Det enda som bröt tystnaden var blåsten och
knarrandet…nej, småvisslandet av skornas steg i nyfallna snön.
Påminner mig en vän som inte klarade av gnisslet,
knarret av skosulor mot nyfallen snö i vinterkyla. Klarade inte av ljudet och
inte heller den lilla vibration i fötterna som uppstår vid varje steg och som
förstärks av själva knarret.
De blev ett stort handikapp första vintern han blev
varse om sitt handikapp. Han gick aldrig ut i snöväder och gick därmed miste om
tystnaden, om lugnet, om skönheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar