smör till stekning

Så här gör Du:
Koka oskalad potatis tills den nätt och jämt är färdig. Har du inte fått fatt i småpotatis så ta ut jämnstora potatisar med ett kuljärn. (legymjärn), eller skär i jämna skivor till stekpotatis
Hetta upp en panna och fräs ner smöret, lägg i potatisen och skaka så att matfettet kommer åt runt om.
Blanda salt, socker och skorpmjöl och strö över potatisen. Skaka runt potatisen och bryn ordentligt tills vacker färg. Lägg upp på papper och låt överflödigt fett rinna av. Häll upp i stadshotellskålar och servera.

Och för några månader sedan stod jag med gladpack i den högra handen och hade täckt en het gryta som jag höll i den vänstra (plasten är utmärkt isf lock när man vill hålla koll på innehållet.
Då fungerade inte den förbannade rivkanten.
Jag ställde ner grytan och fångade upp en av mina vassa knivar, argsint naturligtvis och likt en samuraj skulle jag med vänsterhanden och med ett perfekt snitt kapa den tunna plasten:
I helvete heller - jag klöv tummen in till benet på backhandsidan och tänkte naturligtvis i ögonblicket: Vad faen sysslar Du med och nästa tanke - djevfla gladpack och förbannade rivkant. Och det var söndag och hade förmodligen behövts sys, men jag drog ihop köttglipan med små bitar av kirurgtejp jag alltid har hemma och la sedan en större remsa över. Jodå tummen blev hel efter några veckor och fullkomligt rörlig.

I ren ilska och med hjälp av min svägerska i Sala hittade jag den ultimata hjälpen...Wrapmaster 1000. KÖP DEN!
Jag vet att liknande arrangemang finns på krogen och är betydligt dyrare och till för stora rullar plastfilm (varför fastnar krogplastfilmen på nästan allt, men inte gladpacken hemma?).

Stadshotellpotatisen och dess historia samt massor av andra klassiska recept finns med i min bok "Järnspisar, hackekorv och tabberas"

Vardagen i trädgården

Mullbänken börjar bli välfylld.

Det liksom vibrerar nu när värmen kom. Jorden ångar när man vattnar och ger ifrån sig en doft av mylla och aktivitet - det är härligt.
Bondbönorna har redan kommit en bit på väg - min äkta allmogepotatis har tittat upp, spenaten gror, om inte ymnigt så i alla fall, tämmeligen. Jordgubbarna uppe i den moderna delen av trädgården står i sådan blom att det ser ut som om det snöat i allt det gröna.
Brukar så in rädisor i rödbetorna eftersom de är tidigare (speciellt vad gäller vit och gulbetor) och att man då ser raderna och kan hålla ogräset väck. Men den här underliga våren gjorde att betorna kom upp samtidigt med rädisorna.
Det här är mina bondbönor som jag fick fem frö till förra året och fröodlade. >De stammar från en gotländsk gård där de odlats i över hundra år, förmodligen längre tillbaks. Det är det närmaste jag kommer 1700-talet i smak

I mullbänken var det knökfullt av kålrabbi och sallad. I den andra mullbänken stora blad av trädgårdsmolla som jag behandlar som spenat (stoppar dem i smyg i vårrullar, skitgott.)
Sockerärtorna är tio centimeter och dillen fjunig i landet. Fick ner några störvaxbönor idag. Brukar låta dem ligga i blöt ett dygn, men i år sådde jag dem torra. Förra året var det några nematoder som gav sig på rötterna. Och det som händelsevis kom upp knipsades omedelbart av mördarsniglar. Får se hur det fungerar i år på en ny plats. För säkerhets skull sår jag några på den inglasade balkongen också som jag gjorde förra året och satte ut - då klarade de sig.
Sockerärtorna sår jag tidigt och nära så ungarna kan gå och plocka dem när de har lust

Har bara ett fåtal störar ute i år mot en hel ställning förra året. Mina solrosor kommer att få agera stöd åt bönorna som försås på balkongen. Herregud jag har säkert ett par tusen plantor som ska ut nästa helg och bland dem minst sex hundra astrar, rysk kål, jättepumpa, vintersquash, gurkor, rosenstörbönor, kardon, kronärtskocka etc.
Är lite glad över att ha en del kål fortfarande omskolad bakom glaset här hemma. Jordlopporna är förödande mot det som står ute, för man handen över så hoppar det ordenligt.
I morgon har jag en första arbetsdag efter Lyons födelse. Ska jobba några dagar nu, intensivt, bland annat med en ny serie för Meny i P1 som ska sändas i sommar. Och så en intressant serie, om arkitektur och hus att bo i, för en tidning. Blir bra semesterpengar och komplement till pappaledigheten senare.
Den "lilla" älsklingen växer till sig och fyllde sex dagar idag. Lyon Linnéus hade sin första heldag uppe på "Tantawaan" (kolonilotten på Thai) och han stortrivdes. Låg i sin vagn och ömsom sov och ömsom tittade. Den syrehaltidga luften inbillar jag mig är kanon för en sådan liten kille

