En personlig skatt i källaren och lite rester på SR:s hemsida

När man flyttar, och Gud ska veta att jag varit väldigt mobil under livet, så kommer glömda saker upp till ytan, sådant jag glömt, förtränkt eller aldrig egentligen haft behov av. Vad gör man med en silverpläterad skål från mormor och morfars hem i Bomhus, en skål som en gång var embar för mitt dopvatten. Min dopskål, förträngning, glömska eller egentligen aldrig behövt ens som stöd för minnet?

Alla dessa artefakter ur ett hastigt förflutet som egentligen inget värde har.

Den jättelika vinkelslipen jag använde för att skära kalksten till skulpturer. Jag kommer nog aldrig att göra ett sådant jobb igen, men där ligger den och tar plats jämte andra skulptuverktyg (sålde min lufthammare nyligen och fick 3000 spänn.). Vad ska jag med den till? Bra att ha. Så stor att det uppstår gyroeffekt i kroppen när man sätter igång den.

Alla dessa bra att ha ramar? Några med krossat glas.

Bilder från reportage sedan länge glömda!

Hela källaren är fylld med minnesstöd och grejer som har en koppling till inget annat än att de varit en liten del av livet.

Men, mitt bland lådor och bråten ligger en stor liten skatt, En flyttkartong fylld med radioinslag, människor som inte finns mer, deras livsgärningar och deras alla olika kunskaper komprimerat i intervjuform eller redigerade som reportage med ljudliga illustrationer och rum. De ligger där och avmagnitiseras så sakteliga. Borde göra något åt det, föra över till digital form för att det som sägs där på banden kan överleva ett ytterligare litet tag.

Fyndet i källaren fick mig att söka på Sveriges radio och se hur mycket som låg kvar där i ett slags minnenas arkiv. Inga egenproduktioner längre men en hel del inslag om mig för mina böcker. Lite kul att gräva i sitt eget på det sätter och säga: "Jaha, så tyckte jag då", eller "Det där sa jag ganska bra"!
Kolla och lyssna själv ur dessa inslag. Tycker det är lite kul.

Men vem ska lyssna?