Ska
det behöva vara så. Rädslorna i natten.
Snöglopp
vid midnatt, så gott som alla fönster släckta. Något enstaka där det rör sig.
Någon lagade nattamat i ett kök.
Vilsamt
i tystnaden av snön. Lite blött. Assars älsklingsväder, han går lugnt och
tittar upp på mig vart tredje steg.
Ovanlig
runda och efter gator där det går folk.
Långt
där framme kommer en människa, som en silhuett mot gatlyset. Mörk jacka, vita
jeansbyxor, huva över huvudet, pälsbrämad eller kanske fejk.
Får
syn på mig och Assar, tvekar i steget, tvekar ytterligare. Ser sig om efter
möjligheter, verkar lite desperat.
Håller
Assar i kort koppel och på insidan, kanske hon är hundrädd. Vissa är ju
paniska. Assar går fint.
Hon
kikar under fejkpälsen, ser hennes rädsla i blicken, men inte mot hunden.
Helvete,
det är mig hon tittar på. Viker av och småspringer över till andra sidan av
vägen, till andra trottoaren. Panik i ögonen ser jag trots halvdunklet.
Doften
av adrenalin.
Assar
gnyr till.
Säger:
Duktig Assar.
Han
viftar på svansen och får en godis.
Släppen
honom på åtta meters lina. Han är glad.
Men
ska det vara så, att inte en ung tjej ska kunna gå om kvällen i ett belyst
område med stadsliknande bebyggelse, järnvägsstation och busshållplatser utan
att vara paniskt rädd. Ska det vara så.
Assar,
nu går vi hem
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar