Satt just och tänkte på hur dålig jag är på det sociala numera. Verkar, tycker jag, som att jag "gått glipp" av den ådran under pandemin.
Till och med börjat fundera om jag innerst inne egentligen inte gillar folk, men så är det självfallet inte.
I morse ringde en gammal vän som jag känt snart 55 år. Oj sådana galenskaper vi hittat på genom åren och det verkar som att vi inte kommer ifrån varandra, vi dyker ihop lite då och då och även inom jobbet - (på den tiden vi jobbade) tangerar varandra och stöter ihop igen lite senare. Det är klart att sådana möten breddas och kryddas med rapporter som att förflytta dåtiden till nutid, folk runt omkring oss, litteratur vi nagelfarit, resor, umgänge och nu har vi börjat prata om rent fysiska hinder som artros och potens...nä inte så!
Det är fantastiskt att ha en kamrat som så finns i ens medvetande.
I morse ringde han, poeten, journalisten och kulturmannen Dennis Renfors. Han skulle landa i Sollentuna för att hämta ett paket på Clas Olsson och tyckte vi kunde ses om han bjöd på kaffe. Så var det och så fick det bli.
Vi hade några väldigt viktiga år här i kommunen där jag bor idag, och kommunen har förändrats under ett halvt decennium. Vi gick där lite före fikat och försökte dechiffrera byggkoderna. "Där låg det och där låg det och det revs 78, men teglet i gamla centrum står kvar".
Uppskattade dagen något enormt och bestämde mig på stående fot att bli mer social, dubbelvaccinerad och sugen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar