Ägg, döden, ramslök och världens bästa August

Det blir en dag som var, en dag alldeles nyss, en dag med döden som sällskapet och alltings födelse, ägget.

Världens bäste August för inleda från slutet. Det här är vår godnattstund. Ingen bok just nu, bara kvällsprat, sammanfattning av dagen och förväntan på den dag och de dagar som följer.

Jobbet i trädgården. Jag tror August är lika ivrig som jag själv att få allt i ordning tills att växter ska i jorden eller sås. Nu ligger den där, köksträdgården, och bara väntar. Snart är det dags.

Det där som inte hanns med att elda i höstas får gå i brasan nu, det doftar så gott och August är en brännare av klass, han kan få låga i det mesta.

Borta i lunden under boken är det en sådan där fantastiskt skön och fuktig skogsmark. När jag flyttade från den gamla trädgården tog jag med mig kärleksväxterna, de som jag har ett alldeles speciellt och ganska ömsint förhållande till. Ramslöken fick jag en gång av Peter Klingsell. Han var min research under arbetet med boken "Döden i skogen", om offentliga avrättningar och avrättningsplatser i Sverige. Peter är dessvärre borta sedan några år. Tänker på honom titt som tätt och inte sällan när ramslöken sticker upp. Självklart att jag tog med mig lökarna och satte här, där jag hör hemma för stunden.



Fick, i fredags, sjunga på en begravning i Täby kyrka. En mamma hade dött, en mamma till en korist i Nicolai systerkör, Madrigalkören. Flera korister slöt upp och eftersom det inte sällan är brist på tenorer så gör jag gärna tjänst. Speciellt när man från orgelläktaren i Täby gamla kyrka har en sådan fantastisk utsikt över taket och dödens schack på väggen vid sidan om orgeln. Albertus Pictor, död 1509, målade och det unika med de här målningarna är att reformationen aldrig kom i fatt dem. De har aldrig varit övermålade.



Det blå, det moderna, det som gör alla målningar synligt genom sin kontrast, det är korfönstret signerat min vän och konstnärskollega Ulf Öhrström, även han borta sedan en tid (varför dör alla bort?)

Gjorde inbrott i helgen. Inträngning i den svårforserade jordkällaren på tomten, tills nu förvuxen av al, hassel och asp och blockerad av stenar och jord som rasat för dörren. Vi visste inte alls vad som skulle möta oss när vi sakta öppnade.

Det visade sig en jättestor, väl ventilerad och sval jordkällare som det bara är att flytta in hösten i för att arkivera sommaren till vintern. Lite städning, torkning och kanske ett lass singel. Sen ska ytterdörren renoveras, det vill sägas helt byggas om. Karmen är rutten. Ser fram mot våren med jordkällaren.

Åt vänster...

...och åt höger.