Till skogsbranden och vårt nya liv

Bränd skog i Kårböle, kilometer efter kilometer, ända ut mot vägen

Förra helgen drog vi iväg för att fiska, jag och August. Ställde kosan mot Färila och vårt nya sommarviste i Håvra, men eftersom vi inte har tillgång till torpet förrän sommaren är slut blev det övernattning hos min faster Karin i byn.

Håvra ligger bara dryga två och en halv mil från sommarens fruktansvärda skogsbränder kring Kårböle. På Karl Johan svampturen i skogen åkte vi förbi där det brunnit. Det är större än man kan ana. "Det är så det gör ont i hjärtat", sa August.

Två dagar, alldeles speciellt med min parvel, bara han och jag.

Halva nöjet är vägkosten. Skivor av Delins falukorv och rödbetssallad

Så har vi fått möjligheter att ställa grejer i ett rum i torpet redan nu vilket vi är otroligt tacksamma för. Det betyder att vi har tillräckligt så vi klarar oss om vi får några helger i höst att reda ordning.
Hela nejden är omgärdad av fiske. Vad är det man brukar kalla det?  Fiskeeldorado! Ljusnan rinner förbi på 800 meters håll och vid traktens alla sjöar finns anordningar för fiske. Så det är klart vi provade, men jag tror vi får utveckla redskapen en aning för att passa för det här. Ingen fisk, men bra samvaro.

Björn? Ja det finns björn, gott om dem också, flera observationer i byn och under björnjakten i Gävleborg sköts kvoten på 20 björnar på studs.

Små paltar, lite större än golfbollar, men bara lite större...

Så är vi bortskämda med två utmärkta charkuterier. Färilas Delins och Björks. Delins har helgöppet, det har tyvärr inte Björks, men säljer en del åt varandra. Kunde nypa åt mig torrsaltad suggrygg, så kallat amerikafläsk, att använda som fyllning i palten jag lagade hemmavid. Falukorven är inte att leka med och jag anser mig i alla fall som någorlunda expert på det här med falukorv, så det så. Men Björks finfalu som är lite grövre, lite starkare rökt gillar jag ännu bättre. Alltså vi pratar om falukorv som aldrig skålar sig i pannan och som är så fin att den med fördel kan skivas rå på knäckebröd.

...och med rårörda lingon från trakten. Sånt kan man äta när som helst.

Märkt efter några turer att de är ren och skär avkoppling att köra upp till Håvra och att två tre dagar upplevs som så mycket längre. Vill mena att vi hittat vårt livsretreat i en kulturbygd få förunnade att stanna i.

Så fick jag raka bort kulturförklädnaden när jag kom hem.
Snart ryker det långa håret också sägs det. Jag undrade nämligen om det var
möjligt och intresserad av hur jag blir bemött som långhårig hippie.
Det var möjligt och bemötandet var alltid gott