Slängd i lågtyska? - pot är kruka och käs är ost, det här är alltså receptets början, Man tager den ost som behagas, gärna småbitar som blivit över och bara ligger där invirade i plast i kylen. Så tar man en kruka och däremellan tar man fram den elektriska rivmaskinen och isande kallt smör, jag tog hemkärnat såklart.
Rev det iskalla smöret sedan ostbitarna en efter en. Blev en rejäl kruka och blandade ostrivet till en ostdeg med lite grädde. Bearbetade med en sked till en sammanhållen bredbar massa. En del smaksätter med brännvin eller cognac DET GÖR INTE JAG!!! Med så fina ostar behövs inga extra smaksättare.
Det blev lite frukost idag med Potkäsklickar på hårt tunnbröd från Engbergs i Stavsäter. En liten bit fick toppas med en gubbröra, lite som blev över från igår då vi hade både fika och middag för Alma som fyllde 22 den femte.
Middagen?
Ja lite plockmat, persiskt kokt ris, gubbröra som jag nämnt, räkor med vitlök, stekt bläckfisk, vårrullar med kalvfärs från Stenspers, Jam wun zeen nua som är en het sallad på tunna skivor överblivor (av påskens lammstek), gul sauterad lök, bitar av lokförare Bergfälts sockerärt, röd thaichili, fisksås och vitlök, glasnudlar.
Kaffegodis efteråt "Shut the fudge up" från lakrits.se (bästa jävla lakritsfudgen som finns, typ "Håll käften!")
Potkäs framkallar för övrigt barndomsminnen. Farsan hade ofta en potkäs gömt längst in i kylen och som vi alla naturligtvis bredde på kex och finncrisp så ofta vi kunde. Han lagade all mat exakt efter Tore Wretman och då var potkäsen både kryddstark och brännvinsstinn och smakade mest kummin och cayenne. Den där krukan med Potkäs var märkvärdig på många sätt, lite hemlig, skyddad av åthävor typ "bred tunt på brödet, det är dyrt" och "vem fan har ätit upp min potkäs?" Det var alltså en slags mystik i den där krukan men smaken var utanför vad vi tidigare smakat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar