Issjö och traditionsburen musik

En dryg vecka sedan. Issjö, sångarvänner ur Nicolai Kammarkör, folkmusik, klezmer, visor med klarinett, fiol, blockflöjt, gitarr och tramporgel. Intimt och underhållande med tryck i musiken i ett gammalt kapell långt bort från asfaltsvägar.

Jag och August på äventyr i Issjö

Det blev en sådan där stund som en upptakt, ett möte inför höstens alla repetitionstisdagar och planerade konserter, möte med ”vårt” körfolk för i det fullsatta kapellet satt åtskilliga korister.

Fick en sådan längtan att sitta där bland tenorerna snart igen i Jacobs körsal och jobba musikaliskt.

Efter den lilla traditionsenliga konserten med Helena Norin-Odelberg, Mia Noring och Viveca Sjödell, blev det lika traditionsenligt kallskuret och dricka på verandan hos Helena.

Ett alldeles utmärkt sätt att spendera en lugn lördag!

På hemväg stötta vi på en närgången älgfamilj

Nattvandring XIII

Falnande sommaren, när allt blev klarare och stjärnorna tydligare, när natten inte längre var sammet och ljusnande utan en aning hårdare och kallare, skarpare.

Skuggorna blev andra, som spöklika, som att dra sig undan. Där rörde sig människor i sina bostadshålor, trivselljus vid midnatt, göra sig i ordning för natten. Ingen annan rör sig ute i skugglandet vid midnatt, det rasslar i löven som torkat sönder i värmen som var och närvaron blir skarpare, mer vaksamt, beredd på allt.

I soprummet är det Oår med knäppande ljud och matåtervinningskärlet rör sig full av likmaskar som gör allt för att komma ut under locket. Trodde först att någon hällt över ris, men det var dödens maskar i gammal mat. Stängde dörren fort och blåsten mildrade. Fick skuggor bak träden att likna människor. Inte riktig höst, inte riktigt slut. Nattångest.

Sallad på biff och glasnudlar, bästa sommarmaten

Biff med lök

 En av mina favoriter om den är tillräckligt saltig och het och om köttet inte är överstekt.

Resträtter finns över hela världen. Det här är en thailändsk som kan varieras i det oändliga. Huvudingrediensen är wunzeen, glasnudlar. Som med köttet gäller det här att de inte kokas till förtvivlan och blir oregerligt sladdriga. Lägg knytet i en bunke och häll på kokande vatten så det täcker. Låt ligga i sju minuter och klipp sedan med en sax så blir de lättare att ta från tallriken och framförallt lättare att blanda med andra ingredienser.

I slutet av veckan köpte vi hyfsad biff för en klassisk biff med lök. Fick en biff med rejäl fettkappa och grillade i grillpanna till en innertemp på 48 grader. Stekte lök långsamt i 40 minuter och tajmade med att biffen blev klar efter att ha fått ligga på skärbrädan i tio. Blev väldigt bra.

Grillade på samma sätt resterna efter att vi ätit våra rejält tilltagna köttbitar. Det blev en tre centimeter tjock ände av biffraden och med mycket välsmakande fett. Lätt kallna helt och dagen efter skar jag den i tunna skivor för en ”Jum wun zeen ngua” (glasnudelsallad med oxkött). Asiatiskt finns här kinasallad, vårlökar, selleriblad, chili, vitlök. Men efter att ha gjort dressingen av Augusts egenodlade heta chili, lime, vitlök, fisksås att hälla över salladen grillade jag kluvna västeråsgurkor från trädgården och nyplockade egenodlade vaxbönor som först fått koka separat.

Bottnade fatet med bönorna i bitar, över lade jag nudlarna, det skivade köttet sedan och de grillade västeråsgurkorna överst. Det hela dressades med den heta fisksåsen.

Så jäkla gott, vill jag lova.

Jureskog, kom tillbaka!

Djungeln av hamburgare är nästan ogenomtränglig, i alla fall vad de snabba kökens anbelangar.
Det händer sålunda att vi befolkar sådana stället. Vi säger "Äh skitsamma, vi tar en burgare på donken", till exempel.

Ibland har man väldig tur och det är ätbart. Ofta är det tyvärr så att man sväljer för det är bättre än ingenting!
Så var det häromdagen på just exemplifierade donken i Häggvik.
De annonserade stort om "Selected" eller "Utvald", som det heter på svenska, priset nära nog hundralappen för en meal...eller måltid som vi säger hemma.

Trodde då, och jag kan väl inrymma att det är enfald, att de plockat fram en Jureskog, valt ut den och serverat den på nytt. Kanske också rubriken "tryffel" bidrog till antagandet. Men i helskotta heller. En ordinär Big Mac men bara med en torr köttskiva och torrt bröd och alldeles för lite sås som dessutom var spetsad med billig syntetisk tryffelarom. Så torr och tråkig att den knappt gick att skölja ner med sodavatten.
Nä, Jureskog eller någon annan som är fena på burgare, kom tillbaka, gör nåt. 60-talets varma macka är bättre än det här.*

*Förresten kan jag inte påminna mig att någonsin ätit en så dålig varm macka, jag gillar varma mackor! Uttalandet ovan är alltså en skymf!