Kaffe med tulipaner till frukost

Nä, Kristinas tulpaner ska inte ätas utan står där som en föraning av våren trots sjunkande temp utanför köksfönstret, en vår att vänta på extra speciellt 2015.

Vabbar med en tillfrisknande liten gosse som haft feber och en djäkla rosselhosta en hel vecka.
Ute ligger snön med harspår, rävspår, kråksparkar och rådjursspillning. Aldrig trott att friden kunde vara så vit. Nåden så stor.

Inne, en spisa ribb med pressat kaffe, stora förväntningar, ett manus i datorn som snart är färdigskrivet, ett annat manus på nästan 250 sidor som ska skivas om. Bra att få den distansen till det egna skrivna, att "det här behöver bearbetas och falla på plats" och samtidigt inse att det är lyckligast av stunder att älta, som en ordmeditation. Att ta tag i efter vabbet med lillgrabben.

Nu bara kontemplation över en kopp kaffe på vit linneduk, tulpaner och kontrast. Detta lugn har jag nog inte uppnått på 40 år. Stort!