Jag går ofta med Assar till Fyndet. Tar en dryg kilometerrunda i skogen mellan kolonilottsområdet och motorvägen. Förbifart Stockholm har en anknytningslänk just här och har knaprat en del på skogsranden. Men inte nog med det. För någon vecka sedan möttes vi av en timmertrave på parkeringen bakom Volvo Lastvagnar och längre upp i skogen låg fortfarande timmer som efter en rejäl stormfällning. Om det nu hade varit det, men det är det inte. Skogen är till delar avverkad. Döda och dödshotade granar - granbarksborrens framfart och den är inte nådig. Enda sättet att komma förbi den, om det går, är att fälla träden. Och det är det som sker just nu, inte bara här utan på flera platser i Sollentuna. På Silverdals griftegård, vid krematoriet, har åtskilliga granar fått skattas åt förgängelse.
Det är lite tragiskt det här. Läser att tre till fyra miljoner kubikmeter hittills i Sverige blivit borrens rov. Många säger att det är till följd av torkan 2018, men hurdå? Det är väl det högeffektiviserade skogsbruket som bär skulden. Precis som bidöden till följd av omåttligt åkerbruk och giftspridning.
1 kommentar:
Inget nytt undrr solen, eller i skogen. Finns en fantastisk skildring av borrens härjningar i Selma Lagerlöfs Nils Holgerssons undrbara resa. (svek, hämnd och glömska)
Skicka en kommentar