Tänker ta några kvällar med hela familjen upp i väldoften i trädgården nu när värmen kommit. Lite frostkänsliga blommor ska sås. De hinner upp på en dryg vecka och då är all risk för järnnätter över. Hörde någon som sa att att efter den 9e juni har det inte varit nattfrost i Stockholm på över 60 år.

Magiska ristningar

Det här är en plats för människor som är för länge sedan döda. Stenstreck i berghällen, breda, som gjorda med ihärdighet. Några stenar i en hög - bronsålder.
Runt omkring har catepillars dragit upp för husgrunder. Solen speglar sig i radhusens tvåvånings perspektivfönster - men just här, uppe på höjden där berget ligger i dagen ovanför gungorna på lekplatsen nedanför och sandlådan, här har det varit för dyrt att spränga bort för att få mark och tur är väl det. Nedanför ravinkanten ligger ett litet kärr där tallarna slgit rot på torrhöjderna och sly idag tagit över i de ibland blöta blänkena som speglar himlen.
En naturlig trapp leder upp och en ditlagd av människor knappast äldre än hundra år.
Hit kom jag första gången i sällskap av Peter Klingsell tidigt förra våren för att rekognosera.
På en gammal karta hade någon skrivit med rött - "Danderyds skeppslags nya afrättsplats". Lite längre bort, iväg från det byggda, in i skogen, över ett fortsatt blött kärr. upp över berget, där ligger den gamla avrättningsplatsen.
Högarna av stenar står märkta som bronsåldersgravar. Undrar när vattnet sköts undan av landhöjningen? Edsviken - en havsvik, kan gott och väl nått hit till kanten av höjden.
En dagisfröken kommer och släpper lös sina barn som genast tar trappen i besittning.

Just då faller solen i exakt läge - kanske enda gången på året.
Jag tittar upp från det ställe där vi ungefär tror att människor togs till döden med bila.
I stenhällen längre bort skönjer jag ett mönster - det är nästan magiskt, solen slickar hällen och ränderna kastar skuggor. Det är ingen tvekan om att det är gjort av människohand. Ser ut som fragment. Helheten är avhuggen där vägen sprängts fram, ingen har sett stenteckningen förr - det tycks dyka ner i mossan och fortsätta längre under oss och vi känner som gropar i stenen mellan två parallella streck som sköldar på en båt.

Bronsåldersgravarna är daterade och finns utmärkta, man vet att området varit befolkat - en plats för samling, en plats att begrava sina döda, en plats att rista in det okända så att solen avslöjade teckningen först flera tusen år senare och för mig, för teckningen finns inte registrerad.

Vi har det från flera olika andra platser där "Döden i skogen" funnits bekräftad i arkiven - avrättningsplatser på gamla gravområden, gamla kultplatser med fornlämningar. Det kan ju låta som en tanke att vi människor utvalt speciella platser för döden och det onda, men det kan lika gärna vara så att dessa plaser i all tid varit placerade så att de kunde nås från många olika andra platser. Det här är en sådan plats ur båda synvinklarna.



Hit sändes skeppslagets delinkventer att släckas. Namnen finns kvar i arkivhandlingarna så det är inte alls så länge sedan.
Gräver vi ett hål och doftar i marken kan vi förmodligen känna doften av tjära, av brand för här brändes tidelagare. Något hundratal häxor avrättades och brändes i Sverige från 1600 talet - det vet nästan alla människor för det är det enda som står om avrättningar i skolböckerna.
Tre gånger så många fler män avrättades och brändes för tidelag - sex med djur - om dessa står ingenting sedan kyrkans män lyckats tiga still om prästernas applåderande av straffet.
Några av de döda här kan mycket väl ligga som fyllnadsmassa under sängkammarsgolvet i något av de radhus som är grannar.

Jag hoppas nu få mina ristningar registrerade och undersökta.
Mer om den här avrättningsplatsen och om det stora antalet övriga finns att läsa om i min bok "Döden i skogen". Klicka på bilden av omslaget.