Tänker att de där sidorna är ganska viktiga ändå för de skapar identitet och tillhörighet även för dem som sedan länge flyttat bort och är någon annanstans eller till och med om människor, platser och föremål som inte ens längre finns.
Ett sådant föremål är kådisapparaten.
Den här såg jag på tekniska museet och det tog lång tid att förklara för August 10, funktion och innehåll. Frågorna var många och snuskfaktorn hög.
För 40 år sedan fanns de i snart sagt vart och varannat gathörn.
En av dem fanns nere i gamla Tureberg. På väggen till färghandeln vid Bloms blommor. Huset låg någonstans närmare dagens busshållplats än Satelliten.
Här kunde man se folk komma åkande i bil och anträda trappen upp mot maskinen iklädda pyjamas, morgonrock och tofflor, oj, det var bråttom!
Här stod finniga ynglingar och tittade sig runt omkring för att övertyga sig att inte vara sedda, nervöst och förväntansfulla med halvstånd, fumlande med slantar för ett trepack knullgummi.
Ser man rent generellt kanske dessa maskiner borde göra nytta även idag i HIV och klamydiatider. Då, på den tiden 1969, var slogan "Ikväll får 80 svenskar gonorré". Gonnorren var förödande och det allmänna uttrycket för att ha fått "drypan" var att "pissa taggtråd"!
Några år senare uppdaterades RFSUs kampanj till att "Ikväll får 107 svenskar gonorré".
Maskinerna var ständigt öppna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar